Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Skolelever i Lovisa gjorde animerad film om framtiden – filmerna visades på Kino Marilyn

Två flickor och en kvinna i skolmiljö.
Bildtext Jacita Wiberg (t.v) och Ylva Ek gjorde en kort film om en hatt. Konstnären Heidi Lunabba koordinerade projektet.
Bild: Leo Gammals / Yle

Framtidens museum heter filmen som elever i Generalshagens skola har gjort med stop motion-teknik. Olika historiska föremål valdes ut för att berätta om nutiden.

Eleverna i Generalshagens skola och Lovisavikens skola har fått testa på att göra animerade filmer i animationsverkstäder i skolorna.

Bakom projektet står Art in Lov–residensets gästkonstnärer Gosha Elaev från Sibirien och Natalia Spychała från Polen. Elaev har jobbat med årskurserna 4–6 i Generalshagens skola.

– Barnen har fått fundera på vad dom skulle vilja ta med till framtidens museum och vad dom tycker skulle berätta om nutiden, säger Lunabba.

Eleverna har besökt Lovisa museum och där funderat på olika objekt och hur de kan bära med sig berättelser.

Poetisk text på ett papper omringat av färggranna höstlöv.
Bildtext Bild ur animationen med Elsa Beskows dikt omringad av höstlöv.
Bild: Privat

I den animerade filmen Future Museum(s) ser vi bland annat en antik kaffekvarn i trä med vev, en bågkjol i vadmal, en ask gamla spelkort och böcker med pergamentpärmar.

Ylva Ek och Jacita Wiberg från årskurs 6 gjorde en kort film om en blå hatt.

– Filmen handlar om en blå hatt som rör på sig i museet. Den går runt omkring där, säger Ek.

– Den gör olika trick, hoppar upp på en stol och går in i skåp. Den gör bakåtvolter. Det är en lite busig hatt, säger Wiberg.

Hatten var ett av få föremål som fanns kvar efter att eleverna valt sina rollfigurer i museet, men hatten var färggrann och och såg fin ut. Ek och Wiberg känner till inte dess historia men konstaterar att ägaren säkert var väldigt nöjd med hatten.

Wiberg filosoferar över hattens avsikter och lyfter upp uttryck av självständighet. Det är en hatt som själv väljer vems huvud den vill sitta på.

– Det finns inte riktigt något annat som hindrar dig i världen utom du själv. Du bestämmer alltid själv vad du gör och du kan inte låta andra bestämma över dig, säger Wiberg.

Wiberg bekräftar att allt slutar bra.

– Hatten har nog ett jättelyckligt slut.

128 bilder för att få hatten att skutta

Tekniken som eleverna använt när de gjort filmerna kallas för stop motion eller stopp–rörelse och bygger på enbildstagningar av figurer och miljöer som successivt flyttas eller byter ställning mellan tagningarna.

– Vi tog bilder på föremålet och flyttade på det ett litet steg efter varje bild. När man sedan trycker på videon så ser det ut som att den rör på sig snabbt, säger Ek.

För filmsekvensen togs 128 bilder som sedan bearbetades och klipptes ihop med hjälp av en applikation.

– Det var många bilder för vi flyttade hatten små steg framåt så då blev det ganska mycket bilder, fortsätter Ek.

Två flickor i skolmiljö.
Bildtext Jacita Wiberg och Ylva Ek gjorde film om en färgrann och fin hatt.
Bild: Leo Gammals / Yle

Eks och Wibergs arbetsgrupp handleddes av Gosha Elaev.

– Han har varje timme sagt vad vi ska göra. Ibland har han visat videor på något som han eller hans kompis har animerat och därifrån har vi fått inspiration att göra något ungefär likadant, säger Ek.

Heidi Lunabba betonar skaparglädjen tillsammans med professionella konstnärer.

– Jag tänker att det viktiga är att eleverna får jobba med ett riktigt filmprojekt med en konstnär och får ha premiär på bion.

Lunabba poängterar att hela idén med residenset är att hämta konstnärer till Lovisa som faktiskt jobbar med stadsborna och blir en del av stadens kulturliv.

Filmen om det framtida museet där animationen om den blå hatten ingick visades först i skolan på onsdag morgon, och fick sedan premiär på biografen Kino Marilyn på kvällen.

Då visades också animationen Let's Walk om ett framtida Lovisa som skapades av högstadieelever i Lovisavikens skola i en tidigare verkstad ledd av gästkonstnär Natalia Spychała från Polen.