Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Norrena & Frantz: ”Hjälp, jag har blivit en surkärring!” – är vi flera?

Eva Frantz och Hannah Norrena ser skeptiska ut.
Bild: Ilmari Fabritius

Jag har alltid haft bilden av mig själv som en ganska gladlynt person. Jag har nära till skratt och skämtar gärna.

Men ibland slår det mig att min självbild kanske inte är helt korrekt.

Som när en kollega på jobbet upplyser mig om någon förändring och min första reaktion är ”Just så, det hade minsann ingen chef bemödat sig att berätta till mig.”

Eller när tonåringen undrar om jag har sett hennes jeans och jag inte bara svarar att de ligger i tvättkorgen utan måste dra till med ”Jaa, de låg mitt på badrumsgolvet så de var helt ofräscha och eftersom ingen annan verkade intresserad av att städa undan dem gjorde jag det, så där som jag alltid gör ...”

Eller när en främmande människa sitter på en fullsatt buss med väskan bredvid sig på sätet. Istället för att tänka att hen väl är lite novembertrött och försjunken i sina tankar är min spontana reaktion ”Gaah, vilken självcentrerad och ohyfsad klant!”

Jag får väl bara inse faktum: jag är en surkärring.

En surkärring eller surgubbe kan man bli i nästan vilken ålder som helst. En del är buttra från födseln, andra är surmulna i perioder.

Men vad ska man göra om man vill sluta vara sur? Går det att ”av-surifiera” sig själv? Kan man ändra inställning? Eller blir man bara ännu surare av att försöka tänka positivt?

Är du också en surgubbe eller surgumma? Eller kanske du lever med en väldigt sur person? Hur påverkas relationen om den enda är purken för jämnan?

Kanske vi inte är sura utan anledning utan för att vi är trötta, överarbetade och har för mycket ansvar? Är det vi själva som ska lösa problemet eller borde de i vår omgivning se sin andel i saken?

En del av oss kanske faktiskt har blivit fult behandlade och då kan en konstant irritation vara en slags försvarsmekanism. Pessimisten kan inte bli besviken-fenomenet.

Men det är ju inte kul att vara sur!

Så nu blickar jag hoppfullt (och lite bistert) mot alla er andra surmulna där ute. Varför är ni sura och hur hanterar ni surheten?

Du är alltid anonym när du skriver till Norrena & Frantz, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras i redigerad form här på svenska.yle.fi.

Vad ska man göra om man är sur för jämnan?

Formuläret har stängts.