Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

I Egentliga Finland får 80 elever vargskjuts till skolan – vi blir allt räddare för vargen

En varg med brun-grå-ljus päls fotograferad i ett skogslandskap.
Bildtext Arkivbild på varg.
Bild: All Over Press

Det är väldigt ovanligt att man stöter på en varg. Den är rädd för människor och den undviker kontakt. Och det har gått mer än 140 år sedan vargar dödade en människa i Finland. Ändå är allt fler rädda.

Under nödåren på 1880-talet härjade en eller flera vargar i Egentliga Finland. Åtminstone 21 barn dödades.

Efter det har inga människor dödats av vargar, och det är mer än 100 år sedan en varg har rivit människor i Finland.

Vargar har nog dödat människor i moderna tider. Åren 2002–2020 beräknas 26 personer ha dött då vilda vargar attackerat människor. De flesta vargarna hade rabies, men det finns också fall där vargarna har jagat eller där de provocerats.

De flesta av de 26 fallen skedde i Asien. Två skedde i Nordamerika, men inget i Europa.

Dessutom dödades en djurskötare 2012 av tama vargar i Kolmårdens djurpark.

Vargen återvände till Egentliga Finland

Vargstammen i Finland uppskattas ha varit som störst på 1850-talet, då det fanns mer än 1 000 vargar i Finland.

Efter vargattackerna på barn i Egentliga Finland på 1880-talet sköts och fördrevs alla vargar från landskapet, och vargen utrotades nästan helt i Finland.

Först 120 år senare återvände vargen till Egentliga Finland, då ett vargpar etablerade sig där 2004.

– De stannade här för här finns mycket mat. Tack vare alla vitsvanshjortar finns här hur mycket mat som helst för vargar, säger tf jaktchef Jörgen Hermansson vid Finlands Viltcentral i Egentliga Finland.

En man med tunt grånande hår, glasögon med mörka bågar och blå tröja med dragked tittar förbi kameran. I bakgrunden finns en svart husvägg i trä.
Bildtext Vargarna trivs bra i Egentliga Finland, säger Jörgen Hermansson.
Bild: Linus Hoffman / Yle

Efter det har vargstammen stadigt ökat, så att det i dag finns 14 vargrevir, med uppskattningsvis mer än hundra vargar. Vissa revir går också över landskapsgränserna till västra Nyland och Tavastland. Det är bara i Åbo och i skärgården som det inte finns vargar.

– Fast det är bara vargen som vet exakt hur stort reviret är, säger Hermansson.

Nu blir det knappast många fler revir

Enligt Hermansson kan det möjligen uppstå tre nya revir i Sagu, Bjärnå och Töfsala, där större revir kan delas. Han tror ändå att den stora tillväxten är förbi.

De vargar som finns i reviren är lokala, och de håller sig vanligtvis inom sin flock. För det mesta fungerar samlevnaden bra.

– Men i de flesta reviren har vi någon form av problem, så att vargar tillfälligtvis rör sig nära hus och bebyggelse, vilket gör att folk känner sig osäkra och rädda, säger Hermansson.

Vi har blivit allt räddare för stora rovdjur, men också för små, i takt med att djuren blir fler. Det visar en medborgarenkät som VargLIFE låtit göra. 44 procent av finländarna uppger att de är mycket rädda för att möta en björn, och 43 procent är rädda för fästingar.

Hela 35 procent av finländarna uppger att de är mycket rädda för att möta en varg, mot cirka 20 procent fyra år tidigare.

80 skolbarn får vargskjuts till skolan

Rädslan har också lett till att allt fler skolbarn får taxiskjuts till skolan på grund av vargfaran.

Den här hösten får 80 skolbarn i sex kommuner i Egentliga Finland skjuts till skolan på grund av varg. Och så gott som alla kommuner i landskapet är beredda att erbjuda vargskjutsar, om de skulle behövas.

En tallskog en vinterdag, med snö på stammarna, på lingonriset och på stenarna i skogen.
Bildtext I skogarna i Letala finns mycket vargar, så 29 skolbarn får i höst skolskjuts här.
Bild: Linus Hoffman / Yle

Men hur vet man om vargskjutsar behövs?

– Ingen vet hur mycket de behövs. Hur ska man veta om en varg är farlig? Vilka vargar är farliga? Det vet vi inte, men i kommunerna vill man vara säker och ordnar hellre skolskjutsar för säkerhets skull, säger kommunikationschef Aku Ahlholm vid Forststyrelsen, som gjort skolskjutsundersökningen.

”När barnen är rädda måste vi vuxna reagera”

Letalas bildningschef Susanne Laaksonen säger att de yngsta skolbarnen bara är cirka 80 centimeter långa, eller lika stora som en vuxen varg. Eftersom det har observerats vargar i staden, så måste hon ordna skolskjutsar.

– När barnen är rädda måste vi vuxna reagera, säger Laaksonen.

Det talas mycket om människors rädslor, och om hur vargar påverkar husdjursnäringen och turismen. Men Laaksonen önskar att man oftare skulle ta barnens synvinkel i beaktande då man talar om vargar.

– Om man möter en varg ska man hålla sig lugn och föra oljud, men hur mycket ljud kan ett litet skolbarn åstadkomma? säger Laaksonen.

Rädslan är stark

Enligt den tidigare nämnda enkäten av VargLIFE anser 14 procent av finländarna att de skulle njuta mycket eller väldigt mycket av ett eventuellt möte med en varg. Ändå är det väldigt osannolikt att någon av oss någonsin gör det.

Men trots att ett möte är osannolikt, så är en tredjedel av finländarna alltså mycket rädda för att möta en varg.

– Det är en naturlig sak att tala om rädslor. Det finns i vårt genetiska arv. Det är ett sätt för oss att överleva, säger specialplanerare Mari Lyly vid Finlands Viltcentral.

En kvinna med röd tröja står i ett vintrigt landskap med en järngrind och stora stenar bredvid sig.
Bildtext Mari Lyly förstår den rädsla som föräldrar har.
Bild: Linus Hoffman / Yle

Då det första vargparet på 120 år kom tillbaka till Egentliga Finland var folk skräckslagna över bilder på hjortar och älgar som dödats, man misstänkte att någon planterat in vargarna, och man var rädd för att vargarna skulle äta upp barn och hundar, och att de skulle stoppa lammhushållningen.

”Ingen kan inte säga att du känner fel”

Då man läser om de känslor som människor i Egentliga Finland hade år 2004, visar det sig ändå att farhågorna inte har besannats.

Tack vare vitsvanshjortarna har vargarna haft mat och det varit lite problem i Egentliga Finland. Inga barn har dödats. Älgjakten har fortsatt. I år har inga hundar dödats av vargar.

Vid tio tillfällen har får i år attackerats och dödats, men problemvargar kan fördrivas eller som en sista utväg skjutas. I år har en varg skjutits i Virmo, och det gavs tillstånd att skjuta två problemvargar till.

En man utan hår, med lite skäggstubb, svart jacka och ett passerkort i ett band runt halsen tittar in i kameran. I bakgrunden finns en liten julgran.
Bildtext Eftersom man oftare ser och pratar om vargar, så blir folk också räddare för dem, säger Aku Ahlholm.
Bild: Linus Hoffman / Yle

Det går att leva med vargen. Men många är ändå rädda.

– Människans känsla är alltid rätt. Ingen kan säga att du känner fel, säger Ahlholm.

Vi har blivit räddare för vargen

11:40