Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

En kvinna med kortklippt, ljust hår och svarta kläder sitter på en stol i hemaktig miljö, med bokhyllor och krukväxter i bakgrunden. Hon ler lite och har blicken vänd bort från kameran.

Yrjö Kukkapuro – en modern mästare i en internationell liga vi inte ännu förstår

Ibland har Isa Kukkapuro-Enbom känt förtvivlan över att ärva ateljén i Grankulla. Nu kan hon se med andra ögon på det arv hennes föräldrar lämnar för eftervärlden.

I ett lugnt villaområde i Grankulla, norr om Gallträsk, bland konventionella trävillor och radhus av mera samtida arkitektur, ligger ett besynnerligt chipsformat hus.

Taket är den bärande konstruktionen; det vilar på tre hörn. Väggarna, som fyller de valv taken skapar, består till största delen av fönster.

Bakom den blåa dörren som vetter mot vägen öppnar sig en 200 kvadratmeter stor hall, till stor del fylld av stolar.

Hur ska man beskriva den här byggnaden egentligen, frågar jag av Isa Kukkapuro-Enbom som jag har kommit för att träffa.

– En hyperbol paraboloid. Chipshuset har någon ingenjör kallat det, för formen är densamma som ett Pringles-chips. Den är sned åt alla håll.

Byggnaden är känd som Studio Kukkapuro och tjänade i flera årtionden som både hem och ateljé för konstnärsparet Yrjö och Irmeli Kukkapuro.

På 1960-talet letade paret efter ett utrymme att omvandla till en egen ateljé, och när ett potentiellt köp av en ladugård i Tusby rann ut i sanden erbjöd Irmeli Kukkapuros föräldrar en del av sin tomt i Grankulla, intill deras frontmannahus.

Fast min pappa är inredningsarkitekt så har han aldrig brytt sig om inredning, han var bara intresserad av stolar

Isa Kukkapuro-Enbom

Yrjö Kukkapuro hade velat bygga ateljén i glasfiber, men fick av kostnadsskäl nöja sig med betong. År 1969 flyttade familjen Kukkapuro, inklusive dottern Isa Kukkapuro-Enbom, in i ateljén.

– Fast min pappa är inredningsarkitekt så har han aldrig brytt sig om inredning, han var bara intresserad av stolar. I det här utrymmet ville mina föräldrar bara ha det mest nödvändiga. När vi bodde här fanns en säng i ett hörn, och en till i ett annat hörn. Det är i princip bara en stor hall, berättar Kukkapuro-Enbom.

Du är alltså på sätt och vis uppvuxen på mammas och pappas jobb.

– Jo, och deras filosofi var att de inte ville jobba hemma utan de ville bo på arbetsplatsen. Därför blev det så här.

På besök i Studio Kukkapuro del 1: Chipshuset, Planet Kukkapuro, en hyperbol paraboloid

10:04

Stolklassiker och grafikpress

Yrjö Kukkapuro har under sin långa karriär som inredningsarkitekt blivit känd framför allt för sina stolar, varav en stor del fortfarande är i produktion.

Sådana är till exempel genombrottsserien Moderno från 1956-62, den modulära soff- och fåtöljserien Ateljee från 1963 och fåtöljen Karuselli med tillhörande pall från 1964 - som bland annat ständigt orsakar rusning på Kajsabiblioteket i Helsingfors.

Stolarna utgör en stor del av den inredning som finns i ateljén i Grankulla i dag.

Här har allt Yrjö Kukkapuro designat efter 1969 blivit till. Prototyper och modeller som aldrig gått i produktion samsas med etablerade klassiker och modeller som inte längre tillverkas.

Lampan Perhonen blev till redan på 1960-talet, men kom i produktion först på 2020-talet.

I ett hörn har Irmeli Kukkapuros arbetsstation bevarats, tillsammans med hennes inspirationsaltare med föremål som hon samlade på sig genom sitt liv. Inspirationsaltarets föremål har dokumenterats i ett projekt som leds av Kukkapuro-Enboms dotter Ida Kukkapuro.

Ett skrivbord med böcker, träskulpturer och ett inramat fotografi på en kvinna. På väggen bakom hänger målerier och grafik.
Bildtext I Irmeli Kukkapuros hörn har arbetsborden inretts med böcker, statyetter och fotografier.
Bild: Julie Ebbe / Yle

På väggarna hänger Irmeli Kukkapuros konstverk och planscher från tidigare utställningar, och intill arbetsbordet står den gamla tryckpressen som grafiken skapades med.

På grund av demenssjukdom återgick hon under sina sista år i livet till att måla, berättar dottern Isa Kukkapuro-Enbom. Irmeli Kukkapuro gick bort sommaren 2022.

Ett mångsidigt hemmuseum där forntid och framtid samsas

Om allt går enligt planerna kan ateljén om ett par år öppnas upp för allmänheten. Irmeli Kukkapuros arbetshörn är ett av de områden som är tänkt att bevaras som det är.

Ett arbetshörn som innehåller en gammaldags grafikpress, på väggarna i bakgrunden finns upphängd konst och grafik samt stora fönster.
Bildtext Sina sista år i livet glömde Irmeli Kukkapuro hur tryckpressen fungerar. Men kunskapen om hur man arbetar med färg och penslar fanns kvar ända till slutet.
Bild: Julie Ebbe / Yle

– Det finns några arbetsmiljöer som vi har tänkt lämna så att man får se hur man jobbade tidigare. Allt har ju förändrats jättemycket, man ritar till exempel inte längre för hand. Yrjö Kukkapuro brukade rita sina stolar i 1:1, men nuförtiden görs allt detta på en dator, säger Kukkapuro-Enbom.

Hela ateljén ska ändå inte bevaras som en stillbild, utan också som hemmuseum är tanken att verksamheten ska vara dynamisk. Utställningarna kan växla, eftersom produktionen är stor, och utrymmet ska gå att boka för privata möten och evenemang.

De sitter först stilla en god stund och sedan blir de på något sätt helt vilda

Isa Kukkapuro-Enbom

Utbildningen av framtidens inredningsarkitekter, arkitekter och formgivare står också Kukkapuro-Enbom nära hjärtat. Hon drömmer om ett samarbete med till exempel Aalto-universitetet för att kunna ordna utbildning i ateljéns utrymmen.

– Designutbildningen behöver något radikalt. Kreativitet kan inte sättas i ett strängt format, och den här byggnaden får alltid människors tankegångar att explodera. Man ser det, till exempel när grupper från Aalto-universitetet har varit här på besök. De sitter först stilla en god stund och sedan blir de på något sätt helt vilda. Det är trevligt att se hur det här utrymmet befriar.

På besök i Studio Kukkapuro del 2: Ett dynamiskt hemmuseum som blickar bakåt och utbildar framtiden

8:25

Renovering och parkeringsplats

Arbetet för att omvandla ateljén till ett hemmuseum inleds med att söka finansiering för projektet nästa år. Byggnaden behöver renoveras och när verksamheten väl kommer igång behöver guider också anlitas.

– Jag har själv guidat grupper här och fast det är jätteroligt så kan jag inte fortsätta med det i evigheter, säger Kukkapuro-Enbom.

En annan stor utmaning blir parkering. Ateljén ligger mitt i ett villaområde med små, snirkliga vägar och i princip ingen ledig mark för att anlägga en parkeringsplats.

Känslomässigt ser Isa Kukkapuro-Enbom ändå inga problem i att öppna upp sitt barndomshem och sina föräldrars livsverk för allmänheten. Intimiteten flyttade ut från ateljén redan för många år sedan.

Ibland har jag känt mig ganska förtvivlad, att herregud, ska jag som enda barn ärva det här

Isa Kukkapuro-Enbom

År 1990 flyttade paret Kukkapuro in i ett nybyggt bostadshus på tomten. Där bor Yrjö Kukkapuro, nu 90 år gammal, ännu kvar. Också Kukkapuro-Enbom och hennes man Henrik Enbom tillbringar vardagarna i bostadshuset intill ateljén som fungerar som deras arbetsplats.

– På 90-talet byggdes bostadshuset här på tomten, för min pappa hade alltid en eller två assistenter som satt här och ritade, allt var alltid huller om buller och min mamma jobbade förstås också här. De var tvungna att flytta, säger Kukkapuro-Enbom.

En soffa gjord i trä, där de yttre delarna har ett landskap målat i starka färger.
Bildtext Spår från svunna år. Soffan målades av den argentinska konstgrafikern Pino Milás när han bodde i Grankulla under 1970-talet.
Bild: Julie Ebbe / Yle

Nu känns det roligt att kunna se på byggnaden och all den historia den innehåller med nya ögon, säger hon. Hon kan se att det är en rikedom. Så har hon inte alltid känt.

– Ibland har jag känt mig ganska förtvivlad, att herregud, ska jag som enda barn ärva det här. Det är tungt att dra allt det här ensam. Men till all lycka har jag nu min dotter med i våra företag och följande generation kommer att ta över. Det känns jättebra, och jag tror också att min pappa är väldigt nöjd över utvecklingen.

”En modern mästare”

Namnet Kukkapuro är på intet sätt okänt för allmänheten, men år 2023 har det fått extra mycket uppmärksamhet.

I mars öppnade utställningen Det magiska rummet på Esbo moderna konstmuseum Emma. Utställningen omfattar både Yrjö Kukkapuros design och Irmeli Kukkapuros konst i en installationsaktig kombination.

I april fyllde Yrjö Kukkapuro 90 år. Under jubileumsåret utkom också biografin Sininen ovi. Yrjö Kukkapuro, elämä ja teot skriven av Isa Kukkapuro-Enbom. Boken utkommer i svensk översättning i början av 2024.

I framtiden, säg 50 år in i framtiden, vad förknippar man då med namnet Kukkapuro?

– Jag hoppas att han förknippas med namn som Alvar Aalto och Jean Prouvé – stora europeiska designers. Det låter kanske som att man skryter, men det är sanningen. Man borde se Yrjö Kukkapuro från en större synvinkel än bara den finska. Han är en modern mästare från Finland som ligger i en liga som man ännu inte riktigt förstår.