Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Varför gör vi inte de klimathandlingar som vi vet att behövs? Här är fem orsaker och fem tips för att börja agera

Flaggor på rad vid Dubai Expo
Bildtext Alla länder är med i Dubai – men hur långt har du och jag kommit?
Bild: EPA-EFE

Världens länder förhandlar på klimatmötet i Dubai om hur vi ska frigöra oss från fossila utsläpp, men varför är det så svårt att göra det på individnivå? Det handlar om tankefällor, säger experterna.

Varför är det så svårt att göra förändringar på individnivå för att minska på utsläppen?

Ett svar på den frågan är att våra hjärnor inte är anpassade till att agera långsiktigt. Vi är inställda på att reagera på det som händer här och nu och vi styrs av återkoppling eller belöning för det vi gör.

Men klimatkrisen är så avlägsen och komplex att det är svårt för oss att överblicka vad som händer.

Istället utvecklar vi olika tankestrukturer som tillåter oss att låta bli att agera. Det blir ett sätt att tala om klimatfrågan som inte kräver att vi engageras, berättar klimat- och retorikexperterna Mira Hulkkonen och Maria Wohlrath Söderberg.

Här presenterar vi fem sätt hur man kan kringgå utmaningen.

Villfarelse 1: ”Att inte ge upp något” eller ”hålla kvar uppnådda fördelar”

Bakom många resonemang som trögar upp eller hindrar omställning ligger en rädsla för förlust. Vi är invaggade i idén att vi inte ska behöva uppoffra oss utan vi litar på att tekniken och politiken finner nya sätt att möjliggöra välstånd men på gröna vis – en sorts ”have-it-all environmentalism” som bortser från utmaningen att möjliggöra ett tryggt livsutrymme för alla jordens medborgare.

Om företag till exempel inte behöver stå till svars för stora utsläpp, så lönar det sig för dem att hålla fast vid sina uppnådda fördelar och expandera utan att bry sig om konsekvenserna.

På samma sätt kan invånare i staten A tänka att deras konsumtionsvanor är förtjänade och etablerade och att det skulle vara orättvist att kräva att de ändrar sig.

Man kan tala om fällor som får oss att välja fel. En av dem är att det idag är socialt belönande att leva med höga utsläpp. Vi får status av dyra saker och upplevelser som ger upphov till utsläpp. Vi borde hitta nya ideal för en klimatidentitet och det gäller inte bara individer utan även företag, städer och hela länder.

Förändringskrafter: Ska vara billigt, roligt och praktiskt att göra rätt

Samhället borde göra det billigt, enkelt och praktiskt att göra rätt. Människor kan puffas (nudge) milt till önskat beteende med små förändringar i omgivningen, konkreta och enkla instruktioner eller genom att gestalta vilka konsekvenser olika val har, och inte minst genom att göra det önskade beteendet lockande, roligt och belönande.

Element ur spelvärlden, till exempel att samla poäng eller att man framskrider och uppnår olika etapper, är ett roligt sätt att locka människor att ändra beteende.

Mira Hulkkonen står med bok i famnen på Bokmässan i Helsingfors
Bildtext Mira Hulkkonen har skrivit om våra villfarelser när det gäller klimatförändringen.
Bild: Anna Dönsberg / Yle

Villfarelse 2: ”Jag är hoppfull, det kommer att lösa sig”

Den som litar på hoppet och tror att klimatkrisen kommer att lösa sig av sig själv behöver bara vänta. I diskussioner om klimatet ställer man ofta hopp i motsättning till alarmism. Den motsättningen är i sig märklig eftersom hopp är något man behöver just när det är kris.

I en helt oproblematisk tillvaro är det irrelevant med hopp. I det här fallet används hoppfullhet för att motivera icke-omställning.

Optimism-villfarelsen vaggar in oss i en falsk känsla av trygghet. Det är en av våra vanligaste snedvridningar (kallas ofta bias på engelska): ”Allt kommer att gå bra, det här påverkar knappast mig och jag behöver förmodligen inte göra någonting.” Hit hör också överdriven teknik-optimism.

Det här argumentet har också en svartsynt tvilling i ”det går ändå åt helvete, så det är ingen idé att vi gör någonting”. Båda de här tankegångarna lägger ansvaret utanför en själv och gör beteendeförändringar meningslösa.

Förändringskrafter: Positiv omställning behöver synas – politiker måste öppet visa sin oro

Människor behöver höra om människor och grupper som ställer om och dessa grupper behöver understödjas och bekräftas. Att politiker och politiska partier öppet visar sin oro för klimatet och inte lugnar medborgarna med att det kommer att ordna sig.

Positivt socialt tryck, stöd, inspiration, förebilder och moraliska samtal har stor betydelse för benägenhet till omställning.

Villfarelse 3: ”Man kan börja i det lilla”

Människor har en tendens att ge oproportionerligt mycket betydelse åt små saker som har en obetydlig inverkan på problemets lösning. I offentlig debatt och politiska lösningar ser man en starkare betoning av förändringar som har marginell betydelse och mindre fokus på förändringar som kräver reell omställning.

Forskning visar att folk ofta har felaktiga föreställningar om vad som genererar stora och små utsläpp. De stora individuella är flygande, bilåkande och köttätande. Andra aktiviteter som att återanvända plastpåsar eller skippa plastsugrör kommer inte i närheten, även om de inte är meningslösa.

Det här fenomenet kallas ”bikeshedding” eller ”Parkinsons trivialitetslag” efter historikern och författaren C.N. Parkinsons exempel från 1950-talet, som handlar om planeringen av ett kärnkraftverk där de deltagande människorna satte oproportionerligt mycket tid på att planera material och detaljer till ett cykelskjul, medan ingen ville ta ställning till den komplicerade och dyra helhet som ett kärnkraftverk är.

Istället för att ta itu med svåra och krävande beslut stretar vi hellre på med sådant vi förstår och som inte kräver för mycket av oss.

Förändringskrafter: Vi behöver veta var effekten är störst och agera därefter

Det behövs kunskap om storlekar på utsläppen från olika aktiviteter och konsumtion. Det kan hjälpa med jämförelser mellan olika beteende eller konsumtionsval. Vi måste göra upp med uppfattningen att liten omställning skulle leda vidare till stor. Det gör den inte.

Skolan har en viktig roll i att förmedla kunskap om vilka beteende förändringar som har störst inverkan på utsläppen.

Vi behöver nya lockande berättelser om ett liv som är oberoende av fossilt kol. Den nuvarande berättelsen om vad som är ett eftersträvansvärt liv är skadlig för planetens välbefinnande. Berättelser har en förmåga att skapa meningsfullhet som motiverar till goda val.

Maria Wolrath-Söderberg
Bildtext Retorikern Maria Wolrath Söderberg avslöjar våra språkliga tankestrukturer i forskning, sommarprat och podden Klimatgap.
Bild: Maria Wolrath-Söderberg

Villfarelse 4: ”Jo, jag vet allt det där redan”

Den så kallade överlägsenhets-villfarelsen kommer sig av att vi inte kan bedöma vår egen kunskapsnivå realistiskt. Ju mindre kunskap en person har om klimatförändringen, desto större risk att hen överskattar sitt kunnande och gör självsäkra val. Det här enligt den så kallade Dunning-Kruger effekten.

Även om många som följer med vädret anser sig vara klimatexperter och många skogsägare upplever att de förstår hur kolsänkor fungerar så ingår det mycket kunskap i atmosfärens processer, kolkretsloppet och klimatförändringen som inte motsvarar våra vardagsupplevelser eller intuitiva uppfattningar.

Förändringskrafter: Läs på och dela din kunskap

Enbart kunskap räcker inte, men kunskap spelar en roll. Till exempel kunskap om krisens akuthet, närhet och proportioner är betydelsefull. Men omställningen sker inte över en natt.

Kunskapen måste bli verklig och viktig för en. Ett sammanhang där man delar sina funderingar och ett stödjande socialt sammanhang hjälper en att ta emot ny kunskap.

Villfarelse 5: ”Klimatproblemen är långt borta i tid och rum”

Alla årtal som nämns i klimatrapporteringen ger en känsla av att klimatkrisen är något som sker i framtiden. Men ”för sent” kommer alltid överraskande tidigt. Vi människor tenderar att ha svårt att hantera det som är långt borta och vi undervärderar gärna distanta och framtida risker.

Det är viktigt att medier och samhällsdebatt fångar upp och lyfter fram de klimatförändringar som redan är på gång, men hur det görs spelar också roll. Vi har lättare att emotionellt ta emot vittnesmål och upplevelser i andra hand än mer allmänna beskrivningar.

Vi har svårt att uppfatta och reagera på långsamma och gradvisa förändringar och även om vi gör det så vet vi inte alltid vad det handlar om. Många studier tyder på att människor har en högre benägenhet att ställa om när det upplever krisen som konkret och nära.

Förändringskrafter: Förnya språket kring klimatfrågan och börja fantisera hur din gröna framtid ser ut

De ord vi använder påverkar våra attityder och val. Vi behöver ett nytt språk och nya ordspråk som påminner oss om vårt ansvar och våra val här och nu. Mira Hulkkonen i boken Ilmasto-oivalluksia ger några exempel ”Vältetty päästö, rahan säästö” och ”Missä varat ja valinnanvapautta, siellä asuu myös vastuuta”.

Svenska Yle antar utmaningen och föreslår: ”Mitt nöje för stunden, försämrar andras liv i grunden”. Kommer du på flera?

Mira Hulkkonen uppmuntrar oss att drömma om och fantisera om en bra framtid. Hur ser den ut? Hurdana rutiner har människor i framtiden? Hur semestrar de och vad äter de? Vår fantasi har inga gränser, varför inte använda den till att gestalta hur ett gott liv i framtiden ser ut?

Källor: Mira Hulkkonen, doktor i atmosfärsvetenskap och expert på vetenskapskommunikation har nyligen gett ut boken Ilmasto-oivalluksia, kuinka ihmismielen supervoimat valjastetaan planeetan parhaaksi.

Maria Wohlrath Söderberg är docent i retorik vid Södertörns högskola och har skrivit rapporten Tankestrukturer som hindrar omställning - och hur vi kan överkomma dem (2021)