Dan Holm: Inkomstklyftorna på 30-talets nivå

De ekonomiska klyftorna växer och är nu större än på 1930-talet, skriver gästkolumnisten Dan Holm som konstaterar att lobbyisterna för de förmögna har lyckats.

Ur dunklet i antikvariatets skyltfönster riktar Ralf Norrman vänliga blickar mot mig. Jag saknar honom.

Han läste av våra förhållningssätt till tillvaro och politik på ett analytiskt och djupt humant sätt. Jag minns hur han plockade sönder värderingar och oreflekterade synsätt som bland andra krigshjälten och hedersmannen Adolf Ehrnrooth omgavs av och gav uttryck för.

Norrman var småbrukare, internationellt verksam filolog och semiotiker, professor i engelska språket och dessutom hängiven SFP:are. Men hans forskningsresultat i arkeologi och ortnamnsfrågor gjorde att våra relationer för en tid svalnade.

Däremot gillade jag hans analyser av globalisering och föregripande insikter i mångkulturen och jag gav honom därför gärna mitt stöd när han ställde upp i valet till EU-parlamentet innan han dog år 2000.

Efterlyser fler höginkomsttagare

Jag noterade att Stefan Wallin i sin kommentar till Sipiläregeringens program karaktäriserade fackets ovilja att ge ifrån sig uppnådda fördelar som egoism och orsak till ekonomiska ras, medan förekomsten av höginkomsttagare är något forsterländskt som innehåller vår räddning. Wallin efterlyser fler höginkomsttagare och jag vet många som gärna ställer sig till förfogande för att öka antalet.

Tidigare i våras yttrade Carl Haglund den ömsinta tanken att arvsskatten svider i skinnet på låginkomsttagare. Honom ville jag ge chansen till en äkta upplevelse genom en rejäl höjning av progressiviteten i beskattningen.

Johnny (cash!) Åkerholm i sin tur konstaterade att EU:s drivvedsmodell för ekonomin bildar ett växthus för radikala åsikter och hot mot EU-samarbetet. Terrordåden i Paris förra fredagen är en sådan ohygglig yttring.

Wallin efterlyser fler höginkomsttagare och jag vet många som gärna ställer sig till förfogande för att öka antalet.

Flera spår i den ekonomiska analysen upplyser oss om att de ökande förmögenhetsklyftorna leder till försvagning av produktivitet, till utanförskap, sociala konflikter, prostitution, kriminalitet, extremism och våld. Platon yttrade på sin tid tanken att de besuttna inte bör vara mer än sju gånger rikare än de obesuttna.

De ekonomiska klyftorna växer

Men lobbyisterna för våra dagars förmögna och höginkomsttagare röner framgång. De ekonomiska klyftorna växer, gapet överstiger nu 1930-talets och jag frågar mig om vi är på väg mot liknande konvulsioner som världskrigen under föregående sekel.

Handelsavtalet mellan USA och EU utvecklas i en riktning som tycks ha inspirerats av räddningsaktionerna för krisande storbanker. Man konstruerar vinstgarantier där staten blir svarande. Vid konflikter går man till domstol, och om företagssidan vinner betalas ersättningarna förmodligen med skattemedel. Som i fallet med de krisande bankerna tar man till planekonomiska åtgärder för att stabilisera marknadsekonomin.

Fattigdom en last

Under medeltiden var fattigdom en dygd, idag har man förvandlat den till en stigmatiserande last. Uppfinningsrikedomen för att kommersialisera alla mänskliga aktiviteter syns obegränsad och genomförs i den internationella konkurrensens namn.

När det gäller dagens svindlande förmögenhets- och inkomstklyftor konstaterar jag att de ser för bedrövliga ut.

Vad leder det till när alla ekonomier höjer sin konkurrenskraft lika mycket? Vi drivs allt hårdare till ett besinningslöst gatlopp mot ingenting.

Ralf Norrman var en piggögd iakttagare av samhällsutvecklingen, han inspirerade finlandssvenskarna och SFP att tänka "outside the box", något jag idag saknar i våra politikers hantering av människor och ekonomi.

Konsthistoria är ett gränslöst ämne, och jag finner fortfarande intresse i vad denna disciplin har att ge av verklighetssyn. När det gäller dagens svindlande förmögenhets- och inkomstklyftor konstaterar jag att de ser för bedrövliga ut.

Dan Holm,
konsthistoriker