Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

Från 2015
Uppdaterad 26.11.2015 14:28.
kvinna på gatan
Bild: YLE/Petter Sandelin

Allting började redan i lågstadiet. Trots att vi var 20 i min klass så hittade jag ingen jag kände att jag riktigt klickade med.

Jag hade kompisar men jag kände mig alltid som det tredje hjulet då vi umgicks. Att jag hade en bra kompis sedan tidigare som gick i en annan skola var min räddning. Jag visste att jag hade en riktigt vän och att folk tyckte om mig. Det gjorde att jag inte tog det så hårt de gånger jag blev ett lätt byte att reta, på grund av mitt utanförskap. Men det sårade ändå och jag bestämde mig för att börja i ett annat högstadium än de andra i min klass. Jag ville bort.

Högstadiet förde med sig nya vänner som jag klickade bättre med. De visade att de faktiskt ville vara vän med mig. Tyvärr hade mina tidigare erfarenheter gjort att jag hade tvingats växa upp lite i förtid och på så vis kände jag mig mognare än mina nya vänner. I min nya vänskapskrets fick jag en mammaroll där jag redde upp deras bråk och tre år av sådant tar på krafterna.

Min klassföreståndare såg det här och talade med mig under ett utvecklingssamtal. Hon nämnde att det blir bättre. Nu skulle vi splittras då vi började vid olika gymnasium och yrkesutbildningar och vi skulle träffa nya mer liksinnade människor. Jag fick upp hoppet, men ville ändå vara på den säkra sidan så jag kollade upp andra gymnasium i Svenskfinland.

Till slut blev det ändå att jag gick i ett gymnasium i min hemstad. Mina föräldrar förstod inte varför jag skulle flytta hemifrån som 15-åring då det nästbästa gymnasiet i Svenskfinland ändå fanns två kilometer från vår ytterdörr. Jag levde på hoppet om att gymnasiet faktiskt skulle bli annorlunda. Enligt diverse lärare och studiehandledare så skulle gymnasiet innebära mycket mer frihet. Till exempel skulle vi få bygga upp vår läsordning själv och välja vilka ämnen vi ville läsa. Att jag skulle få kontrollera mitt eget liv på en helt ny nivå var spännande.

När jag väl satt i festsalen första dagen i gymnasiet tog det mig ynka fem minuter att förstå att mina förväntningar hade varit för höga. Det var samma människor runt mig. Samma klasskamrater och samma lärare. Jag hade inte fått det miljöbyte jag hade behövt. Redan i december den hösten förstod jag att jag var deprimerad.

Min depression slukade hela min gymnasietid. Ingen förstod att jag var depremerad eller så ville de inte förstå. Jag gjorde allt för att dölja att jag inte mådde bra samtidigt som allt jag ville var att bli sedd. Ibland gav jag små vinkar till mina närmaste vänner, utan resultat. Att stanna hemma från skolan kändes som det ända som ens hjälpte lite.

Jag kände mig ensam och missförstådd och det är bättre att känna sig ensam då man faktiskt är ensam än att känna sig ensam mitt bland sina bästa vänner.

Den värsta känslan var ändå att jag kände att jag inte hade kontroll över mitt eget liv. Bristen av kontroll gjorde att jag helt enkelt slutade bry mig. Hela mitt liv hade jag varit en mönsterelev som hade fått högsta betyg i allt, men nu slutade jag läsa på läxor och prov och jag reagerade inte ens då jag fick tillbaka provresultat där jag bara just och just hade blivit godkänd. Jag bara brydde mig inte.

Jag kände mig bara tom och känslokall. Det var nu som mitt självskadebeteende började. I brist på andra känslor framallade jag fysisk smärta. Då kände jag i alla fall någonting.

Det som till slut gjorde att jag blev bättre var att jag hittade liksinnade människor på sociala medier. Folk i min egen ålder och situation berättade om deras erfarenheter och känslan av ensamhet blev mindre. Efter en stund vågade jag berätta mera åt vännerna jag hade fysiskt nära också och jag hittade en bekant som hade varit deprimerad själv.

Med mina nyfunna vänners stöd började jag må bättre. Det var inte heller mycket kvar av gymnasiet så jag såg en utväg. Min nyfunna vän hjälpte mig ta steget att gå till en psykolog. Tyvärr visade det sig att den här psykologen inte var till någon hjälp alls. Första träffen bad hen mig berätta varför jag hade kommit dit och sedan brydde sig hen inte att gå djupare under resten av tiden jag gick där.

Den första träffen hade jag inte vågat berätta om mitt självskadebeteende eller något grövre än att jag hade känt mig "lite nere på sistone". Det kändes inte som att hen ville förstå någonting så jag började gå hos en kurator istället. Kuratorn passade bättre för mig och jag hade äntligen någon jag faktiskt
kunde tala med. Helt frisk var jag inte ännu. Att läsa på studentexamen kändes inte så viktigt. Jag skulle slippa bort från gymnasiet vare sig jag läste eller inte.

Sen kom sommaren då jag gick ut gymnasiet, fick studieplats på en annan ort och kände att jag äntligen hade kontroll över mitt liv. Jag flyttade hemifrån och fick börja leva livet på mina egna villkor. Förändringen och miljöbytet kom äntligen. Dagen kom då jag kände mig lycklig och jag märkte att jag inte kunde komma ihåg att jag någonsin skulle ha känt så. Lite bitterljuvt.

Min depression spökar förtfarande i mitt liv. Fastän jag inte har haft återfall i mitt självskadebeteende på länge och jag inte längre är deprimerad så finns den fortfarande kvar. Den finns kvar i andras uppfattningar om mig. Under mina studier har jag stött på människor som har gått något år över mig i gymnasiet. Då de lite försiktigt säger att de inte kommer ihåg mig därifrån blir jag så otroligt glad.

Det finns alldeles för många i min omgivning som har fel uppfattning om mig på grund av min sjukdom. De ser mig som en pessimist som aldrig tar initiativ eller som alltid drar sig ur planerna i sista sekund. De ser mig som någon som aldrig orkar hitta på något och som inte bryr sig. Det är inte jag. Det var min sjukdom. Jag är inte min sjukdom.

Snälla SE MIG.

De tips jag kan ge anhöriga är att ge den deprimerade utrymme. Det är vad jag behövde. Om det är ditt barn som vill stanna hemma från skolan en dag så kan det faktiskt vara en bra idé. Låt barnet stanna hemma, men ta reda på varför och se till att barnet kanske far till skolan nästa dag. Ibland behövde jag en dag att samla tankarna och samla kraft för att orka. Som deprimerad var jag väldigt introvert.

Något annat viktigt är att försöka se genom fasaden. Personen kanske verkar glad en dag, och den kanske till och med är det, men det betyder inte att depressionen är över. Det är en lång process och tro det eller ej, men det går att uppleva glädje trots att man är deprimerad. Glädjen är bara väldigt kortlivad.

Och sen det jag anser viktigast. Lyssna då personen talar. Det finns ofta en bakomliggande orsak till depressionen. Försök hitta den och se om det finns något i tillvaron man kan ändra på. Se också till att du ser personen och inte endast sjukdomen. Det finns någon där under all negativitet.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 67: Tappat tron på vården

Måste jag försöka ta mitt liv för att få hjälp?

hurmårdu

Våga prata om hur du mår

Tack för alla berättelser som kommit till #hurmårdu.

kvinna på gatan

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

Ge den deprimerade utrymme och se bakom fasaden.

#hurmårdu

"Vi missar den manliga depressionen"

Manlig depression fortfarande stigmatiserat.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Deprimerad eller bara lite smådeppig?

"Ta dig i kragen! En rask promenad gör nog susen!"

Eva Åstrand och Camilla Pitkänen sitter i en soffa.

Anhöriga behöver också stöd

Skuld och skam drabbar ofta de närstående.

Två personer som håller händer.

Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan

Mycket kunde göras i skolan för att stärka elevernas hälsa.

hurmårdu

Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre

Svenska Yles publik har valt musiken för #hurmårdu i radio.

hanna mäntylä

Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade

Social- och hälsovårdsministern: skäms inte över depression.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor

Det kändes som om jag aldrig var good enough.

Forskaren Torbjörn Josefsson, lektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad.

Motion lindrar depression

Forskning visar att motion har berydelse för deprimerade.

ansiktsbild på axel aminoff

Depression: En oavslutad sorg

Avstannad sorgeprocess bakom depression

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det

Samtalsterapi är effektivast vid lindriga depressioner

kvinnas händer

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

Tack vare terapeuten började jag må bra igen,

skor

De unga kvinnorna nödropar

Prestationskraven och skammen förstör oss.

Marko Kangas för #hurmårdu

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Minnen från det förflutna tog Marko på en vansinnesfärd.

unga sjukpensionärer pga depression

Depression skördar unga - allt fler i förtidspension

50 procent fler unga sjukpensioneras på grund av depression.

anaonym kvinna

Berättelse 60: Depressionen var nödvändig

Mår bättre nu, men var ohållbart att inte krascha.

skor

Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk

Inget slutdatum för att tillfriskna från en depression.

Hasse Nordman och hans fru och stöd Marja-Leena.

Hasse tog sig ur den djupa depressionen

Starkt socialt kapital hjälpte Hasse bli frisk.

#hurmårdu

Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren

Människor som förstår är det viktigaste.

#hurmårdu

Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är

Har som vuxen börjat känna mig sorgsen.

Marina Maatela utanför Radiohuset

Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!

Arbetshälsopsykologens tips till dig som känner dig nere.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 55: Lär dig prioritera

Man måste våga be om hjälp och prioritera rätt.

kvinna går i naturen

Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv

Vetskapen om att folk bryr sig hjälper.

kvinnas händer

Berättelse 53: Snart kollapsar jag

Har tunga år bakom mig, försöker orka för barnens skull.

Berättelse 52: En vän räddade mig

Berätta för någon att du mår dåligt

man tittar över vatten

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Hur vet man om man är deprimerad eller inte?

anonym kvinna i naturen

Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk

Ingen förståelse för sjukdomen, vilket knäckte mig psykiskt.

anaonym kvinna

Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till

Ångrar att jag inte berättade för vänner.

anaonym kvinna

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Fick inte den rätta hjälpen förrän jag bytte ort.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är

Familjeterapin gav äntligen den hjälp jag behövde.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Depressionerna blir dyra för samhället

Var femte finländare insjuknar i depression.

catariina salo-bild till #hurmårdu

Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader

För långsamt och byråkratiskt att få hjälp.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket

Bland annat min hund hjälpte mig få ordning på livet igen.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Har mått dåligt sedan jag var barn och känner sorg över det.

kvinnas händer

Berättelse 43: Sök hjälp i tid

Att tala med kuratorn hjälpt emig då jag mådde som sämst.

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 42: Ätstörning och depression

Efter år av ätstörningar insåg jag att jag var deprimerad.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 41: Ett fejkat leende

Efter två år svängde det äntligen!

anaonym kvinna

Berättelse 40: Medicinen räddade mig

Det var svårt att få den hjälp jag behövde.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en

Livet är stundvis nästan outhärdligt svårt.

skor

Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig

Att skriva och berätta om mitt mående har hjälpt.

man tittar mot vatten

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Att bli lämnad gjorde mig sjuk, men är på bättringsvägen.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Viktigt stoppa mobbningen, den förstör många!

Deltagande hand på axel

Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt

För mycket byråkrati för att få hjälp.

kvinnas händer

Berättelse 33: Förlamad av depression

Återkommande depression gör att jag inte kan jobba.

anaonym kvinna

Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig

Blev utsatt för mobbning i lågstadiet och mår ännu dåligt.

kvinna på gatan

Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig

Det var mitt förhållande som gjorde mig deprimerad.

Angelica Qvist & Jenny Renqvist #hurmårdu

Vill förmedla hopp åt deprimerade

Grundade förening för att bryta tabun kring psykisk ohälsa.

anaonym kvinna

Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp

Säg aldrig ryck upp dig till en deprimerad.

händer

Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt

Det gör ont att tänka att psykisk ohälsa är så tabubelagt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Jag tror att terapin ska hjälpa fast det är tufft.

kvinna går i naturen

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Sök professionell hjälp om du inte lyckas styra dina tankar.

#hurmårdu

Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad

Terapi och mediciner blev min räddning.

man tittar över vatten

Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år

Svåra kamratrelationer gjorde livet svårt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 22: Ingen förstod mig

Fick hjälp efter självmordsförsök.

kvinnas händer

Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin

Viktigt med fungerande vård och att inte skambelägga.

kvinna i naturen

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Från absoluta botten till ett lyckligt liv.

skor

Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå

Insikten om att jag var sjuk hjälpte mig.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 18: Låt det ta tid!

Stora livshändelser gjorde mig sjuk.

#hurmårdu

Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem

Jag hoppades på stroke istället för mentala problem.

#hurmårdu

Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad

Ta de första tecknen på allvar och var självisk.

Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka

Stress under studeíetiden gjorde mig utbränd.

händer

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Det viktigaste är att känna sig sedd och älskad.

man joggar ute

Berättelse 12: Träning håller mig flytande

Antidepressiva mediciner och träning hjälper en del.

Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad

Hemma är jag ett gråtande vrak med hjärtklappning.

Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte

Trodde att hag aldrig skulle bli frisk igen.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden

Min depression upptäcktes på en rutinkontroll.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp

Det bästa man kan göra är att prata öppet.

skor

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

När jag blev bättre var det som om någon tryckt oå en knapp.

kvinna på gatan

Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga

Medicinerna hjälpte mig ur en djup depression.

Berättelse 4: Ge aldrig upp!

Jag var 18 år och hade inga drömmar i livet.

#hurmårdu

Berättelse 3: Sluta skämmas för att du mår dåligt

Ju mindre vi pratar om det, desto större blir skamkänslorna.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Berättelse 2: Från ett kolmörkt badrum till en upplyst sal

Jag insåg att jag inte behöver prestera för att duga.

händer som håller i varandra

Berättelse 1: Våga be om hjälp

Man får inget pris för att man kämpar i ensamhet.

kärr i skymning

Livskriser höjer risken för depression

Kriser i olika livsskeden kan leda till depression.