Arbetslös lärare: Jag är ett offer för politiken

Maria har varit arbetslös i två och ett halvt år, men har inte fått någon hjälp på arbets- och näringsbyrån. Hon är ämneslärare med doktorsutbildning och har arbetat i finska skolor i Nyland. Här är hennes berättelse.

I början led jag inte så mycket av arbetslösheten, men nu inger den mig en enorm känsla av hopplöshet. Det sista halvåret har jag varit deprimerad. Vi arbetslösa ämneslärare blir allt flera.

Att vara länge arbetslös är som att vara allvarligt sjuk. Det påverkar hela min identitet, hela livet. I ett slag miste jag min arbetsgemenskap, mitt sammanhang. Det är svårt att gå på fest och svara glatt på frågan: vad sysslar du med? Det känns som att jag har kommit in på ett stickspår och lever utanför samhället. Ändå är jag i mina bästa år, inte äldre än femtio.

Som arbetslös lärare är jag ett offer för politiken i det här landet. Man håller massivt på att köra ner utbildningen här. Det finns tusentals av oss arbetslösa lärare och det är värst för ämneslärarna.

Det känns som att jag har kommit in på ett stickspår och lever utanför samhället.

När jag har sökt jobb har jag ibland varit en av över 200 sökande. Försök sen profilera dig så att du skiljer dig från mängden. Ofta bryr sig arbetsgivarna sig inte ens om att svara på ansökan, inte heller de kommunala arbetsgivarna.

I början av arbetslösheten gick jag en utbildning – en specialutbildning inom min egen bransch, som ger mig möjligheten att arbeta som rektor. Jag hade finansieringen ordnad, det kostade inte myndigheterna en cent, men arbets- och näringsbyrån visade rött ljus. Sedan fick jag kämpa hårt för att få beslutet ändrat.

Den här hösten skulle jag ha fått jobb i en skola. De behövde mig, de hade en lång rad uppgifter som väntade på mig, men de hade inte pengar till lönen. Hade jag fått lönestöd från arbets- och näringsbyrån hade jag fått jobbet. Men byråtjänstemannen meddelade att det inte finns stödpengar för mig. ”Jag återkommer när jag vet mera” skrev hon, och sedan hörde hon inte av sig på nytt.

Det är två år sedan jag träffade en tjänsteman på arbets- och näringsbyrån. Jag har skickat e-post till dem och bett dem svara, och de svarar nog, men de ringer mig aldrig. I Östra centrum i Helsingfors sitter en hök till dam i aulan, som ser till att du inte kommer vidare. Och så står det en två meter lång väktare bredvid och ser till att du inte bråkar. Du får skriva ett meddelande på en lapp och droppa den i en låda.

När jag gick utbildningen fick jag förhöjd dagpenning i 45 dagar, men när utbildningen var slut var det ingen som tänkte på att ge mig ett nytt utlåtande så jag skulle få min vanliga dagpeng igen. Jag sprang till byrån och lämnade meddelanden i lådan. Hade jag inte påmint dem hade jag blivit utan pengar.

För två år sedan sade de på arbets- och näringsbyrån att de hade en specialist som kunde hjälpa högutbildat folk som mig att hitta dolda arbetsplatser, sådana som aldrig annonseras. Det lät fint, men sedan hände inget. Jag påminde dem om att jag ville träffa specialisten, men de svarade mig aldrig.

Den här veckan fick jag ett vikariat som lärare för ett halvår. Skolan har valt mig bland över trettio sökande. Det hjälper mig vidare för stunden. Men om ett halvår, när jag är arbetslös igen, kommer det att finnas ännu flera arbetslösa lärare - om regeringen fortsätter att skära i utbildningen.

Spotlight tackar för era berättelser!

Vi tackar alla som har bidragit med berättelser om arbetslöshet! På basen av era berättelser gjorde vi programmet
Spotlight: Utan jobb, utan hjälp som sänds 9 februari klockan 20 i Yle Fem.