Därför ljuger vi för barnen

En predikant i Maxmo berättade för barnen att jultomten inte existerar. Nu är föräldrarna upprörda, men varför är det egentligen så viktigt att tro på jultomten?

Jultomten finns inte, det förkunnade en predikant under andakten i Maxmo kyrka i fredags. Många av barnen blev ledsna och föräldrarna är upprörda.

Som vi alla vet är tomten en lögn, så varför är det då så viktigt att hålla tomten levande för barnen?

- Tomten är inte en lögn, tomten är ett sagoväsen. Det är inte så att vi försöker bygga upp en felaktig verklighet åt barnen – tomten är bara en extra krydda, säger psykologen Axel Aminoff.

Barnens värld är magisk

Axel berättar att små barns värld är ganska magisk och att gränsen mellan verklighet och fantasi inte är lika tydlig som för vuxna.

- Vanligtvis håller vuxna den där gränsen, och barnen känner sig trygga eftersom de vuxna håller sig i den riktiga världen och visar vad som är realiteten.

Med jultomten gör man däremot ett övervägt beslut att stiga in i barnens fantasivärld.

Jultomten handlar om gemenskap

Men varför är det då så viktigt att vuxna stiger in i den där världen? Axel säger att det absolut inte är världens viktigaste grej – det är ingen skada skedd om du inte tror på tomten alls under din barndom, men det är en sak som hör till en rolig fest helt enkelt.

- Man enas och har något roligt gemensamt. Sagoväsendet ger dessutom presenter på riktigt, så på det sättet kommer det in i verkligheten.

Att tomten har med sig julklappar maskerar dessutom det att vuxna ger en massa presenter till varandra och barnen. Det känns kanske skönt att barnet inte vet om att man maxat sitt kreditkort för att kunna köpa alla de där grejerna.

Barnen tror men ändå inte

När du tänker tillbaka på hur du fick veta att tomten inte existerade kanske det inte är så dramatiskt. Skulle däremot någon nu i vuxen ålder berätta för dig att de ljugit för dig hela ditt liv skulle du säkert bli ganska arg. Så varför blir inte barnen argare när de får reda på sanningen om tomten? Svaret är: de är smartare än vi tror.

- Jag tror inte tomten är riktigt trovärdig ens för barn som är över fyra år. Å ena sidan tror man och å andra sidan är man medveten om att det låter ganska osannolikt att han skulle hinna dela ut julklappar till hela världens barn.

Axel berättar att barns fantasiväsen – som jultomten, påskharen eller annat – ofta är något barn ser på med glimten i ögat.

- Det är inte en uppbyggd världsföreställning där något skulle rasa samman om du får veta sanningen. Det är inte på liv och död. Jultomten är en lekfull grej, så världen blir kanske lite tråkigare men inget desto värre, säger han.

En harmlös "lögn"

Därför finns det nog heller ingen regel för när man får eller ska berätta för ett barn att tomten inte finns på riktigt. Axel tror att jultomten inte spelar så stor roll i barnets psykiska utveckling.

- Det är kanske lite bekymmersamt om barnet börjar vara långt inne i skolåldern och tror att jultomten ännu finns, men det är ändå en harmlös lögn, om vi nu ska kalla det för en lögn.

Hur reagerar barn när de får veta att tomten inte finns?

- Barn är ganska toleranta till sådana besvikelser, säger Axel.

Föräldrarna blir kanske mer arga ifall barnen får veta sanningen för tidigt eller från någon annan, för då förlorar familjen den där grejen man har tillsammans.

- Man förlorar det att man tillåter ett magiskt element en gång i året. Men jultomten som sådan är en ganska irrelevant figur, säger Axel.

Så gick det till när vi fick veta

Även vi som jobbar på programmet Myteriet har varit små någon gång. Så här gick det till när vi fick veta att tomten inte finns på riktigt.

My

- Det stora avslöjandet började när jag noterade att pappa alltid försvann ut på tobak just innan tomten kom. Han brukade inte stå så länge ute på tobak, men när tomten kom hölls han jääättelänge ute trots att det var tjugo minusgrader. Sedan när han väl stannade inne och en annan tomte dök upp såg han heelt annorlunda ut, och prislappen skymtade vid plastskägget. Då var hemligheten ute.

Anka

- Jag har inte många minnen av tomten från min barndom. Ett år minns jag att jag tjatade på min mamma att jag skulle vilja att tomten kom på besök. Jag anade att han inte fanns men en liten del av mig ville ändå tro. När tomten steg in genom dörren märkte jag genast att han hade samma röst som min morbror. Om jag minns rätt så utbrast jag: Men det är ju du! och skrattade. Inte så dramatiskt alltså.

Thomas

- Jag har aldrig trott på Jultomten, i alla fall inte så som vi föreställer oss den här i Finland. Min familj, som är ungersk, följde en tradition där ”jultomten” är en typ som kommer natten mellan den femte och sjätte december och antingen delar ut godis eller en bunt kvistar beroende på om man varit snäll eller dum. Tanken var att man putsade sina bästa skor fint och lade dem vid ytterdörren, och nästa morgon hade domen fallit. Men det var rätt uppenbart på godisetiketterna att ”tomten” shoppade lokalt, så illusionen sprack rätt snabbt.

Hur gick det till när du fick veta att tomten inte finns på riktigt?