På fest med tyst protest

- Jag tyckte det var svårt att gå dit och le och låtsas att allt var bra, för allt är inte bra, säger Pauliina Feodoroff som är skoltsame och sameaktivist. Hon jobbar också aktivt för samernas rättigheter.

I Efter Nio berättade Pauliina att hon tog emot inbjudan till självständighetsmottagningen med blandade känslor. Som liten flicka drömde hon som så många andra barn om att bli bjuden på bal, i dag kämpar hon för samernas rättigheter och upplever att finska staten sviker hennes folk.

Anledning är att Finland i våras inte ratificerade ILO:s konvention nr. 169, trots att en ratificering fanns med i förra regeringsprogrammet och förra justitieministern Anna-Maija Henriksson hade berett den länge och väl. Orsaken uppgavs vara brådska kring nyvalet, trots att Finland varit med och undertecknat avtalet för över 20 år sedan.

- Jag har fått mycket feedback efter slottsbalen, konstaterar hon. Min avsikt var att belysa frågan och väcka diskussion, jag tycker inte att frågorna har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet.

ILO 169

Internationella Arbetsorganisationen ILO:s konvention nr. 169 om ursprungsfolk och stamfolk bygger på FN:s rättigheter. Konventionen vill säkerställa ursprungsfolkens rätt att själva vara med och bestämma om sin kulturella och politiska identitet och förhindra diskriminering. Konventionen erkänner ursprungsfolkens behov av att bevara och utveckla identitet, språk och religion, bl.a. tvåspråkig utbildning, rätt till seder, land, egendom och påverkningsmöjligheter.

- I lagpaketet som skulle behandlas i vår ingick också regler för Forststyrelsen, för vem som ska bestämma över skogsområden och om att samerna ska vara med och påverka. Där ingick också ett förbud mot ett försvagande av samekulturen. Men Sipiläs regering har i all tysthet strukit texten, berättar Feodoroff.

Spända relationer

Pauliina Feodoroff säger att relationen mellan staten och samerna är spändare än på länge och hon efterlyser en mera öppen diskussion om situationen, en dialog för att åstadkomma förändring.

- Samernas rättigheter i år tagit flera steg bakåt, säger hon. Om finska staten inte går i dialog med oss blir det svårt att komma vidare. När läget blir spändare blir människor antingen passiva och förlamade eller dubbelt aktiverade. Samerna kan inte ensamma värna om naturen, exempelvis så att renskötseln tryggas, vattendragen hålls rena och vi får vintrarna tillbaka.

- I Ryssland t.ex. har gruvdriften redan förstört skoltsamernas naturområden, medan naturen fortfarande är rätt orörd på skoltsamernas marker på den finska sidan.

Cirka 90 procent av statens marker sammanfaller med samernas hembygdsområden. I praktiken är det alltså Forststyrelsen (med huvudkontor i Helsingfors) som i dag bestämmer över sameområdena.

Skoltsamerna – ett ursprungsfolk

Traditionellt har skoltsamernas områden funnits i tidigare Sovjetunionen, Norge och Finland. Idag finns det ca 500 skoltsamer i Finland, ca 1 000 i Ryssland och några hundra i Norge. Efter andra världskriget flyttades en stor del av skoltsamerna, bland dem Pauliinas släkt, några tiotals kilometer över gränsen från dåvarande Sovjetunionen till Finland.

- Man kan säga att flytten innebar skillnaden mellan liv och död för skoltsamiskan, eftersom fröet till språket överlevde hos dem som flyttades till Finland. Skoltsamerna i Norge förlorade sitt språk nästan helt, förklarar hon.

Små folk kan ändå inte räknas numerärt, eftersom de alltid har varit små, speciellt samlar- och jägarfolk på arktiska områden, utan borde snarare beaktas indikatoriskt via naturahushållningens fortlevnad, livslängd, om de unga stannar kvar så att kulturen kan fortsätta, etc.

- Istället för gener borde man räkna vilka som fortfarande lever av fiske och jakt, för de håller på att försvinna. Den delen av vår kultur är inte skyddad av finska staten utan urholkas hela tiden genom tvångsassimilation där strukturerna tvingar folk att förändras.

Pauliinas döttrars pappa hör till dem som fortfarande lever av och i naturen. Men strukturerna tvingar folk att flytta och därmed förändra sin världsbild.

- Konflikten gäller också andra ursprungsfolk runt om i världen, där det uppstår en konflikt med den industrialiserade befolkningen, säger Feodoroff. Människan kan överleva i nästan vilka förhållanden som helst, men för ett gott liv krävs andra värden.

Finländare men same

Pauliina valde inte medvetet att bli aktivist, men eftersom hon ville arbeta med kultur blev det snart tydligt att hon kan göra det som finländare, men inte som same. Som finländare kan Pauliina bo och verka i Finland, men som same tvingas hon hela tiden förhålla sig till sin identitet och till varför landet fungerar som det gör.

- Jag tror inte att majoritetsbefolkning på samma sätt hela tiden måste förhålla sig till vad Finland är, men det måste jag och andra samer hela tiden göra, säger hon. Vi funderar på vad Finland är och varför allt fungerar som det gör.

Finländarnas relation till samerna har belastat henne under hela hennes liv. Hon frågar sig varför hon är berättigad till att leva i Finland som finländare men inte som same, det finns ingen självbestämmanderätt.

- Tillvaron blir tung om man måste slåss för rätten till sitt språk och sin kultur och ständigt gå i försvar.

Språket är nyckeln till känslorna

Pauliina och Milja Sarkola bor i Helsingfors med sina döttrar, men när flickorna var yngre bodde familjen i Ivalo i 1,5 år för att döttrarna skulle få lära sig skoltsamiska. Pauliina kunde inte ensam föra vidare skoltsamiskan till sina döttrar. Hennes modersmål är finska och fadersmål skoltsamiska. Medan flickorna gick i språkbad studerade också Pauliina språket. Idag kan flickorna svenska, finska och skoltsamiska.

- Det var en tung men otroligt givande process att få sitt fadersmål tillbaka som vuxen och få dela det med sina barn, säger hon.

Ursprungsfolkens språk är bundna till den plats där de har sina rötter. Språkets struktur motsvarar sinnets struktur. Även om samiskan och finskan är besläktade kan man genom språket se hur olika tankevärldar utformas.

- Det är otroligt fint att kunna föra de berättelser jag fick höra som barn vidare till mina barn, konstaterar hon.

Samerna har ett personlig förhållande till naturen, vilket återspeglas i språket som t.ex. har otaliga smeknamn och benämningar för djur. Den nära kopplingen finns kodad i språket, man är ett med naturen istället för att benämna fenomen i naturen på distans.

- Om jag står med båda benen stadigt förankrade i båda kulturerna och språken spelar det ingen roll var jag bor, jag är ändå hemma – speciellt om jag får åka tillbaka regelbundet. Det är viktigt att upprätthålla kontakten till naturen, till skogen och vattnen, eftersom naturen är ens kulturella laddningsstation och kapital som gör en människa stark.

Pauliina Feodoroff var gäst i Efter Nio om Finland på torsdag 3.12.2015 på Yle Fem och på Arenan.

Artikelförfattare: Jessica Jensen