Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Företagare: Underlig bild som målas upp

Kari Timgren.
Bildtext Kari Timgren.

Dammet har lagt sig en aning efter förra veckans styrkemätning mellan bil- och transportarbetarförbundet AKT och näringslivets centralförbund EK.
Medan vi väntar och ser om någon träder in genom förhandlingsdörren som statsministern lämnade "på glänt", förundrar sig en företagare i Esbo över bilden som målats upp.

Kari Timgren är företagare i själ och hjärta. Så länge han minns har han tillverkat och sålt saker.
Han är en klassisk selfmade man, en som börjat med två tomma händer och jobbat upp sig.

I dag har hans företag Lankapaja 200 anställda, men då han började var han helt ensam. Ja, fast hustrun Veronika var till en början anställd, men henne blev han tvungen att sparka, för hon brände fingrarna på de heta metallhyllorna han tillverkade och kastade dem på honom.
Men företaget som tillverkar metallprodukter av diverse slag har vuxit stadigt och utvidgat verksamheten till Sverige.

Vi är som en familj

- Det går jättebra, fast alla sade till mig då jag började att det inte går att tillverka metallprodukter i Finland. Men det går så bra att Lankapaja varit Vichtis största skattebetalare redan i flera år, säger Kari Timgren.
Och han tillägger bestämt att han inte sysslar med någon skatteplanering utan snällt betalar skatt i hemlandet.

Han blir fundersam då han följer med det politiska spelet om samhällsfördrag och eventuella tvångslagar.

- Jag tycker inte alls om bilden som målats upp. Som om det var en absolut sanning att det finns en massa motsättningar mellan arbetstagare och arbetsgivare! Inte går jag och mina anställda omkring och försöker lura varandra så mycket vi hinner, och inte försöker jag suga ut dem. Jag behöver ju dem! Vi är som en familj, utbrister han.

Alla bara ser till sin egen fördel

Kari Timgren anser att det är kontraproduktivt att fokusera på motsättningar, som vi gör i dag.

- Jag blir rädd när jag ser det politiska spelet som pågår. AKT vet att de kan sätta käppar i hjulet för hela exportindustrin om de så vill och viftar med det kortet. Och när man följer med den politiska debatten så ser det ut som om politiker i dag aldrig kunde stöda ett gott förslag om det kommer från fel parti. Och sedan blir liksom ingenting rätt när alla bara ser till sin egen fördel.

Han tillägger att hans anställda är fackanslutna - på hans uppmaning.

- 1992, då den ekonomiska depressionen riktigt vällde in över oss, så höll jag ett tal till personalen och uppmanade dem som ännu inte tillhörde facket att gå med. Det såg så illa ut då, vilken dag som helst kunde ha medfört dåliga nyheter för vår firma, men vi klarade oss utan uppsägningar, säger Timgren, och tillägger med ett skratt att han borde ha fått någon belöning av Metallfacket som den gången fick 25 nya medlemmar.

Hur man än räknar så ser det illa ut

- Vi har en hög levnadsstandard i det här landet. Kanske för hög - för nu vill ingen avstå från någonting. Talkoviljan saknas, säger Kari Timgren.

Och ändå är det enligt honom helt klart att vi lever över våra tillgångar.

- Vi måste göra någonting och alla måste bjuda till. För det spelar ingen roll hur vi räknar - faktum är att det går dåligt för Finland, säger han, och tillägger att han själv är mera förtjust i vetenskaper som är exakta och där allting kan testas och bevisas. Som kemi och fysik.

- Det blir så mycket bråk, motsättningar och käbbel när du kan sätta 22 professorer och 15 doktorer på rad och de alla ger olika tolkningar av världsekonomin. Det är som en en bra gissningslek. Det skulle vara mycket enklare om man kunde enas om tolkningen. Men det som ibland roar mig är att det är folk som aldrig sålt potatis på torget som uttalar sig hela tiden. Det skulle behövas lite bondförnuft också, säger Timgren, och vet var man kunde börja.

- Folk från alla sidor kunde låta bli att vara så aggressiva i sina åsikter.