Helt åt skogen i Pomponrahka
Efter ungefär tre veckor av regn och nästan lika många dagar av snålblåst blir man lite fundersam över vilket väder en noga inplanerad tur kommer att bjuda på i början av december.
Men för att inte överraskas av dåligt väder eller för att minska risken för att tvingas bryta turen, väljer vi ett enkelt och nära alternativ.
Vi beger oss alltså ut till flygplatsen i Åbo. Eller nästan i alla fall.
Pomponrahka heter det lilla naturskyddsområdet som ligger alldeles intill flygplatsen och på dagsprogrammet står en tur längs med den två kilometer långa naturstigen som finns i området. Hela helt åt skogen-gänget är med, Patrik Berghäll från Folkhälsan, Peter Karlberg från Yle och undertecknad.
Naturen i Pomponrahka är av typen starrmosse, som uppstått då en sjö vuxit igen, i området finns det också lundar med björk, vide och asp. Naturen är speciell, inte minst på grund av de insektarter som finns där. I mitten av 1990-talet hittade man en helt ny art av spindel på området kan man läsa på en av infoskyltarna vid naturstigen. 250 av Finlands 600 spindelarter hittas på området. För några år sedan hittade man också en insekt, Georthocladius platystylus, en slags fjädermygga, som bara tidigare påträffats i Kalifornien.
Sitt lite udda namn sägs området få av ett hus som tidigare funnits i området, kombinerat med det gamla dialektala ordet rahka, som betyder mosse.
Då vi går in mot skogen från parkeringsplatsen syns de senaste veckornas regn tydligt, en liten bäck porlar ordentligt då vi passerar den vid åkerkanten. De mindre vattenpölarna är istäckta och med gummistövlarna på passar vi på att stiga i dem och krossa den tunna isen.
Så småningom närmar vi oss myrområdet och två små insjöar.
Geocaching - små skatter i naturen
Trots att dagens program inte är särksilt ambitiöst, bjuder turen på en hel del överraskningar. Patrik är utrustad med GPS och konstaterar att vi står ganska nära en geocache, en gömma.
Efter lite letande hittar vi till slut en liten vit medicinburk inne i en liten håla i marken. I burken finns en pytteliten gul loggbok, där Patrik skriver in sitt geocachenamn med en tre centimeter lång pennstump. I boken ser vi att många andra har hittat gömman innan oss, senast för någon dag sedan. I burken finns också en liten skatt, som Patrik identifierar som försvarsmaktens idrottsmärke för marsch. Innan vi fortsätter packar vi in alltihop i burken igen och sätter tillbaks skatten för nästa att hitta.
Eftersom området ligger precis vid flygplatsen passar vi på och går fram till staketet som stänger ute de mest nyfikna besökarna. Särskilt nära kommer vi inte, men råkar just se ett flygplan landa. Det hela är fort över, planet försvinner bakom träden igen och det blir tyst lika fort igen, som om inget hade hänt. Trafiken från omfartsvägen hörs däremot som ett jämnt buller, vilket kanske inte är helt överraskande. Men skulle man ha hörlurar på, kunde man tro att man är längre ut i vildmarken!
Man kan tycka att det känns konstigt att placera ett naturskyddsområde invid en flygplats, men varför inte utnyttja ett större naturområde för rekreation? Det finns också klara fördelar med ett lättillgängligt friluftsområde nära staden. Längs med stigen möter vi på folk som rastar sina hundar och en man med kamera. Vi ser vi också spår av terrängcyklar. Det lilla naturskyddsområdet lockar gott om folk på vardagar också så här års.
Lättillagad lunch: Ärtsoppa
Det börjar bli pausdags och vi sätter oss i en skogsdunge. Trots att vädret är fint, vill ingen av oss sitta och kocka särskilt länge. Patrik plockar fram trangia, vatten och en burk färdig ärtsoppa. Det var länge sedan vi åt ärtsoppa på det här viset, konstaterar vi alla. Men busenkelt att tillaga, och gott i det kyliga decembervädret. Med knäckebröd till är friluftslunchen klar. Lunchpausen avrundas med glögg och choklad.
Under pausen pratar vi om våra bästa utetips. Vad tycker du är en bra grej att tänka på eller ha med sig då man försöker ta sig ut på en tur, och kanske inte riktigt får till det? Patrik drar sitt klassiska motto: "Ut på tur så blir du aldrig sur", Peter föreslår att testa något nytt, gärna i ett bra gäng och jag påpekar om vikten att ha något extra gott i matsäcken för att förgylla kaffepausen eller för att allmänt förhöja stämningen.
Pomponrahkaområdet är känt för både fåglar, spindlar och vitmossa, men särskilt fåglar och spindlar ser vi inte av under turen. Däremot blir vi desto mer överraskade över de vackra färgerna som omgivningen bjuder på, också i december. Gröna ormbunkar, frostbeklädda blad, mörkgröna barrträd, vackra isformationer på pölarna och på sjön. Och ända är vi ju nästan i stan!
Både Peter och jag uppehåller Patrik med våra många och långa fotopauser under turen. Men då stigen bara är två kilometer lång känns det som att det finns mer tid att njuta. En klar fördel med att välja en kortare tur!
Miljöcentralens sida om Pomponrahkas natur (på finska).
Helt åt skogen tipsar om vandringsleder i regionen
Pomponrahka naturskyddsområde
Sammanlagt 130 hektar stort myrområde som tillhör bl.a. Åbo stad. Består av myrarna Pomponrahka och Stormossen
6 km från Åbo centrum, mellan omfartsvägen och flygplatsen.
Nås med cykel, bil och buss 2A från Salutorget i Åbo.
I området häckar trettiotalet fågelarter, cirka 250 spindelarter, över hälften av Finlands vitmossearter kan hittas här.
2 km naturstig längs träspångar, stigar för terrängcykling, eldplats, bänkar. Lämpar sig för hela familjen.
Patrik Berghälls blogg Kors och Tvärs.
Helt åt skogen är ett samarbete mellan Yle Åboland och Folkhälsans förbund. I serien kommer vi under årets lopp att besöka intressanta friluftsområden i Åboregionen och prova på olika sätt att ta sig fram i varierande terräng.
' /%3E%3C/svg%3E)
