Man måste vara "glad" att ha jobb

Blev arbetslös efter avklarade studier på universitet. Anmälde mig genast som arbetslös arbetssökande och fick tid till ett möte på Arbetskrafts- o Näringsbyrån.

Efter det sökte jag alla jobb jag kunde vara kvalificerad för.

Efter en månad fick jag ett brev från byrån om ett vikariat jag kunde söka, vilket jag gjorde. Blev väldigt glad när jag faktiskt fick jobbet, som var väldigt intressant, men efter ett halvår tog vikariatet slut.

Fick genast ett nytt jobb på en butik. Har varit där drygt två år nu, och mår psykiskt dåligt över att inte få arbeta med det jag brinner för och det jag studerat.

Söker hela tiden nya jobb, men än så länge inget mapp. Detta gör att vardagen har blivit en kamp. Inget är roligt längre, inte ens mina älskade hobbyn lockar längre. Men jag måste ju vara "glad", för jag har ju ett jobb.

Vi tackar alla som har bidragit med berättelser om arbetslöshet! På basen av era berättelser gjorde vi programmet
Spotlight: Utan jobb, utan hjälp som sänds 9 februari klockan 20 i Yle Fem.