S:t Karins seniorby är hem för både vårdare och seniorer

Åttiofemåriga Leila Lehtonen sitter i sin fåtölj på rummet. TV-apparaten står på och ute övergår den mörka decembernatten i grå decembermorgon.

Från fåtöljen ser Leila grannfastighetens lekpark. Just i dag är det tomt i parken, men ofta leker det barn där och dem är det trevligt att följa med.

Leila är en av S:t Karins seniorbys tjugo invånare. I Leilas hus bor tre andra seniorer och familjevårdaren Anne-Mari Sirén.

Sirén finns på plats så gott som varje dag dygnet runt och har en egen liten lägenhet i huset. På samma sätt fungerar seniorbyns andra fyra hus.

- Det här är ett hem, här är det bra att vara, säger Leila.

Leila tycker om både utrymmena inomhus och gården utomhus. Det är lätt att ta sig runt med rollatorn.

I rummet bredvid bor Eine Tontti. Hon är 92 år och berättar att hon tidigare bodde ensam hemma i Littois men att det inte längre kändes bra att vara ensam och därför ansökte hon om en plats i seniorbyn.

- Maten är god och sällskapet och det att någon ser till att man tar rätt mediciner under rätt tidpunkt är bra. Här finns sällskap, men vill man kan man ändå vara för sig själv, förklarar Eine.

Hon uppskattar den hemlika miljön. Det gemensamma vardagsrummet som redan pyntats för jul och köket där Anne-Mari förbereder lunchen.

I dag blir det fisksås med potatis och riven morot. Eventuellt också en efterrätt.

- Jag bodde hos mina morföräldrar när jag var liten och hos dem bjöds det alltid på efterrätt. Jag tror att äldre människor uppskattar efterrätter, förklarar Anne-Mari Sirén.

Anne-Mari Sirén är 57 år och frånskild. Innan hon började jobba som familjevårdare i seniorbyn jobbade hon som städare på ett servicehus för äldre. Hon har också jobbat som skolgångsbiträde och är intresserad av alternativ vård.

- På servicehuset märkte jag att jag trivs med äldre, svarar Sirén på min fråga om varför hon valde att söka jobbet som vårdare i seniorbyn. Jag vill väl hjälpa andra.

Sirén är också intresserad av gemenskap och förklarar att det unika med seniorbyn i S:t Karins är just den känsla av samhörighet och familj som uppstår i en liten enhet med bara fem personer.

- Det uppstår förtroende och alla kan känna sig trygga, säger Sirén.

Vårdarna inte anställda av S:t Karins stad

S:t Karins seniorby grundades 2014 och består av en liten ingärdad by med fem hem och ett gemensamt byahus.

De seniorer som bor i byn är alla sådana att de inte längre klarar av att bo ensamma hemma, men inte heller behöver bo på ett effektiverat servicehem. Många har något slag av minnessjukdom.

Vårdarna i seniorbyn är inte anställda av S:t Karins stad utan har så kallade uppdragsavtal med staden och jobbar alltså som ett slags frilansare.

De bor i seniorhusen tillsammans med seniorerna och finns till hands för dem dygnet runt, men erbjuder inte vård i ordets egentliga mening utan sällskap, matlagning och städning samt hjälp med vardagliga sysslor.

Från stadens sida besöker sedan en sjukskötare, en fysioterapeut och stadens ansvariga för familjevård för äldre, regelbundet byn.

Unikt koncept

S:t Karins seniorby är unik i hela landet.

Enligt Seija Sjöblom, äldreomsorgschef vid S:t Karins stad finns det planer på liknande seniorbyar annanstans i landet, men tillsvidare är S:t Karins ensam om erbjuda den här typen av äldreomsorg.

Kön till boendet är lång och intresset för S:t Karins koncept är så stort att Sjöblom numera måste tacka nej till en del föreläsningsinviter.

Personalkostnaderna orsak till att seniorbyn är billigare

Seniorbyn, som heter Säde (Stråle på svenska) fick också nyligen pris av Förbundet för familjevård. Enligt förbundet erbjuder byn gemenskap och vård som är mänsklig och hemlik.

Byn har dessutom visat sig vara ekonomiskt lönsam trots att det för seniorerna inte kostar mer att bo i seniorbyn än på ett effektiverat serviceboende.

Seija Sjöblom jämför med effektiverat serviceboende och enligt henne är seniorbyn 12 000 euro billigare per år.

Orsaken till det är att personalkostnaderna i seniorbyn är lägre.

Staden betalar vårdarna 1200 euro per senior och 450 euro per person för mat och förnödenheter.

- Visst får jag bättre betalt än om jag bara hade ett vanligt dagsarbete, men med tanke på att jag är på jobb dygnet runt är det kanske inte ändå så mycket, säger Anne-Mari Sirén försiktigt.

Vårdarna har rätt till sammanlagt 42 semesterdagar under året och då ordnar S:t Karins stad med vikarier och två gånger i veckan får de avlösning för att kunna besöka matbutiken.

Andra sociala förmåner har vårdarna inte och lägenheten i seniorhuset betalar de hyra för.

- Det här är inte ett jobb som passar alla, säger Anne-Mari och ens familj måste också vara införstådd i arrangemangen. De får komma på besök hur ofta de vill, men klart att de måste ta i beaktande seniorerna.

Vad har hittills varit svårast?

En lång paus uppstår.

- Kanske det första året då jag inte hade något annat riktigt eget hem, svarar hon sedan.

Anne-Mari Sirén sålde sin lägenhet då hon flyttade in i seniorbyn, men senare insåg hon att det, trots allt, också behövs en riktigt egen vrå att dra sig tillbaka till ibland och nu har hon köpt en liten lya i Yläne. Den fungerar som ”stuga” och dit åker hon nu under sina lediga dagar.

Julen firas tillsammans

En stor vit amaryllis ståtar i fönstret och ute lyser julljusen upp gården.

Till julen får kanske någon av seniorerna besök och eventuellt kanske någon åker hem till barn eller barnbarn en sväng, men de flesta firar julen hemma i seniorbyn.

Också Anne-Mari är förstås hemma och som alla tidigare jular kommer barn och barnbarn hem till henne över julen och högtiden firas i det gemensamma vardagsrummet tillsammans med "mammorna", som Anne-Mari kallar sina äldre.

Vad är mest givande i jobbet undrar jag?

- Kontakten till de äldre och alla skojiga situationer som uppstår i vardagen, svarar Sirén.