När du tittar sitter Kaj Ahlsved och lyssnar

De flesta människorna går på idrottsevenemang för att titta på sport, men Jakobstadsbon och doktoranden Kaj Ahlsved har redan i många år främst jobbat med öronen när han studerat det finländska idrottslandskapet.

När Ahlsved i tiderna skulle välja ämne för sin pro gradu-avhandling i musikvetenskap vid Åbo Akademi föll valet på en kombination av hans två stora passioner i livet: musik och sport.

Som utbildad lärare i klassisk gitarr och ivrig bänkidrottare på fritiden tedde sig forskningsområdet naturligt, och under våren hoppas han kunna knyta ihop säcken på en doktorsavhandling i ämnet.

De insikter och upplevelser han fick med sig från pro gradu-arbetet har småningom breddat hans ämne rejält.

– Fokus ligger på den vardagliga upplevelsen när man går på ett sportevenemang. Det handlar om mycket mer än att bara se de skickliga idrottsmännens och kvinnornas prestationer och den sammanhållningen under det sociala evenemanget. Det finns mycket musik inbakad i dagens idrottsupplevelse och mitt intresse ligger på den inspelade musiken, förtydligar Ahlsved.

Att ha musik på ett sportevenemang är enligt Ahlsved inget självändamål, även om det ibland kan kännas så.

– Slentrianmässigt brukar man säga att musiken skapar stämning, vilket förvisso är sant. Om man däremot har en musikansvarig på ett evenemang är det otroligt viktigt för organisationen att fråga sig varför spelar vi musik? Vad är syftet med musiken?

Ahlsved har i sin forskning stött på flera olika exempel på både bra och dålig musikanvändning, men kan även belysa situationer där musiken inte har ett syfte. Att det helt enkelt inte just i en viss stund finns något behov för inspelad musik,

– Tänker man på matcherna mellan Helsingfors IFK och HJK i fotbollsligan så gör de aktiva klackarna jobbet inne i matchen. Då behöver man inte spela någon musik. I 2 x 45 minuter tar publiken sitt ansvar.

– Jag har alltid varit väldigt fascinerad av bobollskulturen i Vindala, där Vimpelin Veto spelar sina matcher. Där använder man i motsats till många andra lag väldigt sparsamt med musik inne i själva matchen för att ge plats åt supportrarna. I själva spelet vill man lämna fältet öppet för publikens aktiva deltagande, förklarar Ahlsved.

Också totalt musikbefriade evenemang intresserar Ahlsved och är dessutom elementära för hans forskning. I den första artikeln i hans kommande doktoravhandling handlar det om ljudlandskap i de olika bollsporterna i Finland.

Också ett musikbefriat ljudlandskap är ett ljudlandskap i sin egen rätt.

– Jag njuter själv stort av att följa med en JBK-match i division två med kring 200 åskådare på plats. Då framträder ljudet från spelarna och deras kommunikation. Man upplever allting på ett väldigt intimt och nära sätt.

Ahlsveds forskning handlar i flera bemärkelser om kontraster, för ett område är stora ishockeyevenemang. Under ishockey-VM i Minsk 2014 medverkade han i ett bokprojekt som medlem i en tvärvetenskaplig forskargrupp.

– Ishockey-VM är en helt annan värld, EHT-turneringarna också för den delen. Publiken har kommit mer och mer i karnevalsstämning. Supporterkulturen har utvecklats i den riktningen att man kan ta på sig sin spelskjorta och en peruk och gå på fest och då förutsätts musik.

– Tänker man på ett VM i Finland skall man ju inte heller bara underhålla den inhemska publiken då det finns internationella gäster. Då måste man beakta alla svenskar, kanadensare, amerikaner och ryssar på läktarna också. Det styr vilken sorts musik som spelar när det måste finnas något för alla, förklarar Ahlsved.

I samband med intervju med Ahlsved bad Yle Sporten honom ur forskarsynpunkt komprimera den ultimata ishockeymusiklistan, som går att ses här.

En pod-sändning kring listans innehåll bestående av en diskussion mellan Ahlsved och redaktör Antti Koivukangas kan du lyssna på här.