Svensk- och finskspråkiga unga hålls åtskilda på ungdomsgårdarna

Det finns få officiella mötesplatser för svensk- och finskspråkiga ungdomar i huvudstadsregionen. Och de vuxnas krav på svenska rum gör att ungdomarna sällan umgås över språkgränserna.

Nu är det många som efterlyser mer samarbete och kontakt över språkgränserna.

Inom projektet Din stad svarar vi denna vecka på publikfrågan "Vad tycker finsk- och svensktalande ungdomar om varandra - hur isolerade är de från varandra?"

Det som jag tyckte var lite jobbigt var vissa vuxnas attityd. Det fanns de som tyckte att man absolut måste skilja på sidorna.

Kaisa Bremer, ungdomsledare

Grankulla hör till rariteterna i huvudstadsregionen: här är ungdomsgården tvåspråkig och besökarna delas inte in enligt språk, om de inte själva vill det.

- De kommer ofta i stora grupper och det brukar bli så att finsk- och svenskspråkiga hänger ganska skilt. Men ibland spelar dom till exempel innebandy tillsammans, berättar ungdomsledaren Jens Almark.

Finskspråkiga undomsledaren Patrik Himberg håller med.

- Jag tycker att de umgås ganska bra. Visst är de svensk- och finskspråkiga mycket i egna grupper, men när de till exempel spelar Playstation så blandas språkgrupperna.

Almark och Himberg är tillgängliga för alla ungdomar oberoende av språk, Almark talar både svenska och finska medan Himberg förstår svenska bra.

Jag förstår argumentet om att skydda svenskan, tvåspråkiga miljöer blir ofta i praktiken finskspråkiga. Därför är jag jätteintresserad av att utveckla tvåspråkiga metoder som faktiskt fungerar.

Tommi Laitio, Helsingfors ungdomsdirektör

Under samma tak men åtskiljda

I Helsingfors finns det en enda ungdomsgård där svenska och finska sidan finns under samma tak, nämligen den på Drumsö. Verksamheten är ändå åtskild.

- Finsk- och svenskspråkiga har skilda utrymmen och skild verksamhet. Under min tid jobbade jag mycket för att man också skulle ha gemensam verksamhet, berättar Kaisa Bremer, som tidigare jobbade på Drumsö ungdomsgåd och som nu jobbar inom projektet Krut.

Bremer upplever att ungdomarna gärna träffas över språkgränserna och att det finns ett stort intresse bland svenskspråkiga ungdomar att lära sig finska och vice versa.

- Det som jag tyckte var lite jobbigt var vissa vuxnas attityd. Det fanns de som tyckte att man absolut måste skilja på sidorna.

Dåligt att stänga in sig

Bremer förstår att man vill värna om det svenska språket i en allt starkare finsk- och tvåspråkig miljö.

- Förstås ska man få service på svenska, men det betyder inte att man ska stänga in sig som svenskspråkiga i ett litet rum. Ju mer man skiljer på språkgrupperna, desto fler missförstånd blir det.

Också Helsingfors ungdomsdirektör Tommi Laitio säger att det inom staden finns olika synsätt på hur mycket man borde blanda språkgrupperna.

- Jag förstår argumentet om att skydda svenskan, tvåspråkiga miljöer blir ofta i praktiken finskspråkiga. Därför är jag jätteintresserad av att utveckla tvåspråkiga metoder som faktiskt fungerar.

Samarbete med Stockholmsförort?

Enligt Laitio kunde det handla om tvåspråkig hobbyverksamhet där det finns något annat än bara språket som motiverar att jobba tillsammans. Han funderar också på att nordiskt samarbete kunde vara en drivkraft för att fler finskspråkiga ungdomar ska vilja lära sig svenska.

- Man kunde till exempel ha gemensamma sommarläger eller samarbete mellan en förort i Helsingfors och en förort i Stockholm.

Några konkreta planer finns ändå inte i det här skedet.

Bara en ungdomsgård i Esbo

I Esbo med fem olika stadscentra är organiseringen av den svenskspråkiga ungdomsverksamheten inte en helt lätt nöt att knäcka. Det finns en enda svenskspråkig ungdomsgård och den ligger i Sökö. Finskspråkiga ungdomsgårdar finns det arton av.

Sökö ligger långt bort för många Esbounga, och därför ordnas mycket av verksamheten i skolorna. Men med bara tre fastanställda ungdomsledare betyder det att Esbounga inte har särsklit mycket ungdomsverksamhet att tillgå.

- På onsdagar är ungdomsgården stängd och vi ordnar chillklubb i Lagstads skola. Det skulle helt klart finnas efterfrågan på en undomsgård där, berättar ungdomsledaren Glenn Grip.

I våra utrymmen får man tala precis det språk man vill och det får inte förekomma några gliringar angående någon annans modersmål.

Christian Wentzel, verksamhetsledare för Stationens barn

Eftersom resurserna är begränsade blir det ganska lite verksamhet över språkgränserna.

- Egentligen träffas de svensk- och finskspråkiga ungdomarna ganska lite. Vi försöker nog ha en del verksamhet över språkgränserna och till exempel göra utflykter tillsammans, men säkert kunde vi göra mer.

Eftersom den finskspråkiga ungdomsgården ligger nära den svenskspråkiga i Sökö brukar man till exempel ha gemensamma innebandyturneringar.

Organisationen Stationens barn driver ungdomscaféerna Walkers som finns på tretton olika orter, bland annat i Helsingfors.

- I våra utrymmen får man tala precis det språk man vill och det får inte förekomma några gliringar angående någon annans modersmål, säger verksamhetsledare Christian Wentzel.