Frank Zappa är inte död – han bara luktar litet konstigt

"The present day composer refuses to die." Den nutida kompositören vägrar att dö. Det är ett berömt Frank Zappa-citat.

Eller egentligen var det Zappas favoritkompositör Edgard Varèse som först myntade uttrycket, men Zappa tog det till sig och använde det gärna själv.

Frank Zappa ansåg att det faktum att samtida seriösa kompositörer var vid liv långt är orsaken till att deras verk så sällan spelas i radio/tv eller framförs live. Det är nämligen så dyrt med diverse olika upphovsrättsliga kostnader när kompositören fortfarande lever.

Det såg också Zappa att var en av orsakerna till att hans egen musik så sällan hördes i radion.

"The present day composer refuses to die."

Information är inte kunskap. Kunskap är inte vishet. Vishet är inte sanning. Sanning är inte skönhet. Skönhet är inte kärlek. Kärlek är inte musik. Musiken är bäst. – FZ –

Inte vanliga dussinlåtar

En annan orsak till att Frank Zappas musik inte spelas så ofta i radio är naturligtvis att den för det mesta inte låter som vanliga dussinlåtar. Han utmanade ofta lyssnarna och gjorde det inte alltid så lätt för dem.

Ända från början av sin musikaliska karriär på 1960-talet blandade Zappa och hans dåvarande band The Mothers of Invention glatt och fördomsfritt rockmusik med influenser från såväl jazz som klassisk musik. Det fortsatte han med under hela sin livstid.

Men traditionell klassisk musik som Mozart och Beethoven intresserade honom ändå aldrig. Det gjorde däremot mer experimentella och modernare kompositörer som Stravinskij, Stockhausen och Varèse.

Zappa bytte ofta stil från platta till platta och han lekte med ett flertal olika musikstilar – även i en och samma låt. Tvära kast var inget ovanligt.

Musikaliskt collage

Det han skapade var närmast något av ett musikaliskt collage – en smått märklig, men samtidigt inspirerande fusion av modern klassisk musik, orkestermusik, doo wop, jazz och rock'n'roll. Ett organiserat kaos.

Därför är det svårt att kategorisera Zappa i något speciellt musikaliskt fack. Han var helt enkelt unik – ett musikaliskt undantag, men utan att bekräfta någon regel. Tvärtom visade han att det inte finns några regler.

Det var just den här musikaliska oberäkneligheten som gjorde Frank Zappa så intressant och gav honom en osedvanligt trogen skara fans världen över. Fans som likt Zappas musik stod litet utanför normen för det som ofta klassas som normalt (vad nu det sedan innebär).

Freaks kände igen sig

Freaks av olika kaliber kände på något vis igen sig i hans musik och hittade något av ett musikaliskt hem där. De gillade hur han även i sina vackraste melodier mitt i allt kunde slänga in något abrupt ljud som totalt bröt känslan i låten eller stycket.

Man kan till och med säga att fansen förväntade sig det av Zappa och att det var en stor del av charmen med hans musik. Den rev helt enkelt ner musikens barriärer och visade att det egentligen finns endast två sorters musik – bra och dålig. Själva genrerna är irrelevanta.

Eftersom Zappas musik ofta var rätt svår krävde den en hel del av hans bandmedlemmar. Därför pressade Zappa alltid sina musiker till det yttersta och han begärde enbart det bästa av dem. Varje gång. I såväl studion som på scenen.

Zappa menade (smått besviket) att ingen av hans före detta musiker hade spelat lika bra efteråt som under tiden med honom.

Men han var ändå den förste att öppet berömma sina musiker och erkänna deras förmågor. På skivkonvoluten kunde han t.ex. skriva att Steve Vai spelade "omöjlig gitarr".

Utnyttjade personligheterna i bandet

Han gillade att använda sig av de olika personligheterna i bandet för de intresserade honom och gav ofta en extra krydda till själva framförandet i såväl studion som live.

Det här var en orsak till att Zappa emellanåt spelade in vissa av sina äldre stycken på nytt för de fick en ny dimension när de framfördes av nya musiker.

Zappa sade även att han ställde så pass höga krav på sina musiker att han själv inte skulle platsa i det egna bandet. Helt enkelt för att han inte klarade av att sjunga och spela gitarr samtidigt. Han gjorde alltid antingen det ena eller det andra.

Förutom när han dirigerade bandet. Vilket han nog gjorde ända från början, men det tilltog mot slutet av hans karriär när den mer seriöse kompositören i honom alltmer vaknade till liv och rockmusiken fick ge vika för mer experimentella kompositioner.

Talangfull gitarrist

Men Frank Zappa var inte enbart låtskrivare och kompositör. Han var även en exceptionellt kunnig och talangfull gitarrist med egen stil. Han såg sig själv som en kompositör vars huvudinstrument var gitarren.

Zappa kunde gott mäta sig med de bästa gitarristerna han hade i sina bandsammansättningar och han hade en fantastisk känsla i synnerhet i sina intrikata gitarrsolon. Han brukade kalla dem för luftskulpturer.

Den som vill bekanta sig närmare med gitarristen Frank Zappa kan med fördel göra det på skivorna Shut Up ’N Play Yer Guitar, Shut Up 'n Play Yer Guitar Some More, Return of the Son of Shut Up 'n Play Yer Guitar och Guitar.

Oerhört produktiv

Frank Zappa var konstant kreativ och sällsynt produktiv. Han skrev musik varje dag. Bara under sin livstid gav han ut 62 skivor varav många var dubbel- eller trippelalbum.

Ännu efter Zappas död har det getts ut ytterligare 40 skivor med hans musik. Med andra ord finns det idag över 100 olika Zappa-skivor att förkovra sig i.

Men Zappa brydde sig aldrig desto vidare om kommersiell framgång. Han hade bara huvudet fullt med musik som han måste få ut och om även andra än han själv gillade det, så bra. Men några försäljningslistor tänkte han aldrig på.

Texterna viktiga

Även låttexterna var väsentliga för Zappa. Där gav han prov på sin torra humor liksom sin syn på politik, religion, människors beteende och olika samhällsföreteelser.

Frank Zappa var aldrig rädd att kalla en spade för en spade eller en hycklare för en hycklare. Han var bestämd i sina åsikter, men kunde alltid välformulerat och sansat motivera dem.

Ofta använde han sig av ironi och satir för att få fram sitt budskap. Ett exempel på det är låten Dumb All Over (1980) där Zappa kombinerar två av sina favoritämnen – korkade människor och religion:

"Gud vet vad han gör / Han skrev den här boken här / Och boken säger / Han gjorde oss precis som honom / Så... / Om vi är korkade... / Då är även Gud korkad... / Och kanske litet ful vid sidan om..."

Samhällsdebattören Frank Zappa

Det går egentligen inte att helt särskilja musikern Frank Zappa från samhällsdebattören Frank Zappa.

Hans åsikter om politik, religion och hans livsfilosofi överlag är alla så sammansvetsade med hans musik. Inte minst för att han så öppet deklarerade sina åsikter i såväl låttexter som intervjuer.

Den enda reguljära musikvideo Zappa någonsin gjorde var till låten You Are What You Is år 1981. Den blev kontroversiell och musikkanalen MTV vägrade visa den. En stor orsak till det var att videon visade en skådespelare föreställande USA:s dåvarande president Ronald Reagan sittande i den elektriska stolen.

Den kristna högern var en kär och återkommande måltavla för Zappa, men han gick även hårt åt kommunismen: "Ett system som inte tillåter privat ägande har – milt sagt – ett allvarligt designfel."

När det kom till politiska åsikter klassade Zappa sig själv som oberoende praktiskt konservativ.

Hårt emot censur

Zappa var även hårt emot all slags musikcensur och försökte aktivt bekämpa den rörelse som ville sätta varningsstämplar på skivor som innehöll texter som vissa kunde finna anstötliga av någon orsak.

Han såg det som ett mycket farligt första steg mot en mer omfattande censur i hela samhället överlag. Zappa var nämligen en stor anhängare av individens frihet och möjlighet att bestämma över sitt eget liv.

Prostatacancer

Den 4:e december 1993 dog Frank Zappa vid endast 52 års ålder av prostatacancer. Men inte började radion spela hans musik för det.

Man kan bara hoppas att den dag kommer då Frank Zappa rättmätigt räknas som en av vår tids mest innovativa, orädda, påhittiga och fördomsfria kompositörer.

Frågan är bara hur länge till Zappa måste vara död för att hans musik äntligen skall börja spelas för en större publik.

Jazzen inte död

Frank Zappa var även en inbiten jazzdiggare och han sade en gång att jazzen inte var död – den bara luktade litet konstigt. På något sätt passar det även in på Zappa och hans musik.