Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Svenskfinlands MacGyver

Från 2015
Uppdaterad 31.12.2015 15:24.
Simon Häger poserar som svenskfinlands Macgyver

Fråga: vad händer när en snäll cykelpolis ställs inför elaka skurkar? När goda råd är dyra och inga trick för billiga. När klichéer är de enda vapen som finns att tillgå. Svar: det blir lite för mycket av det mesta.

Maartin (Simon Häger) är en snäll man vars hjärta dunkar för två personer. Lagom hårt för tv-hjälten MacGyver, helt besinningslöst för vackra Suzette – den ensamförsörjande café-ägaren vars son gillar allt som är macho.

Vilket gör att Maartin inte har en chans att kvala in på listan över potentiella fadersfigurer.

Och ligger han risigt till när det gäller att vinna den unge Pierres (Sverein Brummer) respekt så är det inget mot hur svårt det är att imponera på stadens tuffa deckarduo (Peik Stenberg & Marc Svahnström).

Där hjälper det inte ens att ha en pappa som är en tvättäkta polislegend.

Snarare tvärtom.

Älskade tv-serier

Sonia Stenius och Joel Rahkonens manus kryllar av populärkulturella hänvisningar – samtliga kryddade med såväl kärlek som ironi. Mest inspiration hämtar man ur MacGyver (1985-1992), men det är lätt att föreställa sig att diverse polisserier och en och annan såpa nämnts då intrigen tagit form.

Här trollar hjälten fram effektfulla vapen av lite tuggummi och tidningspapper - medan deckarkollegerna satsar krutet på att se coola ut. Här går Kvinnan helt upp i att vara hjälplös - medan skurkarna har fullt sjå med att vara skurkaktiga.

Strö sedan in några drömsekvenser, flashbacks och one-liners så är paketet klart att levereras.

Stilövning

Det märks att regissören Joel Rahkonen och hans team haft roligt medan de jobbat fram sin visualisering. Likaså märks det att man inte varit rädd för att ta ut svängarna. Actionbiten görs med fart och slagsmålen filmas enligt konstens alla regler med snabba klipp och inövad koreografi.

Problemet är bara att det är svårt att hålla balansen mellan överdrift och överdrivet stor överdrift.

När det gäller persongalleriet drar man sig t ex inte för att spela med alla tänkbara attribut som förväntas vara komiska. Suzette (Edith Holmström) bryter på franska och ser ut som om hon rymt ur en amerikansk version av hur franska kvinnor såg ut på 1950-talet.

De humorbefriade skurkarna bryter i sin tur på norska och är flåsigt hurtiga. Och Maartin och hans bästis (Robert Kock) är så nördiga att de får Ove Sundberg är verka cool.

Less is more

Maartin är en kortfilm som fungerar bäst då ingredienserna hålls i ett lätt grepp. När man inte tar till världens tjockaste tuschpenna för att understryka att "nu är vi roliga". När man tillåter det uppenbart heimlaga att vars just det - heimlaga.

Resultatet av alla överdrifter är att det är sidofigurerna som stjäl showen. Marc Svahnström som iklädd solbrillor & läderrock får en att sakna både Starsky & Hutch och Ein Fall für zwei. Unge Brummer som strör in det gångbara ordet "muka" i flera av sina repliker.

Och så har vi förstås farmor (Laila Björkstam). Hon som bor i samma hus som Maartin. Hon som tar sin första drink åtta på morgonen.

Henne hade jag gärna sett mera av.

Kortfilmen Maartin visas i Yle Fem torsdag 31.12.2015 kl. 19.40 och finns därefter tillgänglig 30 dagar på Arenan.

-----------
Hösten 2013 utlyste Finlands filmstiftelse, Svenska kulturfonden och Svenska Yle två manustävlingar på svenska i Finland. Tävlingen gick under namnet Kortfilm 2015 och Novellfilm 2015 och siktade på att vaska fram nya manusförfattare och högklassiga filmer på svenska för tv. Tävlingarna var öppen för professionella produktionsbolag och manusförfattare som jobbar på svenska. Priset bestod i produktion av tre kortfilmer och en novellfilm.
Yle Fem visar kortfilmerna Om vägar (29.12 kl. 19.45), Tredje dejten (30.12 kl. 19.45) och Maartin (31.12 kl. 19.40) samt novellfilmen Det går att operera (1.1 kl. 19.40)

Mer om ämnet på Yle Arenan