Han heter Lemmy och han spelar rock'n'roll

Rocklegenden Lemmy fyller 70 år. I 40 år har han lett Motörhead. Men han gjorde god musik redan före det.

Motörhead började år 1975 och blev snabbt kända för deras speciella form av heavy metal. Genom att kombinera den råa energin hos punken med ett hårt och snabbt sound var Motörhead med om att starta speed metal och thrash metal.

Även om Motörhead själva föredrar att kalla sin musik för kort och gott – rock’n’roll.

Föddes på julafton

I praktiken förknippas Motörhead med en viss person – sångaren, låtskrivaren och basisten Lemmy. Eller Ian Kilmister som han egentligen heter. Han föddes på julafton år 1945 i Stoke-on-Trent i mellersta Storbritannien.

Familjen flyttade sedan till Wales och det är från de skoltiderna som smeknamnet Lemmy härstammar.

Den unge Ian gillade att spela på enarmade banditer och andra spelautomater, men han hade alltför ont om pengar för att ha råd med sin hobby. Därför brukade han ofta fråga sina kompisar om de kunde låna honom litet pengar: "lemmy (=lend me) a quid 'til Friday". Och så började han kallas för Lemmy.

Upptäckte rock och brudar

Men rätt snart upptäckte Lemmy även rockmusiken och brudar. Och på den vägen är det.

En av Lemmys stora musikaliska upplevelser som ung var när han som 16-åring såg The Beatles uppträda på The Cavern i Liverpool. The Beatles är fortfarande Lemmys favoritband.

Men mellan att Lemmy såg The Beatles år 1961 och att han startade Motörhead 14 år senare ryms en del intressanta band på vägen.

Lemmys band

Efter att gått igenom de sedvanliga banden under skoltiden gick Lemmy år 1965 med i gruppen The Rockin' Vickers. Ursprungligen hette de The Rockin' Vicars (=kyrkoherdarna), men för att få fler spelningar och eventuellt få ett skivkontrakt ändrade de bandnamnet. De gav sedan ut några singlar innan de splittrades år 1967.

På den här tiden kallade sig Lemmy för Ian Willis. Ian var ju hans riktiga förnamn och efternamnet Willis tog han från sin styvfar. Här var ännu gitarren Lemmys huvudsakliga instrument. Han bytte till bas först några år senare.

Som så många andra band i mitten av 60-talet bestod The Rockin' Vickers repertoar långt av coverlåtar. Men de stack ändå ut ur mängden tack vare sina intensiva liveframträdanden och att de ofta klädde sig dels som kyrkoherdar och dels i samiska kläder.

Populära i Finland

Av någon anledning var The Rockin' Vickers speciellt populära här i Finland där de år 1965 spelade in singeln Zing! Went the Strings of My Heart. Det var en cover på en gammal Broadway-melodi från 1934.

Efter The Rockin' Vickers fick Lemmy jobb som roadie för The Jimi Hendrix Experience. Lemmy till och med delade lägenhet med bandets basist Noel Redding.

Psykedelisk rock

1967 fick Ian "Lemmy" Willis jobb som sångare och gitarrist i det psykedeliska rockbandet Sam Gopal (även kända som Sam Gopal's Dream).

Sam Gopal gav år 1969 ut LP:n Escalator. Lemmy både skrev och sjöng titelspåret.

Efter perioden i Sam Gopal fortsatte Lemmys musikaliskt psykedeliska eskapader år 1972 i rymdrockbandet Hawkwind. Det var nu som han bytte från gitarr till det instrument man mest förknippar med honom, nämligen basen.

Ett av Lemmys första uppdrag i Hawkwind var att sjunga huvudstämman på Silver Machine, alltså den låt som än idag är Hawkwinds mest kända. Silver Machine kom på en tredje plats på den brittiska singellistan.

Ruisrock 2004

Sommaren 2004 råkade både Hawkwind och Motörhead uppträda samma dag efter varann på Ruisrock i Åbo. Då bjöd Lemmy och Hawkwind publiken på en sällsynt godbit – de lirade Silver Machine tillsammans. Det var nästan 30 år efter det att Lemmy fått sparken från Hawkwind.

I maj 1975 var Hawkwind på en turné i Nordamerika. När bandet skulle ta sig från USA till Kanada stoppades Lemmy vid gränsen och fick sitta fem dagar i häktet misstänkt för narkotikasmuggling.

Tullen och polisen misstänkte att det vita pulver Lemmy hade på sig var den olagliga drogen kokain. Men han släpptes sedan fri när det visade sig att pulvret var amfetamin – en drog som på den tiden ännu inte var illegal i Kanada.

Det här räckte som ursäkt för Hawkwind att kicka Lemmy från bandet. De var ändå redan trötta på hans oberäkneliga uppträdande, så det här var bara droppen som fick bägaren att rinna över.

Mer energi

Men Lemmy lät inte detta stoppa honom, utan gav honom endast mer energi att fortsätta.

Tillsammans med gitarristen Larry Wallis och trummisen Lucas Fox startade han bandet Bastard. Men när hans manager sade att ett band som hette Bastard aldrig skulle få vara med i tv-programmet Top Of The Pops ändrade Lemmy namnet.

Han tog det nya bandnamnet från den sista låt han hade skrivit för Hawkwind. Den låten hette Motorhead.

År 1975 fick alltså Lemmy kicken från Hawkwind. Men egentligen passade det honom bara bra, för Lemmy ville ändå göra musik som var mer högljudd, tyngre och aggressivare än den musik som hans tidigare band hade spelat.

Lemmy ville att Motörhead skulle vara ”det skitigaste rock’n’roll-bandet i världen”. Hans devis var att om Motörhead flyttade in som din granne skulle din gräsmatta dö.

För att visa hur slipstenen skulle dras spelade Motörhead in en ny version av Motorhead på deras debutplatta Motörhead (1977). Men då hade bandsammansättningen bytt till den legendariska powertrion Lemmy Kilmister (sång, bas), Fast Eddie Clarke (gitarr) och Philthy Animal Taylor (trummor).

Och resten är – som det heter – historia.

"Born to lose, live to win."
― Lemmy Kilmister ―

I rockfilmen Airheads (1994) ställs kuggfrågan:
-Vem skulle vinna en brottningsmatch – Lemmy eller Gud?
- Lemmy?
- Nej!
- Gud?
- Nej!

Det rätta svaret lyder:
-Lemmy ÄR Gud!

Och han spelar rock'n'roll.