Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Björn recenserar Just Cause 3: “blow shit up”

Uppdaterad 04.05.2016 14:00.

Uppföljaren till det populära Just Cause 2 bjuder på några nyheter och mera stora explosioner. Men har galenskapen från det förra spelet övergått till ett mera repetetivt recept? Observera att spelet är F18.

Just Cause 3 är ett spel som i princip gör en sak, och gör den bra. Temat är stora explosioner och action. Det första som händer i spelet är att du står på taket av ett flygplan med ett raketgevär och måste skydda planet från missiler på marken. Efter en stund följer ett hopp från planet, en fallskärmstur och lite skjutande är spelet igång. Målet är att frigöra huvudpersonen Ricos hemland från den förtryckande diktatorn Sebastiano Di Ravello.

Nya leksaker uppfunna av spelare

En uppföljare är inte mycket till uppföljare utan ny spelmekanik. Direkt efter det första inledande uppdraget får du tillgång till en teknik som möjliggör att sätta ihop olika saker med din änterhake, och till en vingdräkt som gör det lättare att ta sig runt. Det är lite intressant att tillägga att nyheterna i spelet baseras på spelares modifikationer till det förra spelet; Just Cause 2. Dessa modifikationer blev så pass populära att de nu känns självklara i uppföljaren.

Open world utan konsekvenser

Med dessa verktyg, en smärre arsenal vapen och blandade fordon är det sedan att ge sig ut på den stora kartan och frigöra byar, städer och militära baser. Byar frigörs genom att spränga saker, städer frigörs genom att spränga saker, militära baser tas över genom att, du gissade rätt, spränga saker.

Skulle du råka dö i en kaotisk strid gör det inte så mycket, du återuppstår i närheten med ny ammunition och utan “wanted level” från den onda militären och kan snabbt återuppta det du höll på med. Skulle du känna för att sno fordon från den lokala befolkningen eller prova nya vapen på oskyldiga civila har inte det heller någon annan konsekvens än ditt eget samvete. Spelet är i sanning en sandlåda där du kan göra som du vill.

Det krävs fantasi för att ha roligt i all frihet

Spelets stora frihet är också dess största fiende, att frigöra nya områden på kartan blir snabbt repetitivt. Mycket fokus ligger på att göra saker på ett lustigt sätt, men det är lätt att falla in i det mest effektiva istället för det mest roliga sättet.

Till exempel kan jag applicera sprängämnen som också agerar små raketmotorer på en soldat, sätta fast honom i en staty jag ska spränga, se honom flyga runt statyn som en drake i stark vind innan jag drar in linan lagom till explosionen spränger statyn och soldaten i luften. Problemet är bara att det är mycket enklare att spränga statyn med ett raketgevär från ett hustak.

Oinspirerande sidouppdrag

Det går att låsa upp uppgraderingar till det mesta. För att låsa upp turbo på bilar måste du köra lite bilrace, för att låsa upp bättre sprängämnen måste du spränga saker på tid och så vidare. Problemet är att det här blir väldigt tråkigt fort. Det finns ingen variation förutom att köra genom ringar med bil, köra genom ringar med båt, flyga genom ringar med flygplan, flyga genom ringar med sin vingdräkt, och några lägen där du spränger saker.

Sidouppdragen är helt enkelt tråkiga jämfört med själva grundspelet, men är ett nödvändigt ont om du vill få tillgång till den max uppgraderade änterhaken eller mest granater. Vilket gör att det känns som ett tvång för att få ut maximalt med underhållning ur spelet.

Tekniska problem

Jag har spelat spelet på en hyffsat stark pc, med spelet installerat på en snabb SSD vilket har gjort upplevelsen mycket angenäm för mig. Jag har dock läst rapporter från konsolversionerna där bilduppdateringen kan sjunka så lågt som 17 FPS och laddningstider kan vara upp emot 15 minuter!

Många verkar dessutom haft problem att få spelet att fungera stabilt på pc, så undersök hur spelet fungerar på just din plattform innan köp. Men som sagt för mig har det inte varit några problem.

Mer av det goda men ingen revolution

Som ni märker har jag inte nämnt storyn i spelet hittills. Den finns där, men har inte lyckats fånga mitt intresse nog att spela klart den trots att jag har låst upp alla regioner på kartan. Den är inte dålig, det är bara att det att jag blir distraherad av att installera raketer på kossor och sedan se hur långt de kan flyga istället.

Just Cause 3 är mer av det goda från Just Cause 2 med ett grafiklyft som ofta ger spektakulära vyer. Hand i hand med den låga svårighetsgraden finns det dock en överhängande risk för att repetitionen kan bli tråkig, och det är upp till dig hur du i slutändan spelar spelet. Men vet du vad du ger dig in på kan det finnas många timmar av exploderande nöje.