Charlie bygger inga plasthus
Charlie Jespergaard bygger och renoverar hus enligt naturenliga metoder. Modell tar han från hemlandet Danmark och Finland. Själv bor han i ett kollektiv mitt i skogen i Ingå. Där bygger han ut en ekoby och får utlopp för sin kreativitet genom att bland annat göra träsniderier på gamla stockar.
Jag har alltid älskat gamla hus som är byggda med kärlek och av gedigna material.
Det är en mulen vinterdag jag träffar Charlie Jespergaard i hans nybyggda hus i Fagervik i Ingå. Marken är ännu bar, men vägen till Charlie och hans sambo Petra Blomqvist känns onekligen lite lång och krokig, kanske just på grund av att det är så mörkt.
Väl framme väntar belöningen, ett stockhus som ser väderbitet och gammalt ut trots att det är fråga om ett nybygge. Charlie har själv byggt sitt hus och har medvetet valt att inte måla eller täcka in ytterväggarna med brädfodring. Uppe på takåsen höjer sig ett drakhuvud som blickar ut mot skogen. Åtminstone tror jag det är en drake. Träsnideriet påminner om de rekonstruerade galjonsfigurer man har kunnat se i fören på vikingabåtar. Också skorstenen är utsmyckad. Det är ett vackert hus. Huset tilltalar i alla fall mig, men smak och tycke varierar förstås.
En bit från Charlies och Petras hus kan man skönja hus och byggnader i olika byggnadsskeden. Här kan man också se början av en stor, rund paviljong som Charlie ska bygga. Paviljongen är ett drömbygge för Charlie. Här låter han all sin samlade kunskap om stockbygge och träsnideri komma till sin rätt. De pelare som ska bära upp paviljongen är nämligen gamla, gedigna trästockar med utsnidade ansikten och figurer. Lite som en totempåle.
- Mitt egentliga yrke är träsnideri. Saker får gärna vara vackra, men jag vill ändå att de ska ha en funktion. När det gäller paviljongen får byggandet ta tid. Det är mäktigt med en stor byggnad med sniderier.
Gemenskap - ett slags kollektiv
Paviljongen är en del av Solbacka ekoby, ett projekt som Charlie och hans sambo har satsat både själ och hjärta i. Solbacka är också ett kollektiv där det bor fem familjer. Sommartid vistas det betydligt fler människor i Solbacka eftersom det ordnas olika läger här. Hit hittar också utländska resenärer som vill pröva på att bo i tält ute i naturen och göra så pass alldagliga, men för dem exotiska sysslor som att plocka bär eller tömma utedass.
När paviljongen är färdigbyggd är tanken att ordna verksamhet också vintertid. Många som bor i Solbacka har företag där de jobbar med olika terapier, behandlingar och kurser.
Kollektiv för tankarna till en gemenskap där man delar på allting. En del tänker sig kanske att det är ett gäng människor som medvetet valt att leva ett liv utanför samhällets normer. Så fungerar inte Solbacka. Solbacka är mera som en pytteliten by där alla känner varandra, men inte tränger sig på.
- Det är viktigt att man tar hand om sina egna projekt. Sedan kan vi göra vissa saker tillsammans. Det skulle bli väldigt tungt att göra allt tillsammans.
- Varje familj har sitt hem och jobb de går till. Men vi har för vana att träffas, ibland äta tillsammans eller musicera ihop och framför allt för att diskutera. Vi har något vi kallar en cirkel. När vi sitter runt en cirkel låter vi var och en tala till punkt. Ingen avbryter eller skriker på varandra. Vi lyssnar på varandra. Det vi pratar om kan handla om något praktiskt kring Solbacka, men också helt personliga saker, hur vi mår just då.
- Gemenskapen är viktig. Vi är nog mer än bara grannar. För egentligen har grannar idag inte så mycket gemensamt trots att de lever nära varandra.
Naturlig byggare
Dags kanske att presentera Charlie Jespergaard lite närmare. Han är lite som Frank Erichsen i den danska tv-serien ”En tvättäkta lantis” som visats på bland annat Yle Fem. Men medan bonden stökar på i sin gamla gård i Danmark så flyttade Charlie från Danmark till Tammerfors för cirka tretton år sedan.
Charlie jobbade som musiker i Danmark, men redan där arbetade han med att bygga och renovera hus.
- Jag har alltid älskat gamla hus som är byggda med kärlek och av gedigna material. Halm, lera, sten och trä. Men vi bygger lite annorlunda i Danmark mot hur det byggs i Finland. Era stockhus är fantastiska. Jag beslöt mig genast för att gå kurser här och lära mig stockhusbygge.
Charlie är självlärd. Han renoverar och bygger ekologiskt eller naturenligt. Han har ett företag som han driver tillsammans med en irländare som också bor i Finland. Företaget fick sin start när den irländska kollegan ville bygga ett hus till sin familj och insåg att det var så gott som omöjligt att få tag på vettiga material.
- Paul blev så förbannad på att alla erbjöd honom huspaket med bland annat glasull som isolering. Vi kom fram till att vi inte kan vara de enda som vill bygga med naturliga material.
Kärlek med viss komplikation
Det som fick Charlie att flytta till Finland och allra först till Tammerfors var förstås kärleken. Han träffade en finländsk kvinna.
- Mitt i vintern flyttade jag till den här kvinnan som bodde utanför Tammerfors. Hon bodde mitt i skogen, utan dusch. I stället badade vi bastu två gånger i veckan. Det var mörkt men skönt, helt annorlunda jämfört med mitt liv i Danmark.
- Dessvärre hade hennes känslor till mig svalnat redan innan jag kom fram. En tid satt jag där i mörkret i skogen och funderade vad jag skulle göra. Jag kände att jag inte ville återvända till Danmark.
I Esbo hade Charlie Jespergaard en dansk kompis. Det var där han träffade Petra Blomqvist, sin sambo. Henne hade han faktiskt träffat redan på vägen från Danmark till Tammerfors, men eftersom han då trodde att han skulle leva tillsammans med kvinnan i skogen, reste han vidare trots att ett visst tycke och intresse uppstod mellan Petra och Charlie.
Nu kom de att träffas på nytt och resten är sedan historia, som det brukar stå i kärleksromanerna.
Finlands enda halmbastu?
Ganska snabbt började Charlie och Petra leta efter en tomt där de skulle kunna bygga hus tillsammans. De var överens om att de ville bo avskilt, men med folk runt sig. Grannarna skulle vara goda vänner med samma livsfilosofi som de, det vill säga ekologiskt boende och en gemenskap.
- Redan i Danmark hade jag bott i olika eko-orienterade gemenskaper. För mig var det naturligt att fortsätta på den vägen och Petra hade liknande idéer.
- För mig är det tryggt att ha människor runt mig. Stöd och support, säger Petra som jobbar med olika behandlingar, bland annat massage.
I åtta år letade de. De tittade på minst tjugo olika platser, men det var först när de såg den stora, soliga tomten i Fagervik som de visste att de hade hittat den rätta plasten för ekobyn.
- Här fanns ett gammalt torp. Platsen är gammal. Tidigare fanns det flera hus på tomten, men de var redan rivna.
Charlie byggde det hus de nu bor i. Under byggnadstiden bodde de i det gamla torpet. På gång är flera andra hus, bland annat ett hus av halmbalar.
- Vi har också en halmbastu som vi tror att är den enda i Finland.
- En av myterna är att halm skulle vara lättantändligt. Men en halmbal är som en telefonkatalog. Den börjar brinna först när man öppnar den. Som hoppressad brinner halm på sin höjd lite på ytan.
- På de här halmväggarna kommer lågorna inte ens till, eftersom vi har lera på båda sidor om halmen.
Vill bevara sin nyfikenhet
Det går lätt att prata med Charlie. Man får lätt kontakt med honom. Dessutom pratar han en flytande svenska och kan till och med en del finska.
- Men finskan är svår, i synnerhet som vi inte talar finska här hemma.
En annan sak som händer när jag sitter hos Petra och Charlie är att jag känner hur stressen rinner av mig. Just det lugna livet är något paret Blomqvist-Jespergaard eftersträvar.
- I mitt jobb känner jag hur spända och stressade alla är. Vi lever i ett ekorrhjul, säger Petra.
- Ingen hinner känna efter hur de egentligen mår. Man måste tjäna pengar, man måste si, man måste så.
Framtiden då? Hur ser den ut för Charlie och hans familj?
Charlie säger att han vill bevara sin nyfikenhet och öppenhet.
- Jag vill vara tillräckligt flexibel för att kunna göra det som behövs, men också ha tid för att stanna upp.
- Byggandet är viktigt för mig, men med tanke på framtiden måste jag hitta balansen mellan att jobba för andra och för mina egna projekt.
- Min tanke med det liv vi lever här i Solbacka är att man inte behöver förtjäna en massa pengar eftersom vi inte har jättestora lån. Det är viktigt. Friheten att inte vara ekonomiskt bunden. Jag tror många förstår vad jag menar.
Du kan höra mera om Charlie Jespergaards livsfilosofi och bland annat hur man kan bygga ett badrumsgolv av lera i Samtal om livet fredagen den 8 januari (2016) klockan 11.03 och lördagen den 9 januari klockan 20.03.
' /%3E%3C/svg%3E)
