Juldagsfilm på Yle Fem: Lärjungen av Ulrika Bengts

På juldagen visar Yle Fem den kritikerrosade filmen Lärjungen av Ulrika Bengts. Det är en strålande vacker film, en spännande berättelse, men också en kommentar till dagens hårda åsiktsklimat.

Årets juldagsfilm på Yle Fem är Lärjungen, en dramafilm som utspelar sej i den yttersta skärgården på en isolerad ö. Filmen har av många beskrivits som thrilleraktig, men regissören Ulrika Bengts ser den som ett klassiskt kammarspel mellan fem personer.

Berättelsen kretsar kring dynamiken i öns fyrmästarfamilj med en sträng fyrmästarpappa, en förtryckt mamma, en femårig dotter och en tolvårig son. I början av filmen kommer en ung pojke till ön för att jobba som fyrmästarens assistent. Fyrmästaren vill ha en vuxen man och ingen pojkspoling - han vill skicka tillbaka pojken. Men ön ligger långt ute till havs och några båtar syns inte till speciellt ofta. Pojken har sitt eget tunga bagage att bära och för honom är ön och tjänsten en ny möjlighet i livet. Han gör allt för att få stanna. Så småningom blir han vän med familjens son. När fyrmästaren sedan får upp ögonen för den nya pojken börjar han favorisera honom framom sin egen son - och vänskapen pojkarna emellan byts ut mot rivalitet, avund och hat.

Mellankrigstida retorik

Filmen utspelar sej år 1939, men det sägs aldrig rakt ut i filmen. Det är ett medvetet val av Bengts, som menar att filmen är en betraktelse över varför mänskor på randen till ett världskrig blir som de blir. Just året 1939 känns extra laddat idag, filmen passar det rådande samhällsklimatet nästan för bra.

- Det gamla tankegodset som man trodde hade fösvunnit sticker upp till ytan igen. Den här typen av mellankrigstida retorik är plötsligt helt legitim idag. Lärjungen är också en kommentar till det åsiktskilmatet, säger Bengts.

Pappa fyrmästaren är väldigt sträng, han vill härda pojkarna, göra dem hårda och maskulina. Han föraktar konst och kvinnlighet, det som han uppfattar som svaghet.

- Filmen är en lektion i en väldigt destruktiv manlighet, säger Bengts.

Lärjungen utsågs ifjol till Finlands kandidat för att Oscarsnomineras som bästa utländska film. Den har varit en festivalframgång och visas fortfarande på filmfestivaler runt om i världen, senast i Italien och Spanien.

Bengts tror att filmen uppskattas för sin klassiska berättelse med mycket känslor, spänning, en spektakuär miljö och väldigt fina skådelspelare. Men framförallt för att vi alla har erfarenheter av att leva under förtryck eller tyranni.

- Alla mänskor har upplevt förtryck. Kanske inte under hela sina liv, men i något skede. Om inte i familjen så på arbetsplatsen, i kamratkretsen eller i skolan. Det är nåt alla kan relatera till.

Hisnande miljö och duktiga barnskådisar

Lärjungen är inspelad på en åländsk ö som heter Lågskär, nära gränsen till Sverige. Ulrika Bengts berättar att filmteamet bodde ombord på fartyget Linden, som också förekommer i filmen. Lågskär är en fyrö med ett vackert fyrtorn och ett fyrmästarhus som passade filmen perfekt. Men ingen har bott där sen tidigt sextital och det finns ingen hamn på ön, så Linden låg ankrad ute på redden och teamet tog sej i land med gummibåtar, ofta många gånger per dag.

Bengts beskriver inspelningssommaren som ett scoutläger för vuxna. Det fysiskt tunga arbetet och det isolerade läget skapade en alldeles speciell stämning inom gruppen. Hon hade önskat sej en regnig och grå sommar, eftersom hon tyckte att det skulle passa filmens tema. Och sommaren 2012 blev exceptionellt grå - förutom på Lågskär.

- Vi hade gassande sol under nästan alla inspelningsdagar. Men såhär i efterhand är jag nöjd med det, det blev nästan en western-känsla över det hela, med brutala händelser som utspelar sej under en stark sol.

Bengts har jobbat mycket med barn och unga skådespelare, både i Lärjungen och i den föregående filmen Iris, och är expert på lyfta fram deras allra sköraste kvaliteter på filmduken.

- Jag skulle inte säga att jag har nåt speciellt knep då jag jobbar med barn, jag behandlar de unga på samma sätt som de vuxna skådespelarna. Det handlar om att få dem att förstå rollerna de ska göra, vara öppna för samspel och tro på det de gör. Om man väljer rätt personer brukar det inte vara så svårt. Samarbetet med de vuxna skådespelarna är också oerhört viktigt.

Lärjungen är ändå långt ifrån en barn- eller ungdomsfilm, påpekar hon.

Från fyrön till Flatnäs

För tillfället jobbar Bengts med filmatiseringen av Monika Fagerholms roman Lola uppochner, som är en enorm produktion.

- Jag har alltid idkat växelbruk i mitt arbete. Då är det väl logiskt att jag efter Lärjungen med bara en location och i princip fem skådespelare gör en sexdelad teveserie med 55 inspelningsplatser, 35 namngivna skådespelare och flera hundra statister, skrattar hon.

När vi träffas har man just blivit klara med klippet av serien. Nu åtestår en del efterarbete, teveserien kommer att vara klar på våren.

I Lärjungen är den geografiska positionen inte specificerad eller relevant. Det handlar mera om ett gränsland, en utpost. Lola uppochner, däremot, undersöker en slags Finlandsbild via den fiktiva staden Flatnäs.

- Flatnäs är ett ganska skruvat samhälle. Det finns många olika Flatnäs runt om i Finland, både på finlandssvenskt och finskt håll.

Bengts säger att det handlar om maktkonstellationer, om en tydlig fördelning av makten, om vad som händer med makten då den finns i ett fåtal händer.

- Mycket av beslutsfattandet sker under ytan. Mänskor ska hållas på sin plats, de ska inte överskrida de gränser som de fått sej tilldelade redan vi födseln. Om de gör det uppstår kaos.

Lärjungen av Ulrika Bengts på Yle Fem, den 25 december 2015 kl. 21:00.