Finns Gud på gymmet?

Förr sökte man förlåtelse i kyrkan. I dag finner vi den på gymmet.

Gymmen har blivit dagens tempel, dit vi går för att finna tröst, förlåtelse och andlig vederkvickelse.
I dag bjuder gymmen på samma kollektiva upplevelse som kyrkosalarna. En hängiven församling förenas i tron på den ideala kroppen.

– Kroppen är vårt tempel. Vår kropp är Guds avbild. Därför bör vi ta hand om den, säger kyrkoherden Daniel Björk.

Och det gör allt fler finländare genom att gå till gymmet, inte bara för att vårda sin kropp, utan också för att bli av med sina själsliga knutar.
Gymmen har i dag blivit ett slags ställföreträdande tempel dit allt fler konditionsmedvetna människor söker sig för att tillbe ett kroppsideal eller för att söka tröst, lindring och acceptans via hård fysisk träning.

– Vi har en bild av hur kroppen borde vara och utsätter oss för hårda prövningar får att uppnå den, säger Daniel Björk som själv också jobbat som fitnessinstruktör.

Den kristna kyrkan kan hålla med om att man som individ bör ta hand om sin kropp, men fokus ligger inte på den kroppsliga exercisen, utan enligt Daniel Björk på att uppnå en andlig mognad.

– Enligt en kristen syn står Gud i fokus, Gud möter man i en kyrka där hans ande är närvarande. Kroppen är en del av skapelsen, en vacker sådan, men i kyrkan tillber man inte kroppen utan anden.

Kroppen i fokus

På ett gym står däremot kroppen i fokus, vilket också förstärks av det faktum att väggarna ofta beklätts med speglar. Varje muskelparti ska den självkritiska blicken kunna granska och om speglarna i salen inte räcker till, finns de övriga motionärernas gillande eller värderande blickar där för att ytterligare sporra dig.

Till ett gym går man följaktligen för att dyrka sin egen eller andras kropp, med allt vad det innebär av prestige och rädsla att utsätta sig för andra kritiska blickar.
I bästa fall får vi de andras godkännande eller välsignelse (för att använda ett mer sakralt ord), ofta tvingas vi jobba ännu hårdare för att uppnå den världsliga absolutionen.

Dagens tempel

Ändå söker sig allt fler till gym, kanske rentav av liknade orsaker som får andra att gå till kyrkan. För visst finns det påfallande likheter i det ritualiserade beteendet och de yttre ramarna som ska garantera oss själslig ro. Till båda platserna kommer man för att utföra vissa ritualer. Här finns en troende grupp, musik, en ledare och en församling som dyrkar gud eller den egna kroppen.

Målet för besöket är en reningsprocess av kroppslig eller andlig karakter och därtill efterliknar många gym kyrkorum med valvliknande konstruktioner och stämningsbelysning som med en smula fantasi imiterar altartavlor.
Gymmet har blivit den moderna människans tempel.

Gymmets lockelse

Dessutom mår man bra av fysisk eller andlig träning. En gudstjänst skänker förtröstan. Efter ett pass på gymmet känner man både fysisk och psykologisk tillfredställelse över att man utfört något konkret för den egna hälsan.
Men på frågan om man som besökare på ett gym verkligen söker samma sak som en kyrkobesökare svarar Daniel Björk:

– Det handlar om uppmärksamhet och vart den riktas. På ett gym riktas uppmärksamheten på kroppen. I kyrkan är guds nådiga blick betydligt nådigare än den vi riktar mot varandra.

Ett gymbesök handlar alltså i förlängningen inte bara om fysisk hälsa, utan i hög grad om att finna nåd inför sig själv och andra.
Vårt samhälle har genomgått en stor förändring. Vi tillber andra saker än vi gjorde förr och allt oftare tillber vi vår egen kropp och glömmer att också själen behöver vila.

– Ett träningsprogram uppställt av Jesus, skulle kanske fokusera på andra saker än fysiskt välbefinnande. Jag tror att det i stället skulle omfatta träning i generositet, medmänsklighet och kärlek, säger Daniel Björk.