Turbulent flyktingdebatt i Pargas

Infomötet om den kommande mottagningscentralen i Pargas blev en aggressiv tillställning. Fyra poliser dök upp utan att behöva ingripa och asylsökande som deltog från Nagu lämnade salen gråtande.

Röda Korsets Åbolands distrikt och Pargas stad höll på måndagskvällen ett informationsmöte angående asylboendet som ska upprättas i Norrgård.

Argsinta utrop och mothugg gjorde att många på plats upplevde stämningen som mycket hotfull och några undrade om de längre kan känna sig trygga i Pargas.

Flera avbrott

Fyra minuter in i presentationen när Annalena Sjöblom vid Röda Korsets Åbolandsdistrikt visade bilder från Homs i Syrien och förklarade att över 13 miljoner är i behov av humanitär hjälp, kom det första avbrottet från publiken:

- De flesta som kommer hit är inte ens från Syrien!

Sjöblom fortsatte med att informera om de 10 miljoner irakier som också är i behov av hjälp och de 2 miljoner som är på flykt.

- I februari ifjol fanns det sjutton mottagningscentraler för asylsökande i Finland, idag finns det 160. Cirka 30 000 asylsökande av 60 miljoner människor på flykt i världen har kommit till Finland i år.

Största delen av de som nu kommer hit är irakier (70 procent), afghaner och somalier.

Mycket applåderande

- Propaganda! Tänk vilken business ni gör på det här! Röda Korset är maffia! var några av påståendena som skreks ut under mötet på måndagen.

Såväl de negativa som de positiva påståendena och retoriska frågorna följdes av rungande applåder från motsvarande läger.

Många i den fullsatta fullmäktigesalen i Pargas stadshus pratade i mun på varandra och Annalena Sjöblom fick flera gånger säga till på skarpen.

Förutom Sjöblom talade också stadsdirektör Patrik Nygrén, fastighetschef Seppo Pihl, RK:s Sirkku Koskinen som är enhetschef vid Strandbo och Mustapha Achkir som arbetar som tolk. Kriminalkommissarie Jan Storing sade också några ord.

Säkerheten viktig

Från Pargas stads sida informerades om praktiska arrangemang och Patrik Nygrén sade bland annat att Pargas tagit beslutet att förhålla sig positivt till asylmottagandet.

Han betonade också att integrationen är på statens ansvar, men att kommuner och dess invånare ändå har ett humanitärt ansvar.

Seppo Pihl lyckades stämningen till trots locka fram några skratt när han förklarade att han måste böja sig lågt för att höras i mikrofonen. Han talade om varför Norrgårds konstklinik, vars tre våningar blir plats för mottagningscentralen, lämpar sig bra för verksamheten.

- Det är närmare till Åbo och myndigheter men ändå lite avlägset och lugnt. Den gamla stenbyggnaden är dessutom brandsäker.

För en dryg vecka sedan tände någon eld på dörren till Norrgård.

Pihl berättade också att fem övervakningskameror med liveinspelning upprättats vid konstkliniken och betonade att säkerheten är viktig.

En man i publiken undrade hur staden, RK och polisen kan garantera att ingenting händer hans barn och hotade med att ta lagen i egna händer ifall det behövs.

Patrik Nygrén lovade att de såklart gör sitt bästa men tillade en aning frustrerat:

- Vi kan ju inte garantera att ingenting händer, så som jag inte heller kan garantera att du inte åker hem och slår din fru.

En motreaktion från publiken på föregående fråga blev direkt en fråga om hur vi istället kan trygga nykomlingarnas säkerhet eftersom ”stämningen här känns väldigt hotfull.”

Polis tillkallades

Frågorna och utropen kom på svenska och finska och trots att de sex asylsökande som deltog från Nagu inte kunde förstå allt som sades kände de av den aggressiva tonen och lämnade salen halvvägs in i mötet.

Några andra lämnade också salen men av andra orsaker. En finländsk man i publiken reste sig och gick ut eftersom han inte orkade höra på ”lögner och skitprat”.

Poliser kallades till platsen men de behövde inte ingripa.

Bland de som försvarade asylsökande sade kulturchef Fia Isaksson att hon tror det är många som är beredda att ställa upp för att hjälpa de asylsökande. Det här backades upp av applåder.

En man undrade också hur vi konstruktivt kan sysselsätta nykomlingarna, ”oberoende av inställningen till situationen”.

En i publiken undrade vad som händer med de som får uppehållstillstånd och Annalena Sjöblom svarade.

- Bra fråga. Det är en helt annan process och de kan få hem var som helst, i Kuopio, Pargas eller Rovaniemi till exempel. Men vi hoppas såklart de som nu är i Nagu skulle få bo här eftersom de redan fått nya vänner.

Hotfullt

En kvinna i publiken berättade att hon jobbat flera år med flyktingar och att det varit mycket givande. Hon sade att den här hotfulla stämningen var något helt nytt för henne.

En österbottnisk lärare som bott i Pargas i femton år ställde sig upp och sade att hon också känner sig hotad av de finländska männen på plats.

- Det här är inte det Pargas jag flyttat till. Vem är ni, vad vill ni? Jag undrar nu om jag borde flytta från Pargas för att känna mig säker som kvinna.

Åtminstone en del av deltagarna på mötet var från Åbo och Reso.

”Fastighetsvärdet sjunker”

Sirkku Koskinen från Röda Korset som talade på mötet sade att hon efter tre månader vid Strandbo kan konstatera att ”de är bara människor precis som du och jag”, vilket följdes av högljudda protester.

Hon försökte också visa trevliga bilder och videoklipp från Strandbo, medan några män i publiken högljutt ropade att muslimer är fostrade till våldtäktsmän och pratade om att de flesta våldtäkter sker mitt i natten på gatan.

Trots att det är sant att en del av de våldtäkter som sker på offentlig plats begås av asylsökande, är den här sortens överfallsvåldtäkter överlag väldigt ovanliga och de flesta våldtäkter sker hemma visar uppgifter från Helsingforspolisen. Enligt bland annat polisen begås vart tredje sexualbrott som behandlas i domstol av en partner eller familjemedlem. En fjärdedel begås av någon vän eller bekant.

Tiina Rantanen vid brottsjouren sade till Åbo Underrättelser den 30.12.2015 att de flesta som kommer till jouren, drygt 75 procent, har blivit utsatta för brott av en person de känner.

Andra frågor som togs upp under mötet var huruvida fastighetsvärdet sjunker på bostäderna kring Norrgård, men Sjöblom och Nygrén kontrade med att det inte finns något bevis för det här.

Öppen dialog

Bland de negativt inställda var det tydligt att det också finns de som är uppriktigt oroliga.

En mamma oroade sig över sina barns säkerhet och nämnde häststallet nära Norrgård dit många unga flickor går. Någon sade att de bara talar utgående från egna negativa erfarenheter och upplevelser. En tredje sade att han gärna träffar de asylsökande, om inte det var för att det fattas ett gemensamt språk.

Annalena Sjöblom påpekade att barnen lär sig snabbt och att många redan kan lite finska.

Hon betonade också att alla som upplever minsta lilla negativa eller positiva följd av mottagningscentralen genast ska ta kontakt med Röda Korset och att det är just på grund av sådana här rädslor som det behövs en öppen dialog.

Som exempel berättade hon att någon i Nagu kontaktat dem angående att asylsökande lämnat bollhallen stökig, varefter saken klarades upp.

En Nagubo på plats lyfte upp de positiva upplevelser hennes dotter som drar barngymnastik med de asylsökande haft. En äldre dam berättade om hur hon lärt känna en syrisk familj genom ett språkligt och kulturellt utbyte.

Monica Hedström-Järvinen stod också upp flera gånger och berättade bland annat om sina positiva erfarenheter av att fungera som stödfamilj åt en familj i Pargas.

Skakad stämning

Knut-Einar Bergan som är norsk invandrare bosatt i Pargas deltog i mötet. Han uppmanade bland annat alla att ”hålla käft” och ge ro att tala till punkt.

- För femton år sedan flyttade jag till Finland mot min vilja, varför skulle någon annars flytta hit?

Efter mötet var han också lite skärrad.

- Min hand skakade när jag skulle skriva namnet på en lista. Tyvärr är Norges uppfattning av finländare att de dricker hårt, arbetar hårt och slår hårt. Så angående det där med att kvinnor är i fara för asylsökande, det är ju livsfarligt för kvinnor i Finland!

Knut-Einar Bergan tycker ändå det är bättre att folk får öppna munnen och uttrycka sina negativa åsikter här än göra något konkret åt saken.

Ett försök att närma sig varandra

Några stannade kvar efteråt för att ”debriefa” och tala enskilt för att försöka diskutera olika åsikter och kommunicera på ett lugnare sätt.

Sandra Nyberg från Pargas satte sig ned bredvid Leif Andersson från Åbo för att fortsätta diskussionen på ett lugnare plan. Andersson hade kommit till mötet med sina vänner och var en av de som förhöll sig negativt till situationen och som protesterade under mötet.

- Någon slags förståelse för bakgrunden till den andras åsikter nådde vi, säger Nyberg. Det vi tycker lika om är att det skulle vara idealt att kunna hjälpa på plats så ingen behöver flytta på sig, ingen tycker väl det är bra. Men nu är ju situationen som den är och då måste vi göra något åt den.

Leif Andersson tyckte också att mötet och diskussionen gav något positivt.

- Våra röster hörs aldrig, vi vill att våra åsikter tas i beaktande innan beslut tas istället för efter att de redan tagits. Jag tror starkt på demokrati och folkomröstning. Vanligtvis får vi aldrig ordet men här lyssnade de åtminstone på oss, säger Andersson.

- Men det är lätt att skjuta ifrån sig era åsikter om de framförs på ett störande sätt, det är enklare att ta till sig vad sägs om det görs sakligt, inflikar Nyberg.

Andersson och Nyberg utbytte telefonnummer efteråt och ska upprätthålla kontakten för vidare diskussion.

I slutet av mötet erbjöd sig Nyberg också att träffa andra som vill på kaffe och Annalena Sjöblom uppmanade alla att komma och hälsa på de asylsökande.

Den 4 februari ordnar Röda Korset en vänkurs på finska i Folkhälsans hus i Pargas. Samma kurs har tidigare ordnats på svenska och hålls nu på finska eftersom integrationsspråket för asylsökande här är finska.