Blood Brothers spiller blod på Tryckeriteatern i Karis
Från West End i London till Karis i Raseborg. Över 30 år senare visas klassikermusikalen Blood Brothers på Tryckeriteatern igen. Den är sorglig men också rolig, lovar både regissör och skådespelare.
Torsdagen den 14 januari är det premiär för den brittiska pjäsen Blood Brothers. Det är föreningen Västnyländska ungdomsringen som har tagit den till det gamla tidningstryckeriet i centrum av Karis.
Människorelationerna i pjäsen är invecklade som i en utvecklad såpopera.
Tvillingarna Mickey och Eddie skiljs åt strax efter födseln. Orsaken är pengar. Mamman Mrs Johnstone har just blivit änka och har inte råd med att försörja alla sina barn. I desperation ger hon bort sitt barn till sin arbetsgivare, den rikare Mrs Lyons.
Sju år senare träffas Mickey och Eddie och blir bästa vänner, utan att de vet om att de är tvillingar. Klasskillnader, triangeldrama, rån, fängelse och depression är tunga teman i pjäsen.
Hyperegissör
I Tryckeriteaterns mörka sal är det inte lika tung stämning. Med en vecka kvar till premiär verkar regissör Ville Sandqvist rofylld.
Just nu söker han ändå en mikrofon mellan de blågråa bänkraderna. Regissören lyckas inte hitta mikrofonen trots att redaktören motvilligt hjälper till att söka den. Mikrofonen hittas säkert någonstans. Nu gäller det att fokusera på innehållet.
- Vi har finslipningar, men också lite grovjobb kvar. En vecka är ändå tillräckligt för det, säger Sandqvist som regisserade ungdomsmusikalen Hype på Svenska teatern på 90-talet.
Den tär på själen.
På scenen står teaterstuderande från Västra Nylands folkhögskola och amatörer, men också erfarna skådespelare. Sandqvist gillar att jobba med en brokig skara.
- Jag trivs jättebra med ett så här heterogent gäng, men det är utmanande. En del står första gången på scenen, medan andra har mycket erfarenhet. Det är trevligt att försöka hitta lösningar där alla passar ihop, säger Sandqvist.
Fattiga och rika 30 år senare
Willy Russel skrev pjäsen i mitten av 80-talet. Efter det har pjäsen visats tusentals gånger runt om i världen. Ännu 30 år senare är tematiken aktuell.
- Pjäsen handlar mycket om sociala klasskillnader. Den ena brodern är kvar i arbetarklassen, medan den andra växer upp i en högre samhällsklass, säger regissören Sandqvist och nämner också det eviga temat triangeldrama som också finns med i pjäsen.
Flyktingsituationen behöver inte blandas in i varje sammanhang, men välskrivna pjäser brukar förbli aktuella.
- Människors livsöden och förutsättningar i livet är olika. Det är ett starkt tema i pjäsen. Där kanske man hittar paralleller till situationen i dag, säger Sandqvist.
Tung men också rolig
Blood Brothers är ingen lättsam revy med skäggiga män i blommiga klänningar. Blood Brothers är känsloladdad och tung. Men enligt regissören behöver du inte enbart torka tårarna med näsduken.
- Vi har jobbat på att få fram de komiska aspekterna. Här finns roliga scener och roliga personer.
När Sandqvist läste pjäsen verkade den ändå för sentimental. Det kändes jobbigt för honom.
- Jag ville jobba bort det sentimentala utan att göra ploj av det. Vi ska förstås inte skämta bort något, men vi ska inte heller göra allt för att Kleenexen ska vara i användning hela tiden i salongen.
Musik lättar och lyfter
Precis som regissör Sandqvist påpekar säger skådespelare Annika Gustafsson att Tryckis uppsättning av Blood Brothers innehåller också annat än tragedi.
- Här finns många rolika saker. Man får skratta och ha roligt. Och njuta av bra musik, säger Gustafsson under repetitionens kaffepaus.
Gustafsson spelar tvillingbrödernas mamma Mrs Johnstone. Hon är en av dem som bjuder på musik. Gustafsson har just stått ensam på scenen och framfört en sång.
- Musik är jätteroligt. Det här tycker jag om och jag hoppas få göra det igen.
Martin Paul spelar Mickey, den krångligare halvan av tvillingbröderna som separeras vid födseln. Paul verkar ha tillämpat så kallad method acting, en filosofi som går ut på att hitta karaktären med att utnyttja egna känslor och minnen.
- Pjäsen tär på själen, säger Paul med en vilsen blick.
Paul medger att han har haft tufft att hitta rollen. Bland annat har det varit svårt att finna och känna depressionen som karaktären Mickey lider av senare i sitt liv.
- Dessutom spelar jag först en glad sjuårig pojke och två timmar senare är samma person äldre och inte längre så glad, säger Martin Paul utan att avslöja slutet.
Han verkar ändå nöjd en vecka före premiären.
- Lyckligtvis har övningsperioden varit intensiv. När man har roligt med sådana här människor glömmer man lite hur sorglig pjäs det egentligen är, säger Martin Paul som studerar vid Västra Nylands folkhögskola.
Tanken jäste
Hela idén att ta sig an kultklassikern Blood Brothers kom när två teaterrävar satt i bageriet ett stenkast från Tryckeriteatern.
Kapellmästare Teddy Granroth och producent Robert Sederholm sörplade på var sin kaffe när Granroth kläckte idén.
- Idén kom från Teddy. Han tänkte att, ja, man borde få göra Blood Brothers igen. Då sade jag vad fan, vi gör det. Och här är vi nu, säger Sederholm med ett stolt leende inför premiären torsdag 14 januari kl. 19.
Blood Brothers har 16 föreställningar på Tryckeriteatern på Torggatan. Den sista föreställningen är 13 februari.
