Härö om rolig gala och rörd Stallone

Årets Golden Globe-gala är över. Och det blev inget pris för Klaus Härös Fäktaren. Nu är siktet inställt på torsdagens Oscarsnomineringar och förhoppningen om att finsk film öppnat nya dörrar inför framtiden.

När jag når Klaus Härö på en svajig telefonlinje är det ingen nedstämd regissör som svarar. Han låter lika energisk och glad som vanligt. Men sticker inte under stol med att det känns vemodigt när flera veckors slit nu är över.

- Nu väntar vi förstås på Oscarsbeslutet i slutet av veckan, men samtidigt känner jag att vi har varit privilegierade som fått vara med i ett sådant här sällskap. Jag har sett de övriga filmerna som var Golden Globe-nominerade och de var verkligen jättebra, säger Härö som påpekar att mötet med dessa filmmakare varit oerhört viktigt och värdefullt.

- Flera av dem kommer också från länder där man i likhet med oss i Finland är vana att jobba med små resurser. Och det har varit inspirerande.

Några direkta samarbeten resulterar dessa möten kanske inte i - men däremot nog i en gemensam strävan mot att med små medel kunna skapa bra filmer som trots ett annat ekonomiskt utgångsläge kan konkurrera med det som till exempel Hollywood levererar. Bra filmer med lokal anknytning, men som ser lika proffsiga ut som de amerikanska som dominerar marknaden.

På tal om Hollywood är Härö snabb med att påpeka att behållningen med att få vara med på en gala som Golden Globe inte handlar om att få mingla med Leonardo DiCaprio och Cate Blanchett utan om att ha mött människor som sett Fäktaren och tyckt om den.

Glad gala eller stressfest?

Men hur är det då att sitta bland alla dessa superstjärnor och dessutom befinna sig i en tävlingssituation - blir det avslappnat och roligt eller enbart ett stressmoment?

- Det här har faktiskt varit en rolig gala. Med en bra show och ett rappt tempo - aldrig långtråkig, säger Härö som säger att det varit lätt att glädjas med dem som blev belönade. Som exempel nämner han Rocky-legenden.

- Sylvester Stallone fick ju priset för bästa manliga biroll och man såg att han var påtagligt rörd av det. Det här är den här typen av erkänsla som han aldrig tidigare fått. Och hans reaktion skapade en fin känsla i hela salen.

- Detsamma gäller den ungerska film som vann. En film om förintelsen som är gjord med riktigt liten budget, men som är riktigt stark. Så här fanns liksom filmer från hela spektret och man kunde känna av att vi alla gör samma jobb - om än i lite olika verkligheter.

Starstruck?

Blir man då som finländsk regissör inte det minsta "starstruck" när man sitter där och kan iaktta hur Stallone & co reagerar?

- Jag har varit så länge i det här jobbet och börjar bli så gammal att jag inte blir tagen av att någon är en stjärna, ler Härö som ändå i samma andetag är noga med att lyfta fram hur starkt han känner för bra skådespelare.

- Det finns skådespelare som jag har en enorm respekt för. Ta till exempel Paul Dano - han är betydligt yngre än jag, men har gjort många oerhört bra roller. Han har en helt otrolig känslighet. Och jag har respekt för all denna yrkeskunskap. Visst kan det hända att det finns stjärnor som är kända mest för att de är attraktiva - men de flesta jobbar väldigt hårt och är bra på det de gör.

Ett bra jobb gör även Märt Avandi som spelar huvudrollen i Fäktaren och på torsdagen vet vi om filmen kan stoltsera med en Oscarsnominering - men Härö tittar redan längre fram än så.

- Även om du hör discomusik här i bakgrunden just nu så börjar festen vara över och för oss finländare innebär det hela ett vemodigt farväl - blandat med en tacksamhet över att ha fått vara med. Men nu ser jag nog fram emot lite "riktigt" arbete igen, säger Härö och konstaterar som så många gånger tidigare:

- Den stora belöningen i det här jobbet är alltid när en film blir färdig - sedan vet du aldrig hur det kommer att gå. Får man pris eller inte. Men nu ser jag fram emot att börja jobba med nästa film.