Varför har vi så svårt att tala om begär?
Hur gör man för att föra en djup, äkta och okrystad diskussion om begär? Under arbetet med serien Vierge Moderne insåg jag att det var betydligt svårare än jag trott, trots att alla medverkande var vuxna kvinnor med både livserfarenhet och talets gåva.
Jag funderade mycket kring detta. Hur är det möjligt att vi, en generation som är uppvuxen med sexguider och utbildningsprogram om analsex på teve, ändå har så oerhört svårt att formulera tankar om erotik?
Dels handlar det förstås om att sex är något verkligt privat, dels är begäret svårt att sätta ord på, eftersom det ju är fullständigt icke-verbalt. Det är också svårt att intellektualisera, utöver rent tekniska aspekter eller saker som maktstrukturer och könsroller.
Därför blir det nästan omöjligt att verkligen sätta ord på själva begäret och hur det uttrycker sig. Konsten lyckas ibland – i ett bokstycke, en filmsekvens, en målning. Men annars är kärnan, nerven, i begäret nästan alltid frånvarande i den uppsjö av artiklar om ämnet som annonseras ut på förstasidor och löpsedlar i snart sagt varje gathörn.
Besatta av sex
Varför är vi då så besatta av sex? Uppenbarligen säljer det, annars skulle inte tidningarna publicera samma osexiga sextips år efter år efter år. Men jag tror svaret är mer komplicerat än att det handlar om en av våra mest grundläggande drifter. Jag tror att det till stor del också handlar om den roll sexualiteten har fått i våra samhällen.
Om du inte har bra sex förväntas du bli djupt olycklig och genast åtgärda saken, företrädesvis genom att hitta en ny partner. Oavsett konsekvenserna. Det är den enda lösningen, så som vårt samhälle idag ser på saken.
Författaren Karolina Ramqvist är inne på samma tanke i avsnittet om Begär:
Erotiken är inlemmad i samhället och kapitalismen, samtidigt som den är som ett mellanrum, ett rum som är präglat av att vi inte kan kontrollera våra begär. Å ena sidan tillmäter vi det erotiska väldigt stor makt, i och med att vi låter erotiken och begäret reglera våra liv i förhållande till vem vi väljer att leva med, väljer att skaffa barn med.
Och samtidigt – om erotik uppstår mellan fel personer, då är ju världen slut i många berättelser. Och det är ju väldigt intressant att det är ett så stort trauma för många människor idag, fortfarande
Jag kanske skulle önska att man avdramatiserade det erotiska som det som reglerar ekonomiska förbindelser eller juridiska förbindelser eller föräldraskap.
När jag nu ser på avsnittet om Begär tycker jag faktiskt att vi lyckas med att förmedla något väsentligt, både om känslan och om tankarna kring begäret.
Och detta utan en endaste liten champagnekork.
Text: Karin Tötterman
