Vacker inhemsk naturfilm

Dokumentären Järven tarina / Sagan om sjön handlar om den finska sjön, om livet under och ovanför vattenytan. Men det är inte frågan om en traditionell naturdokumentär utan en berättelse som tar avstamp i den finska mytologin och kulturhistorien och som gör filmen väldigt finländsk.

Sagan om sjön berättas under ett kretslopp av fyra årstider och huvudpersonerna är alla de djur som lever i och kring sjöarna. Ramberättelsen kretsar kring vattenrået Ahitar och hennes färd genom sjöarna under ett år.

Den stundvis rätt så poetiska texten är skriven av Antti Tuuri och som berättarröst hör vi Samuli Edelmann. Dokumentären är regisserad av Marko Röhr och Kim Saarniluoto.

En gädda i motljus

Sagan om sjön är en vacker film. Andlöst vacker. Här finns scener där man bara önskar att bilden skulle stanna upp. Att ögonblicket skulle hålla i en evighet. Som när kameran långsamt glider uppför en liten bäck djupt inne i skogen. Eller när vi ser paddor i brottningskamp. Eller en så enkel bild som en gädda filmad i motljus. Det är mäktigt.

Mäktig är också musiken i filmen, komponerad av Panu Aaltio (som även gjorde musiken till Metsän tarina / Sagan om skogen). Ibland tar musiken nästan överhanden och blir lite väl Hollywood-dramatisk. Men å andra sidan, när två paddor drabbar samman under vårens parningssäsong ser det ut som en klassisk en gladiatorkamp – och när musiken ännu accentuerar det är det bara att luta sig bakåt och njuta av dramat.

Men det är också texten och musiken som ibland känns överflödig. Stämningen finns redan i bilderna.

Fortsättning på Sagan om skogen

Sagan om sjön är en slags fristående fortsättning på dokumentären Metsän tarina (Ville Suhonen och Kim Saarniluoto, 2012). En berättelse om skogen under fyra årstider och som även den tog avstamp i den finska mytologin. Dokumentären blev en enorm framgång så det är inte överraskande att man nu gått vidare och skapat en slags systerfilm om sjön. Vi bor ju i ett land som kallas för de tusen sjöarnas land.

Lockar en ut

Då mänskan idag också i en allt mer rasande takt förstör naturen blir dokumentärer som Sagan om sjön allt viktigare. Här finns en bit av den finländska naturen bevarad för eviga tider.

Styrkan i både Sagan om skogen och Sagan om sjön är att de gör naturen lockande. Efter att ha sett den förra filmen ville man bara gå ut och sätta sig djupt inne i skog, och samma känsla infinner sig här. Man vill sätta sig vid en sjö och bara uppleva.