Snart 90 år, synskadad och vårdar sin sjuka fru
Klas Lindfors fyller 90 år i sommar. Han är gravt synskadad men ändå sköter han sin minnessjuka fru Maire i hemmet i Jakobstad.
Klas och Maire Lindfors bor kvar i det hus i Jakobstad som paret byggde tillsammans för 60 år sen.
För 20 år sen genomgick Klas Lindfors ett laseringrepp som skulle hjälpa mot hans avtagande syn. Men i stället blev han nästan blind.
- Sen dess har jag famlat mig fram i blindo, säger Klas Lindfors som är en både pigg och glad 89-åring.
Livet fortsatte ändå sin lunk och Klas som tidigare arbetat som lärare på metallinjen i Yrkesskolan studerade punktskrift och fick lärarbehörighet.
Maire blev sjuk
Allt gick bra tills sommaren 2014 när Maires hjärta började krångla. Under ambulansfärden från stugan på Fårholmen stannade Maires hjärta flera gånger och hon fick en pacemaker inopererad.
- Det är inte enkelt att få pacemaker i den åldern. Under rehabiliteringen vände Maire på dygnet. Hon blev orolig och glömsk, säger Klas Lindfors.
Sedan dess är det Klas som sköter hushållet och Maire. Han väcker Maire om morgnarna och hjälper henne att stiga upp, klä på sig och serverar frukost. Maire har också problem med ryggen och benen och har svårt att röra sig.
Under ett helt år vaknade Maire varje timme om natten.
- Hon var otrygg och hade mardrömmar. Om jag inte fanns i rummet när hon vaknade så ropade hon på mig. Jag försökte sova på dagen när hon sov, men sömnen blev lidande, säger Klas Lindfors.
Orolig för föräldrarna
Den senaste månaden har Maire fått en ny medicin som gör att hon mår bättre och kan sova om nätterna.
Någon större avlastning får de inte. En gång i månaden kommer fysioterapeuten och en gång i veckan får Maire hjälp med att duscha.
- Men för att få hjälp måste man veta vad man ska be om. Och dessutom är det svårt, jag har världens mest självständiga fru. Hon ville inte ta emot hjälp, säger Klas.
Dottern Kia hjälper sina föräldrar och hon oroar sig.
- Jag är orolig för dem och tänker på dem hela tiden och undrar hur de klarar sig. Nu måste vi få ett trygghetslarm så att de kan kalla på hjälp om något händer, säger Kia.
Guldkanter i vardagen
Kia säger att mamman gärna vill klara sig själv. Det är bara det att Maire inte kommer ihåg att hon inte längre klarar av de saker hon förut kunde.
Maire minns inte hur man lagar mat eller tvättar så Klas har ett tufft dagsprogram. Men ännu finns det guldkanter i vardagen.
- Vi ser på teve, det gillar Maire även om hon inte vet vad det är för program hon tittar på. Vi äter tillsammans och vilar och så pratar vi. Diskussioner blir alltid så att Maire undrar om den och den längre lever, säger Klas och skrattar.
Det blir lite ensamt och därför är besök alltid välkommet. Klas kan inte heller längre delta i kurser i punktskrift för Maire klarar sig inte ensam så länge. Klas vågar på sin höjd lämna sin fru för att gå till affären.
- Det går om hon sover och så ser jag till att allt är i ordning och att dörrarna är stängda. Jag är rädd för att hon ska falla och skada sig, säger Klas.
Att ständigt resa sig
Det är många skratt tillsammans med Klas. Han tycks alltid hitta en väg och reser sig igen, oberoende hur svår situationen tycks vara.
- Ja, man reser sig igen däremellan som man faller ihop. Men det är svårt, säger Klas och berättar att han gjorde en vurpa härom veckan när han tog Maires rollator till affären.
Kia storhandlar med Klas på fredagar men påfyllning av färskvaror hämtar han själv i veckan.
- Grannarna brukar berätta att det ser lite farligt ut när pappa ger sig i väg, säger Kia.
- Men det är ju så nära, bara att kasta sig på mopeden, nej, rollatorn är det ju, säger Klas.
Fick Klas önska något konkret så vore det att få hjälp av staden med snöskottandet. Eller att plogbilarna åtminstone inte skulle lämna en stor plogkarm vid infarten.
Tungt men bra att bo hemma
Klas säger att han och Maire för länge sen bestämde sig för att bo hemma.
- Och det är för sent att ändra nu. Vi borde i så fall ha flyttat när vi var runt 75 år. Alla i vår ålder som flyttat bort har inte klarat av det. De är döda nu. Det är bättre att bo hemma och leva så gott man kan, säger Klas.
Klas ångrar inte att de stannat i egnahemshuset. Det har ju gått bra tills alldeles nyligen. Men nu måste de snart få lite mera hjälp.
Vad tycker då Klas om att allt flera gamla ska bo hemma längre?
- Det är nog bra för äldre att bo hemma, bara de själva är beredda och förstår att det inte är så lätt. Man får finna sig i en ny situation när man bor hemma och har mycket arbete på ålderdomen, säger Klas Lindfors.
