Säkerheten är viktig för långfärdsskridskoåkare
Sol som lyser upp holmar, is som ser ut som stora diamanter. Sådant får Jöns Aschan uppleva eftersom han sysslar med långfärdsskridskoåkning. Det ger motion, fina vyer och litet spänning, säger han.
Jöns Aschan åker skridskor på öppna havsisar. Han åker mellan 20 och 40 kilometer då han är ute på isarna, färder som han beskriver vackert:
- På eftermiddagarna är solen lågt på himlen och lyser upp holmarna, det är som en teaterscen. De får en helt annan färg och färgerna varierar under dagen. Uppbruten is ser ut som stora diamanter när solen lyser på den. Det är fantastiskt fint.
60 kilometer är det längsta han skrinnat på en dag, berättar Aschan i Yle Västnylands sportmåndag (18.1). Då måste man hålla en del pauser, men faktiskt inte för att sträckan ger mjölksyra i benen.
- Mjölksyra får man bara då man åker skridsko i motvind eller försöker få fatt den som åker snabbast.
U-sväng med skridskor
Jöns Aschans skridskor är annorlunda än hos dem som håller till på isbanor på land eller upplogade banor på en sjö.
Långfärdsskridskorna har cirka 30 centimeter långa bett som är alldeles raka. Det gör att kurvorna blir betydligt större än om man jämför med till exempel hockeyskridskor.
Han bromsar genom att göra en u-sväng eller ploga som med skidor.
Ryggsäck som flytväst
Det är mycket viktigt att tänka på vilken säkerhetsutrustning man har med sig. Jöns Aschan säger att man ska ha isdubbar med sig om man skulle råka trilla i en vak.
- Det behövs ispikar som man kan prova isen med på avstånd. Man ska ta på sig varma, vindtäta kläder, en ryggsäck som innehåller byteskläder, något att dricka, en telefon om man tappar bort sig eller inte stiger i land där man tänkt sig.
Ryggsäcken fungerar samtidigt som flytväst. En ryggsäck på 40 liter är en bra storlek, och den har en rem som man även spänner mellan benen.
Den ska vara så pass lättpackad att det finns luft i ryggsäcken som gör att den håller en flytande i brösthöjd.
- Vi övade det här nyss. Med tiden sjönk en del då vattnet kom in i ryggsäcken, men den hjälper en att komma över iskanten.
Stanna då visselpipan ljuder
Det är också bra att ha en visselpipa med sig om man är trött och inte orkar göra sin röst hörd.
- Det är bra att vissla så att gruppen lystrar eller om man måste väcka någons uppmärksamhet på land. Men man ska inte locka ut folk på isen om den är svag.
Kom i håg att kolla isarna
Jöns Aschan rekommenderar att prova på långfärdsskridskoåkning på till exempel Grabbskog träsk i Raseborg. Där finns ofta rutter som plogats upp.
- Om det finns många minutfärska spår av tidigare åkare på isen så är det sannolikt att den håller just där. Men man ska fråga på förhand av någon som kan isar, ifall man inte själv har vana att bedömma isens bärighet. Gamla spår är ingen garanti för att det håller för följande åkare.
Då man åker i en grupp så ska man placera sig i rad efter varandra. Längst fram finns en person som har ett litet försprång eftersom den personen provar hur isen håller.
- Alla ska stanna om den personen stannar, då står denna på svag is.
Ekenäs-Hangö ett måste
Jöns Aschans favoritsträcka är att åka från Ekenäs till Hangö, åtminstone en gång om året. Det lyckas inte alltid, isen kan vara uppbruten, det finns för mycket snö eller isen är ojämn.
Han håller sig mest på Stadsfjärden i Ekenäs.
- Då kan man åka skridsko in till Ekenäs och äta en pizza och åka hem i månskenet.
Radio Vega Västnyland
Artikeln uppdaterades 18.1 klockan 18.21 med mera ingående information om när man kan gå ut på isen ifall man ser spår av andra långfärdsskridskoåkare.
' /%3E%3C/svg%3E)
