Någonstans mellan en isländsk snöstorm och en thailändsk ladyboy

Två fina dramaserier startar denna vecka på Yle Fem – isländska Fångade och andra säsongen av svenska 30 grader i februari. När jag kollat igenom första avsnittet av båda slås jag av motsatserna, det varma drömlika Thailand och det svinkalla Island. Båda värmer och kyler lika mycket hemma i tv-soffan.

Den som sett den första säsongen av 30 grader i februari vet att det inte heller är någon helt igenom varm historia trots turkost hav och vita stränder. Det handlar mer om att problemen inte försvinner fast man åker till andra sidan jorden.

Problemen att satsa på familjen, hitta kärleken eller uppfylla sina egna drömmar finns kvar. Kajsa fortsätter att jobba ihjäl sig och Glenn som inte hittat kärleken hemma i Sverige lyckas mot alla odds hitta den hos en ladyboy på andra sidan jordklotet. Det fortsätter där första säsongen slutade och insatserna blir allt högre, precis som det brukar vara.

Serien känns som gjuten för en svensk och nordisk publik som minsann är flitiga resenärer och gärna tror att alla pusselbitarna kommer att falla på plats bara termometern visar +25 istället för -25.

Det är perfekt att kura ihop sig i soffan och tänka att det nog inte är så dumt i alla fall. Hur långt man än reser kan man aldrig komma ifrån sig själv. Visst är det väl ganska bra trots allt, trots att snön virvlar utanför fönstret.

Och just snö är ingrediensen när man gör hoppet till den andra ytterligheten. Hoppet från 30 grader i februari till Fångade. Det är klart att handlingen, huvudkaraktärerna ja till och med genre skiljer dramaserierna åt. Men på något sätt är det miljöerna som sitter kvar i huvudet när man tittat klart. Hur olika de kan vara, hur otroligt viktiga de är för berättandet.

Men man gör ju inget drama på bara snö som yr heller. Det måste vara mer. Det skall vara ett rejält oväder och skall det hålla för tio avsnitt kan det inte handla om triviala saker som problem i trafiken på ringtrean eller att båten från Vasa inte kan lämna hamnen. Man måste krydda med en riktigt rejäl storm, skumma personer och mordfall. Då börjar vi ha en omgivning som heter duga.

Och jag vill nästan lova att du blir mer än fångad. Du blir uppslukad. Fångade bjuder inte på några konstlade miljöer där man nästan ser snömaskinen som blåser runt pappersbitar. Här är det äkta vara. Det ser så kallt ut att en extra filt rekommenderas när man tittar och man kan inte riktigt förstå vem som gått med på att filma under dylika förhållanden.

I bästa Nordic Noir stil är det grått, brutalt och mer eller mindre söndriga själar som försöker lösa fallet.

Sen kan jag inte heller låta bli att konstatera att det för mig personligen hjälper att man i skådespelarlistan hittar namn som Olafur Darri Olafsson och Ilmur Kristjansdottir. Det är duktiga skådespelare javisst, men bara namnen i sig gör ju att man förstår att det är långt till palmerna och paraplydrinkarna.

Jag vill inte heller se dem på en strand i Thailand. Jag vill att de skall vara på hemmaplan på Island och leverera det de är bäst på. Och jag får som jag vill.

Det lönar sig att titta på båda serierna. Troligtvis finns din tv-soffa rent mentalt placerad på samma ställe som min. Någonstans mellan verklighetsflykt i varma Thailand och mord i en bitande snöstorm på Island.

Fångade startar på Yle Fem tisdag 2.2.2016 kl. 22.00, avsnitten finns tillgängliga 30 dagar på Yle Arenan.
Andra säsongen av 30 grader i Februari startar på Yle Fem onsdagen 3.2.2016 kl. 21.00, 30 dagar på Arenan