Belastningen på Raseborgs vattendrag har minskat

Skeppsholmens reningsverk i Ekenäs och Karis-Pojo reningsverk belastar inte vattnen lika mycket längre. Det här syns bland annat i minskad kvävebelastning. Pojoviken är fortfarande ett sorgebarn, konstaterar föreningen och konsultföretaget Västra Nylands vatten och miljö.

Huvuddelen av punktbelastningen i Raseborg kommer från de två största avloppsreningsverken, Skeppsholmens reningsverk och Karis-Pojo reningsverk.

Belastningen från Skeppsholmens reningsverk i Ekenäs har minskat ännu mera efter en del förbättringar i reningsverket. Verket har länge fungerat utmärkt, konstaterar Västra Nylands vatten och miljö.

Totalbelastningen har minskat betydligt till följd av att Karis-Pojo nya reningsverk togs i bruk. Den positiva utvecklingen märks i så väl fosforbelastningen som i belastningen av syreförbrukande ämnen. I synnerhet kvävebelastningen har minskat.

Det här är positivt med tanke på Pojoviken och havsområdet utanför.

Flera förändringar i belastningen

Det har även på andra håll skett förändringar i punktbelastningen. Reningsverket vid Tvärminne zoologiska station stängdes i november 2011 och Lappvik reningsverk i slutet av 2012.

Vattnen från dessa områden leds numera till Stormossens reningsverk i Hangö. Stålverket FN Steel i Koverhar upphörde 2012 och på samma gång tog utsläppen slut.

Kvaliteten bättre i Svartån

I Svartån ser man klart att punktbelastningen upphörde år 2007 då utsläppen från Karis-Pojo reningsverk upphörde. Reningsverkets renade avloppsvatten leds ut i Pojovikens innersta del sedan sommaren 2007.

Förbättringen syns i vattnets hygieniska kvalitet i Svartåns nedre lopp. Vattenkvalitet är numera rätt lika utmed hela Svartån. Vattenkvaliteten är bättre än före år 2007, trots att effekterna av den diffusa belastningen tidvis är ganska tydliga.

Vattenkvaliteten har förbättrats något i Fiskarsån sedan 1980-talet efter att punktbelastningen från Fiskars samhälle upphörde.

Problem med syret

Antalet punktbelastare i vattenområdena i och kring Raseborg har alltså minskat, men den årliga syrebristen är det största problemet inom undersökningsområdet.

Läget i Pojoviken var mycket bekymmersamt i början av 1990-talet då syreläget var kritiskt. Situationen var mycket exceptionell även vintern 2011-2012, anser Västra Nylands vatten och miljö.

Då kom inget inflöde med friskt och syrerikt vatten från området utanför viken. Nytt vatten kom först i slutet av 2013, så de mycket dåliga syreförhållandena pågick över ett år.

Frodig vik

De dåliga syreförhållandena märks bland annat i en utarmad bottenfauna. I vikens djupaste delar förekom inga bottendjur överhuvudtaget.

Det frodigaste området finns i vikens innersta del då man betraktar hela Pojoviken. Frodigheten beror på att plankton växer och trivs bra då det finns mycket näring i vattnet.

Läget var också allvarligt hösten 2014 ända tills nytt vatten strömmade in i viken i slutet av 2014.

Västra Nylands vatten och miljö har inte märkt några effekter av belastningen från Ido Badrum.

Inre belastning i Pojoviken

Det försämrade syreläget leder tidvis till en inre belastning då närsalter börjar lösas ut bottensedimenten. Huvudorsaken till detta är den för stora belastningen i kombination med den komplicerade vattenomsättningen.

Belastningen av partiklar och organiskt material kommer till största delen från Svartån, men även till en del från Fiskarsån. Västra Nylands miljö och vatten anser att det är jordbruket som gör att Svartån belastar Pojoviken.

Partiklarna och det organiska materialet ska brytas ner i Pojoviken och då tar syret slut.

Höga klorofyll a-halter

Vattenområdet intill Ekenäs är mycket frodigt, med undantag av Stadsfjärden. Det renade avloppsvattnet från Skeppsholmens reningsverk leds ut i Båssafjärden. Reningsverkets effekt är god och den direkta belastningen på vattendraget har ytterligare minskat.

Båssafjärden är mycket frodig och det syns på mycket höga klorofyll a-halter. Vatten från Båssafjärden påverkar tidvis kvaliteten i Stadsfjärden.

Dragsvikfjärden är hela undersökningsområdets frodigaste delområde. Sensommaren 2014 var områdets klorofyll a-halt mycket hög.

Skärgårdsområdet utanför Ekenäs uppvisar en betydligt lägre övergödning än vattnen intill Ekenäs. Övergödning innebär att systemet får för mycket näring vilket gör att nästan enbart snabbväxande alger och vissa mikroorganismer trivs.