”Bamse är en socialist”

Bamse fyller femtio år i år. Men han är inte endast världens starkaste björn, han är också världens starkaste socialist om man får tro författaren och kulturarbetaren Kalle Lind.

Bamse skapades för femtio år sedan av Rune Andréasson. Bamses äventyr inleddes i en seriestripp i tidningen Allers men sju år efter den första seriestrippen fick björnen en helt egen tidning tillägnad hans värld.

Till en början var Bamse en renodlad äventyrsserie. Bamse och hans vänner besökte månen och vilda västern, men snart fick serien en annan innebörd.

Kalle Lind är författare till boken Proggiga Barnböcker: därför blev vi som vi blev som gör upp med 70-talets vänstervridna barnböcker och han menar att Bamse under 70-talet började luta mer vänsterut

– Successivt tränger sig en kapitalistisk värld in. Krösus Sork skapas och han är alltid ett hot, säger Lind.

Krösus Sork var kapitalisten med hög hatt som sprängde en bro och byggde en ny, bara för att ta betalt då folk gick över den. Bamses mormor Anna-Cillas leksaksaffär är alltid hotad för att Krösus ska bygga ett storvaruhus där han ska sälja lågprisleksaker.

– I nästa fas i tidningens historia så blir Bamse pappa, han gifter sig och får trillingar. Snart märker Rune Andréasson att han inte har en så progressiv kvinnosyn, så Bamses fru Brummelisa ska ut i arbetslivet och börjar arbeta på Krösus Sorks syjunta där hon startar en fackförening, berättar Kalle Lind.

Hemma hos Bamse och Brummelisa är det också jämställt då de turas om med att sköta sysslorna i huset.

Socialisten Bamse och hans skapare

Enligt Kalle Lind är Bamse socialist.

– Det får man säga. Han pratar ju väldigt mycket om att många små är starkare än en ensam Krösus Sork. Han åker ju också tidsmaskin tillbaka till Robin Hood och lär sig att folket alltid måste göra uppror mot förtryckaren, säger Lind.

Bamses skapare Rune Andréasson var väldigt tydlig med att inte ha reklam i sin tidning och det håller tidningen fortfarande fast vid sjutton år efter Andréassons död. Andréasson själv var humanist och lärde ut både det ena och det andra i sin tidning.

I serien ”Bamses skola” prisades det kommunistiska Kina på följande sätt:

” I Beijing finns världens största torg [...] Den himmelska fridens torg. Där samlades den 1 oktober 1949 miljoner människor för att höra Mao Zedong utropa Folkrepubliken Kina. Landet var befriat från de krigsherrar, affärsmän och utlänningar som tidigare styrde. Före denna befrielse svalt vissa år många miljoner människor ihjäl. Efter 1949 har man delat på maten mer rättvist och ingen svälter. Det är en av 1900-talets viktigaste händelser - var fjärde människa på jorden är ju kines.”

Trots kritiken mot detta tog Andréasson aldrig avstånd från sin text om Kina. Då texten repriserades 2004, efter Andréassons död, var den påtagligt redigerad och nedkortat. Alla kontroversiella påståenden om Mao var borttagna.

– Det är förstås en plump i protokollet, men i övrigt var Rune Andréasson en moralisk man som höll hårt om sina ideal, säger Kalle Lind.

70-talet har kommit tillbaka

På senare år har Bamse tonat ned sin politiska hållning, men överlag upplever barnböckerna en renässans för tillfället. Enligt docent Mia Österlund vid Åbo Akademi som är expert på barnböcker har 70-talet kommit tillbaka.

– Vi ser samma mönster på många håll i samhället i dag som på 70-talet. Varje gång då jag slår på exempelvis Radio X3M får jag höra om Sex & Sånt och kanske lite mer än vad jag vill höra om jag råkar ha barn i baksätet på bilen, säger hon.

Enligt henne tyder mycket på att vi nu lever i en ”nyprogg”-våg vilket också syns i barnböckerna.

– Det finns en massa barnboksförlag i Sverige som är väldigt måna om att vara politiskt korrekta och inkluderande, säger Österlund.

Hon tror att de barn som nu växer upp om 40 år kommer att se tillbaka på 2010-talets barnböcker på samma sätt som de som växte upp under 70-talet ser på deras barnböcker.

– Man kommer att komma ihåg hur alla killar skulle ha klänning, allting skulle vara genuskorrekt, alla pappor skulle gråta och alla skulle ha minst fyra föräldrar – två mammor och två pappor, säger hon.

Och det här är ingen dålig utveckling menar Österlund.

– Jag tror att det här är jättebra. Barn lever i ett sådant medielandskap just nu att de här frågeställningarna ändå sipprar fram och då är det ju väldigt bra att någon försöker fånga upp dem och behandla dem på ett sätt som har ett barnperspektiv.