Frilanslivet är både djup ångest och eufori
Jag har aldrig haft fast anställning eller betald semester. Det har varit självvalt och jag har haft tur som har klarat mig. Livet som frilansande mediearbetare/regissör/skribent är nämligen inte glamoröst, fastän det också har gett mig känslor av intensiv arbetslycka.
En annan fördel med att inte vara fast anställd är att man slipper team-buildingevent, kick-offs och andra utvecklingsprojekt som stjäl arbetstid. En bekants bekant sade upp sig när hon tvingades gå på en kurs i ”hur man ska orka med jobbet”. Det var droppen som fick bägaren att rinna över efter en lång period av stress. Lite bisarra är ju dessa kurser när alla inser att det enda som hjälper är att ha rätt proportion anställda till mängden arbete som skall utföras.
Arbetslivet utanför anställningstrygghet ger mycket frihet, men det innebär också perioder av ekonomisk stress och ensamhet. Det är även otroligt svårt att förutspå hur det ska gå med allting. Det beror väl kanske på hur bra du var i det senaste projektet, och ifall någon på en viktig position gillar dig. Dessvärre kan det också få oanade konsekvenser om någon på någon viktig position inte gillar dig. Du har sagt fel sak vid fel tillfälle, varit irriterande på något vis.
Det motstridiga är ju att en kreativ ådra är viktigt för att överleva som frilansare, men den kan vara jobbig för den övriga världen, som oftast försöker fortsätta sitt liv i möjligast lugna takt och med minsta möjliga turbulens. Då är det störande med sådana som har för mycket idéer som andra ska ta ställning till - det stjäl av andras energi.
Det gäller att tygla kreativiteten, ställa in siktet och skjuta på rätt mål och vid rätt tidpunkt. Det här har tagit ca 15 år att inse, och ändå fungerar det bara sporadiskt. Oftast skjuter jag vilt från höften, det blir ett jäkla liv och saker går sönder. Men när det fungerar är lyckan total. Att få uttrycka sig, göra något man älskar och kunna leva av det, det är en tillfredsställelse bortom pengar.
Att inte få jobb däremot, att vara fattig och utblottad är en svår förnedring och sätter djupa spår. Det enda som varit konstant i mitt yrkesliv är den emotionella berg- och dalbanan. En sömnlös natt kan följas av en euforisk dag. Den snabbare kommunikationen har ökat takten på känslosvallet. Det kan komma ett mail med ett avslag den ena sekunden, och ett sms om ett jobberbjudande i nästa. Jag försöker ta det med jämnmod; rikedom och fattigdom är ändå relativt. Eftersom vi kan ägna oss åt kreativa yrken överhuvudtaget lever vi redan i ett privilegierat samhälle.
I Vierge Moderne om karriär berättar Louise Agnesdotter om hur hon utbildade sig till att bli rörmokare - men inte fick jobb, Saadia Hussain berättar om konstnärslivet och Marianne Saarikko Janson, företagare som grundade juristfirman Fondia, berättar om sina tankar kring arbetslivet.
