Ska vi byta missbrukare med varandra?
Användningen av smutsiga sprutor kommer att öka och hälsoläget bland narkomaner kommer att försämras. Det misstänker personer som jobbar med narkomaner i Helsingfors efter att staden konkurrensutsatte social- och hälsovårdstjänster för drogmissbrukare.
Sari Haikarainen är något av en erfarenhetsexpert, om man vill använda en modeterm inom socialsektorn. Hon har erfarenhet av drogmissbruk och hur man överlever.
Idag använder hon erfarenheten för att få andra att gå vidare. Hon är bland annat informatör på Suomen Lumme, en förening för människor som använder narkotika.
– Idag går jag på substitutionsvård, det har jag gjort i 14 år. Utan rätt hjälp hade det inte gått vägen, men idag är jag nöjd med mitt liv. Jag har klarat mig och det är jag stolt över, säger Sari Haikarainen.
Veteraner blir nybörjare
Hon vill att andra ska ha samma möjlighet, men är tveksam till de möjligheter som finns i Helsingfors. Det som hände i samband med upphandlingen i Helsingfors får henne att se rött. Två erfarna aktörer fick byta uppgifter med varandra och på sätt och vis börja om från början.
I 18 år var det A-klinikstiftelsen som hade hand om social- och hälsorådgivningen för narkomaner i Helsingfors. Det kan tänkas vara en liten verksamhet, men siffrorna talar ett annat språk.
Över en miljon sprutor
Ifjol delade A-klinikstiftelsen ut 1 200 000 sprutor och hade 25 000 besök. Men efter den offentliga upphandlingen av var det slut med det. Diakonianstalten vann upphandlingen av tjänsterna.
Diakonianstalten å sin sida har länge jobbat med Hiv-smittade narkomaner. De har utvecklat arbetet i årtionden och blivit en central aktör på området. De förlorade uppdraget till A-klinikstiftelsen i samband med upphandlingen. Två garvade veteraner blev nybörjare på en natt.
– Här har man inte alls tänkt på kunderna. Den stora frågan är varför man skrotar det som fungerar bra, frågar sig Sari Haikarainen.
Enligt henne är missbrukare en svår grupp att jobba med. Att få deras förtroende är svårt.
– I värsta fall leder det till att missbrukarna inte hittar eller mer sannolikt inte litar på de nya ställena. Och låter bli att besöka dem. Då kan det bli som förr när folk delade sprutor med varandra. Antalet hiv-fall ökade och hepatit C blev mer allmänt.
Bland missbrukarnas finns en mängd olika öden, det finns ingen stereotyp missbrukare. Vissa jobbar och sköter sig och är ”respektabla” medborgare.
Sedan finns det de som är verkligt nedgångna med många och stora problem.
– Att vara missbrukare är att stiga in i en hård värld. En värld där man får kniven i ryggen och ingen litar på någon. Jag har själv varit där och vet vad det innebär och hur det är att kunna lämna den, säger Sari Haikarainen
Specialvård för specialgrupp
Dagens specialiserade hälso- och socialrådgivningen för missbrukare har rötterna i det som skedde i Norra Helsingfors på 1990-talet. Ett gäng missbrukare använde samma sprutor och Hiv spred sig bland dem. Då märkte vården att det behövs folk som är specialiserade på att jobba med missbrukare.
– Själv är jag rädd för att hälsoläget försämras bland missbrukare eftersom de inte hittar, inte orkar eller inte vill anlita de nya serviceproducenterna, säger servicechef Mija Alho på A-klinikstiftelsen.
Det sker förändringar för organisationerna som har jobbat med missbrukare. Personal ska omplaceras, arbetsuppgifter fördelas och nya rutiner byggas upp. Det går att ordna. En betydligt svårare sak att förutspå är hur kunderna kommer att hitta fram.
– Det är ingen lätt grupp att jobba med. Det tar tid att bygga upp förtroende och det är ingen självklarhet att det lyckas, säger Mija Alho.
Varför byta ett vinnande koncept
Men vad ligger bakom det hela. Hur tänkte Helsingfors stad?
Var staden missnöjd med hur A-klinikstiftelsen eller Diakonianstalten skötte sina uppdrag? Tvärtom.
– Vi är mycket nöjda med hur de har skött sig och därför litar vi på att de kommer att klara av de nya uppgifterna också, säger Leena Turpeinen avdelningschef på Helsingfors stad.
Miljonspar
Många har frågat sig varför Helsingfors inte lät verksamheten fortsätta, eftersom de var nöjda med jobbet som aktörerna gjorde. Handlar det om en inbesparing?
Billigaste budet vann och staden kommer att spara pengar, men jämförelsen mellan tidigare år är svår att göra. Eftersom innehållet av tjänsterna har förändrats och Helsingfors stad producerar en del av dem själva numera.
Helsingfors stad har budgeterat ungefär 450 000 euro årligen för social- och hälsorådgivningen för användare av intravenösa droger. Det gäller för en period på fyra år. Tidigare använde staden 900 000 euro om året.
Även tjänsterna för Hiv-smittade narkomaner kommer att bli betydligt billigare än tidigare. Förr kostade de närmare 2,5 miljoner euro årligen, under den kommande perioden kostar de en knapp miljon.
Men staden producerar själv vissa tjänster idag och vill därför inte se det som ett spar.
Lagen om offentlig upphandling tvingade Helsingfors stad att upphandla tjänsterna. När tröskelvärdet 30 000 euro för en tjänst överstigs så ska den upphandlas. Samtidigt handlar det också om att skapa en marknad för tjänsteproducenter.
– Det gäller också att ta hänsyn till företag som vill in på marknaden. De måste få en chans och därför måste vi upphandla. Vi måste hålla oss till lagen. Ur användarens synvinkel hade det säkert varit lättast att hålla på med samma människor och organisationer, säger avdelningschef Leena Turpeinen på Helsingfors stad.
Sari Haikarainen håller med om att det gamla beprövade systemet hade passat missbrukarna bättre. Nu sker en förändring, men ingen vet om det blir en förbättring eller försämring.
– När det handlar om sociala tjänster måste utgångsläget vara människan, inte pengar eller organisationen. Nu upplever jag att människan sätts sist, säger Sari Haikarainen.
Ändring: Helsingfors stad har budgeterat ungefär 450 000 euro årligen för social- och hälsorådgivningen för användare av intravenösa droger. En tidigare version innehöll ett tryckfel, där var summan 450 000 miljoner. Ändring gjord 14:15, den 24.1.
' /%3E%3C/svg%3E)
