Filmen Jättiläinen - så här ser finländsk korruption ut

Jättiläinen (Jätten) är en fiktiv film om gruvan Talvivaara. Men en film inspirerad av verkliga händelser. Och en berättelse där verkliga personer blandas med fiktiva karaktärer.

En fiktiv film om Talvivaara låter kanske inte särskilt lockande. Men Jätten är nåt så udda som en inhemsk film om ett synnerligen aktuellt ämne. En spännande thriller om strukturell korruption.

Manusförfattaren Pekko Pesonen (Lapsia ja aikuisia, Napapiirin sankarit, Tyttö sinä olet tähti) fick upp ögonen för Talvivaara 2012, då de ökända bassängerna började läcka. Hur är detta möjligt tänkte Pesonen och började läsa allt han hittade om Talvivaara.

—Hela processen med att få reda på vad som hänt var för mig ett enda stort frågetecken. Får man göra så här i Finland?

Och Pesonen visste direkt att det här ville han göra film om.

Svårigheten med att greppa helheten

Men vägen till en färdig film var lång. Pesonen insåg snart att Talvivaara är ett enormt case där det finns massor med material och till hjälp kom de undersökande journalisterna Juha Kauppinen, Hanna Nikkanen och dramaturgen Anna Brotkin.

—Det första halvåret gick åt till att enbart få ett begrepp om omfånget och helheten, jag läste på och intervjuade en massa olika mänskor. När jag sedan började skriva filmmanuset hade jag inte ens en huvudperson utan ville enbart försöka förstå vad som hade hänt.

Svårigheten med att hitta stilen

Ett annat frågetecken var hurdan film det skulle bli, vilken genre filmen skulle ha. Först försökte Pesonen sig på satir, sedan på att göra en film som är baserad enbart på citat (i stil med Susanna Kuparinens Eduskunta och Valtuusto-pjäser). Men det fungerade inte.

—När jag sedan gav upp försöken att få folk att skratta löste sig problemen.

Slutresultatet blev en miljöpolitisk thriller om korruption, och en film som håller en i sitt grepp ända till slut.

—Jag ville göra en film som fungerar även för den som inget vet om Talvivaara. Och en film som fungerar utomlands. Jag tror att det går till på lite samma sätt i många andra länder också.

Tungan rätt i munnen

Att blanda fakta och fiktion är inte lätt och ännu svårare blir det då det i filmen finns karaktärer som är baserade på verkliga personer, den ena av huvudpersonerna heter t.ex. Pekka Perä (VD för Talvivaara).

—Man måste fundera innan man skriver. Det gäller helt enkelt att ha tungan rätt i munnen. Jag kan inte påstå nåt som inte stämmer om personer som finns på riktigt.

Därför har Pesonen och hans team gjort intervjuer, studerat rapporter och läst polisprotokoll.

—Visst är det en del personer som får en släng av sleven men de är å andra sidan offentliga personer och deras medverkan är ändå bara en mycket liten del av helheten.

Att skildra korruption

Ett av målen med filmen var att skildra strukturell korruption eller det som också kunde kallas för tjänster och gentjänster.

Filmens huvudperson Jussi (Joonas Saartamo) är en ambitiös, ung ämbetsman vars uppgift är att bevilja miljölov. Men han inser snabbt att han inte fått alla uppgifter och när han börjar ställa kritiska frågor får han till svar att han inte skall bekymra sig. Hans jobb är att fixa miljöloven, resten ordnar sig nog. Och så låter chefen förstå att det kanske finns en chans till en bättre tjänst, om Jussi nu gör som man förväntar sig.

—Den här formen av korruption pågår bakom stängda dörrar. Det är nåt som ingen vill prata om. Och därför var jag helt enkelt tvungen att skapa fiktiva karaktärer.

För det är genom de här påhittade karaktärerna, som t.ex. ämbetsmannen Jussi, Pesonen kan skildra de diskussioner som aldrig dokumenteras.

Verkligheten överträffar fiktionen

Pesonen berättar att han ville ha en scen i filmen där huvudpersonen Jussi möter Pekka Perä. Så Pesonen skrev en scen där Perä försöker köpa Jussi över till fabriken.

—Men sedan tänkte jag att det här är bara för mycket, det här är helt enkelt för fräckt mot Perä. Så jag tog bort scenen från manuset.

Föreställ er sedan Pesonens förvåning när han fick läsa polisens förhörsprotokoll och insåg att Perä verkligen försökt locka flere av miljöämbetsmännen att komma och jobba för Talvivaara.

Det hela hade visserligen hänt lite tidigare än vad som påstås i filmen.

—Så jag har gjort vissa förändringar i kronologin men dem har jag gjort för att dramat skulle fungera.

Samarbetet med Perä och gruvan

Pesonen tog tidigt kontakt med Perä och berättade att han håller på med en film om Talvivaara. Och Perä förstod också genast att filmen blir av om han så ger en intervju eller ej. Och Perä ville gärna ge sin syn på Talvivaara.

Intervjun gick bra men det blev endast en intervju, när gruvan sedan ställdes inför allt större problem ville Perä ville inte längre vara med i media.

Men Perä har sett filmen och tyckte den var bra och var nöjd med hur skådespelaren Jani Volanen porträtterar honom. Men hade en lång lista på detaljer som han hade synpunkter på.

Filmteamet fick också besöka gruvan och en del av filmen är inspelad inne på gruvområdet. Och det gillade Pesonen.

—Det är fråga om kulisser för en halv miljard euro.