Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Milena Parland om otryggheten: Jag kan tänka mig att flytta bort från Finland

Från 2016
Uppdaterad 24.01.2016 21:58.
Ensam flicka
Bild: Mikael Crawford/Yle

Jag är glad över att bo i Helsingfors och inte i Kemi eller Torneå där gatupatrullerna trampar omkring. Om vårt land inte håller fast vid öppenhet, demokrati och rättsstaten så flyttar vår familj, säger verksamhetsledare Milena Parland.

Parland har mångkulturell familj och släktband i Ryssland.

För henne känns gatupatruller i svart skrämmande och hon associerar direkt till inbördeskriget. Resultatet av patruller är aldrig bra, säger hon.

Milena Parland
Bildtext Milena Parland
Bild: yle

Hennes mormors (f.1913) historia är väldigt närvarande för hennes egen familj ännu i dag. Det var mormors första minne: Att hon sitter på trappan med mor och lillasyster. Mor håller om dem och en patrull med gevär står framför dem och vill skjuta dem till döds.

- Samhällsfreden år så skör, den måste vi värna om, varje dag.

Staten förlorar på att inte säga ifrån

Parland anser att om finska staten tillåter gatupatruller så har staten förlorat, kapitulerat.

- Konstitutionen och respekten för den är väldigt viktig, betonar hon. Respekterar vi inte vår egen grundlag så vet jag inte hur det ska gå.

Parland har bott längre tider i Ryssland och rapporterat därifrån i egenskap av journalist. I Ryssland finns rättsstaten enligt henne inte längre och kriminella har tagit över på flera områden. Det finns en rik flora av gatupatruller i landet.

Hon säger att gatupatruller finns i vårt land därför att regeringen inte agerar mot dem. Patrullerna och krafterna bakom dem kan när som helst provocera fram våldsamheter.

Så gjorde man 1918.

- Varför är vår president osynlig när läget är uselt, frågar hon. Gillar han läget när han inte uttalar sig? Vad blev det av finansminister Stubbs löften att förbjuda patrullerna?

Skyddar barnen

I familjen Parland finns tre flickor i åldern 9,11 och 17 år.

- När medierna rapporterar om gatupatruller ber jag de yngre gå bort. Med 17-åringen diskuterar vi ständigt om vad som pågår i Finland.

Läget i Finland är särskilt utmanande för alla föräldrar, betonar Parland vidare.

- Det gäller att vara lugn och glad inför barnen och ha is i hatten.

Alkoholkulturen skrämmer

I offentligheten har olika rädslor dykt upp och de har delvis kopplats ihop med de asylsökande.

Graffiti i trappuppgång
Bild: Mikael Crawford/Yle

Parland är rädd för de alkoholpåverkade och blandmissbrukarna på stan, inte för de asylsökande.

- Jag är tycker det är bra att det kommer nya människor. Dessutom är det klart att vi ska hjälpa folk i nöd.

Parland säger att hon aldrig känner sig trygg i Helsingfors om kvällarna, alkoholkulturen skrämmer.

- Folk är berusade, det är hemskt. Därför brukar jag inte låta flickorna röra sig ute sent och aldrig på nyår, midsommar eller första maj. Det som kunde vara fest i gemenskap på stan förstörs. Det sörjer jag.

”Man lär sig”

Parland är rädd för gatupatrullerna. Invandring innebär kulturkrockar, men alla lär sig och kvinnors oantastlighet och lika rättigheter är viktigt.

- Folk anpassar sig till vårt land men det är en gemensam process. Om vi super som as och trampar omkring i stövlar så är det knappast optimalt, tänker hon.

Kvällstidningarna är gräsliga

― Milena Parland

Parland berömmer flera medier för ett gott jobb. Samma gäller ärkebiskopen Kari Mäkinen. Däremot kritiserar hon både kvällspressen, polisens och statsministerns uttalanden starkt.

- Kvällstidningarna vill bara sälja, de reflekterar inte alls över det de skriver, säger hon. Dessutom kommer både polisen och statsministern med underliga, osammanhängande uttalanden.

”Massmedierna åläggs uppgifter som inte tillhör dem”

Opinionsnämnden för massmedier övervakar att det som skrivs och sägs i radio, tv och tidningar följer de journalistiska etiska reglerna. Nämnden övervakar också facktidningar och damtidningar och fick nyligen ny ordförande, Elina Grundström.

Hon tycker att förväntningarna på massmediernas uppgifter i samhället inte motsvarar deras grunduppgift, att rapportera om det som sker.

- Massmedierna åläggs en massa nya uppgifter än de som hör till grunduppdraget. Medierna förväntas trygga den ekonomiska tillväxten eller skapa trygghet i samhället fast det inte alls hör till deras uppgift, säger Grundström.

Medierna ska inte lugna eller skrämma folk, utan så objektivt som möjligt redovisa för skeendet i samhället.

- Trycket från sociala medier är hårt och det finns mycket åsikter om olika frågor. Det gäller för journalisterna att hålla huvudet kallt, inte hyscha eller skrämma folk.

Elina grundström
Bildtext Elina Grundström
Bild: Wikimedia commons.

Grundström framhåller att rapportering och kolumner, texter där någon framför sin åsikt, måste hållas isär. Fakta och åsikter är skilda saker, trots att de inte är det i sociala medier.

Allmänheten har allt svårare att urskilja vad som är fakta och vad som är åsikter.

"Polisen måste få koll på sin information"

Grundström framhåller att det förekommit få övertramp i medierna gällande det nya läget med asylsökande i Finland. De största övertrampen sker på nätet och i sociala medier, där ”trollas det rejält”, säger hon.

Allmänhetens kommentarer i medierna kunde modereras effektivare, anser hon. Många gör det, men medierna kunde bli bättre på det.

Hon prickar också polisens sätt att informera.

- Journalister eller allmänheten borde inte behöva förhålla sig källkritiskt till polisens information. Polisen borde själv få ordning på sin informationsavdelning, betonar Grundström.

Hon vill också påminna om att de flesta mediekonsumenter är vanliga, tänkande, etiska människor.

Det gäller för massmedierna att inte rikta sin journalistik till extrema rörelser

― Elina Grundström

Opinionsnämndens ordförande är också bekymrad över läget för de asylsökande som hon betecknar som ”förfärligt”.

Det regionala bevakas sämre

På grund av nedskärningarna av mediebevakningen ute i regionerna har bevakningen blivit sämre.

- Det här märks när medierna ”blir förvånade” över Sannfinländarnas framgång eller gatupatrullerna utanför ring tre. De regionala ögonen fattas, säger Grundström.

Här kan massmedierna se sig själva i spegeln. Rapporterar vi tillräckligt utanför huvudstadsområdet? Extrema fenomen stiger fram när man inte kan se hela landet, samtidigt.

Ryssland bekymrar

Opinionsnämndens nya ordförande sedan dryga två veckor tillbaka vill också beröra medieläget i Ryssland efter att ha läst Milena Parlands kommentarer ovan.

- Yttrandefriheten i Ryssland bekymrar. När den inte finns uppstår oroväckande situationer.

Parlands beskrivningar vill hon inte ta ställning till närmare.

- Den samhälleliga oron i landet är ett faktum.

”Massmedierna ska ge proportioner”

Docenten i journalistik Lars Lundsten, som jobbar vid yrkeshögskolan Arcada, har mycket att säga när det handlar om massmediernas ansvar i rådande läge.

- Massmedierna – och här avser jag inte sociala medier – har privilegier för att de ska försvara medborgarsamhället och rättsstaten. Bär de inte sitt ansvar är de inte värda sina privilegier.

När det gäller tryggheten i samhället är det massmediernas skyldighet att bidra till en konstruktiv debatt och hålla sig till det som är sant samt ge det rimliga proportioner.

Lars Lundsten.
Bildtext Bär inte medierna sitt ansvar är de inte värda sitt privilegium, säger Lars Lundsten
Bild: Yle

Massmedierna syndar grovt mot just proportionerna nu, enligt Lundsten.

- Enstaka fall, så som ofredande eller våldtäktsförsök, blir jättelika saker och massmedierna låtsas som om alla galna saker är lika mycket värda.

- Det är de inte, betonar han. Läsare och lyssnare har svårt att uppfatta det här på basis av rapporteringen i dag.

Enligt Lundsten är de trakasserier som uppdagats där de asylsökande är misstänkta allvarliga men de är ändå enstaka fall.

- Familjevåldet i Finland är betydligt allvarligare än enstaka fall av trakasserier från vilsna asylsökande pojkars håll, betonar han.

Massmedierna låtsas som om alla galna saker är lika mycket värda.

― Lars Lundsten

Trygghet skapas just genom att ge händelser proportioner. Lundsten nämner riksdagsledamoten Pentti Oinonens falska ryktesspridning som ett exempel på att sprida otrygghet.

- Hans uttalanden kontrolleras först i efterhand och sådant skapar otrygghet i samhället, lösryckta kommentarer utan proportioner, som är a och o i massmediernas rapportering.

Tudelningen i samhället skapar otrygghet

I familjen Hedström finns förutom mamma Heidi och pappa Johan också fem flickor i åldern 8-21 år. Temat trygghet väcker olika reaktioner hos dem.

Johan känner sig trygg och är inte speciellt orolig över läget i sin närmiljö. Han kör bil och jobbar inom den privata sektorn, så han lever i en trygg puppa och det är ett medvetet val. Familjen bor i huvudstadsregionen.

Silhuett av man i tunnel
Bild: Mikael Crawford/Yle

Heidi arbetar som barnpsykiater och hon vill lyfta fram tudelningen i samhället. Inkomstklyftorna och de sociala, hur man klarar sig eller inte.

- Klimatet i samhället har blivit hårdare, säger Heidi. Firmor går omkull, folk blir sjuka och de får skylla sig själva, ungefär, säger hon.

- Bryr sig regeringen eller inte, det förblir oklart emellanåt, säger hon.

Familjen funderar också på hur deras barn ska få studieplats och jobb i det här landet i framtiden.

Minoriteterna allt mer trängda

Hedströms upplever att minoriteterna blir alltmer trängda i och med populismens framväxt i Europa.

- Igen en gång får flickorna höra att ”Suomessa puhutaan suomea” i tåget, det här fick jag också höra som ung, säger Johan.

Ändå minskar ju antalet brott och Hedströms har stark tilltro till polisen.

Heidi och Johan Hedström
Bildtext Johan och Heidi Hedström
Bild: Yle/Anna Savonius

Gatupatrullerna väcker nog oro, det känns olustigt när män i åldern 20+ börjar agera lagens väktare och skapa trygghet själva för att trygga ”våra kvinnor”.

- Organiserat missnöje blir farligt, säger Hedströms.

De unga asylsökande måste enligt dem snabbt få veta vad som gäller i Finland, än så länge handlar det om ett begränsat problem men det måste åtgärdas genast.

Flickor behöver lära sig omdöme och gränser

Vilka förhållningsregler har de då givit sina fem döttrar när de rör sig ute i samhället?

- Det viktigaste vi kan ge dem är gott omdöme och situationsbedömning. Var går gränsen för vad som är godtagbart, säger Johan Hedström. Det har familjen diskuterat.

De säger att det gäller att inte provocera fram problem – och inte lämna drinkar obevakade i baren till exempel.

Familjens bil används flitigt för skjutsning av flickorna, både dag och natt och de har uppmanats att inte röra sig ensamma i Helsingfors, utan alltid med kompisar.

Med de äldre, vuxna flickorna har de också diskuterat resplaner och –mål. Extremism i olika former kryper allt närmare så det gäller att fundera över vart flickor kan resa.

Men det gäller att i vardagen vara trygg och glad med barn och unga.

- Inte är otrygghet nåt vi dagligen ventilerar i familjen, betonar Hedströms.

Fler otrygga men brotten minskar

Trots att finländarna känner sig otryggare än på länge så ger brottsstatistiken ingen orsak till de känslorna. Det totala antalet brott minskar de facto, visar Statistikcentralens statistik över fjolåret.

Polisen, tullen och gränsbevakningen fick kännedom om totalt 413 100 brott, vilket är 4 400 fall eller 1,1 procent färre än i fjol.

Egendomsbrotten minskade medan brotten mot liv och hälsa ökade med tre procent jämfört med året innan.

Den statistikintresserade kan också bekanta sig med Svenska Yles grävande grupp. Gruppen undersökte trygga och otrygga platser i Svenskfinland år 2012. Trots att läget förändrats en del är kartläggningen intressant.

Diskussion om artikeln