De hemlösa i Moskvanatten

I miljonstaden Moskva är det lätt att försvinna. Det vet också de uppskattningsvis femtio tusen hemlösa som bor på gatorna i staden.

De flesta hemlösa har kommit långväga ifrån för att söka jobb, men blivit bestulna på sina id-handlingar och därför hamnat på gatan. Den ortodoxa kyrkan hjälper många och tack vare frivilligarbetares insats är många hemlösa nu i bättre fysiskt skick än tidigare.

Det är råkallt och kylan känns genom dubbla ylletröjor och dunjackan, den biter redan i tårna och fingerspetsarna.

Vi har stått och väntat i en dryg halvtimme på att frivilligarbetare ska komma med varm mat till de hemlösa i Moskva. Många hemlösa brukar samlas runt hörnet till tågstationen Paveletskij vid åttatiden på kvällen.

Vid en liten port runt hörnet till stationen står en osorterad grupp kvinnor och män i olika åldrar. Först är de kanske ett tjugotal, sen kommer det flera. De väntar också.

Så kommer bilen och det blir liv i människorna. De samlar sig i en kö medan frivilligarbetaren Anton Zafronov börjar lassa ut soppkärl ur bilen.

Har ni hemlösa i Finland?

Hemlös kvinna.

- Kvinnorna först, säger en liten tant i tunn rostbrun kappa, som släpar på en shoppingvagn där två lite större plastpåsar är ordentligt fastsurrade.

Det är den där sortens plastväskor med dragked, vita, med rutor i rött och blått, som så många ryssar har när de reser.

- Det är soppa från Danilovklostret, säger hon. Det är frivilliga som kokar den.

Den lilla tanten vill inte ge någon intervju, utan frågar ut mig i stället.

- Har ni hemlösa i Finland? frågar hon.

- Ja, måste jag medge.

- Hjälper ni dem? Får de någonstans att sova?

Jämfört med för tio år sedan ser de hemlösa nuförtiden ofta snyggare ut. De stinkande mänskovrak man kunde se förr har nästan försvunnit ur gatubilden.

Tiotusentals hemlösa i Moskva

Hur många hemlösa det finns i Moskva är det ingen som riktigt vet. De officiella siffrorna ligger på 13 000 -14 000 människor, men flera frivilligorganisationer uppskattar att det finns åtminstone 50 000 personer i Moskva som inte har tak över huvudet.

De hemlösa själva delar in sig i två grupper - man kan vara en bitj eller en bomzj.

Är man bitj har man ett hem, men väljer att inte bo där. Är man bombzj har man inget hem utan sover var det råkar sig.

Den ortodoxa kyrkan hjälper

Jämfört med för tio år sedan ser de hemlösa nuförtiden ofta snyggare ut. De stinkande mänskovrak man kunde se förr har nästan försvunnit ur gatubilden.

Flera religiösa välgörenhetsorganisationer har jobbat hårt för att hjälpa de hemlösa, men också staten har börjat ta saken på större allvar. Socialtjänsten har till exempel bussar som kör folk till ett övernattningsställe.

Den ortodoxa välgörenhetsorganisationen Miloserdie driver bland annat projektet Angar Spasenija, som är ett hjälpcenter mitt i Moskva.

Hit kan de hemlösa komma för att värma sig och få mat och kläder. Man kan tvätta sig och låta klippa håret. Man kan träffa en hälsovårdare och en socialarbetare.

Ofta har den hemlösa förlorat sina dokument och behöver hjälp med att skaffa nya, säger Anna Ovjasannikova, som jobbar som frivilligarbetare.

Den ryska byråkratin tar tid och den som har förlorat sina papper, sitt pass eller sin propiska, där det framgår var man är skriven, kan få vänta fem månader bara på att själva processen att skaffa nya dokument ska sättas i gång.

Utan papper hamnar man utanför systemet och får varken jobb eller bostad på officiell väg.

Ibland är det mentala stödet viktigast, säger Anna Ovjasannikova. De hemlösa upplever ofta att inge vill veta av dem. Då kan ett vänligt ord bli det som får en hemlös att vilja återvända till samhället.

De flesta hemlösa kommer från annat håll

Metropolen lockar många att pröva sin lycka. Den vanligaste historien är att man har kommit för att söka jobb, hamnat i dåligt sällskap och blivit bestulen på sina dokument, och därför tvingas bo på gatan.

Om folk visste vem jag var skulle de häpna

hemlös kvinna

En äldre kvinna som säkert en gång har varit stilig, berättar att hon är en känd skådespelerska från Kazan.

- Jag skulle vilja utöva mitt yrke, säger hon. Om folk visste vem jag var skulle de häpna. De skulle komma ihåg mig länge. Nu är det ingen som märker mig.

Hållningen är stolt och ögonen glöder. Hon har tappat flera tänder och ansiktet är sönderfruset.

Det är kanske sant att hon har varit en stjärna, kanske inte. Frågan är om det spelar någon roll. Nuförtiden sover hon ofta i en elektritjka, ett pendeltåg som går fram och tillbaka mellan stadskärnan och förorterna.

- Alla har sitt eget öde, alla har vi hamnat här på olika vis, säger Lena Kuznetsova, som också står och köar efter en tallrik grönsakssoppa. Det är inte vår sak att döma. Det är en realitet att det finns människor som bor på gatan, det är ingenting att vara rädd för.

Utan dokument är man ingen

Kuznetsova själv är skräddare från Nizjnij Novgorod, som ligger 400 km österut från Moskva. Hon är i 35-årsåldern och uppseendeväckande vacker. På huvudet bär hon en söt vit pälsmössa. Hon har bott på gatan sen i somras.

Kuznetsova har släkt och bostad på annat håll, men kom till Moskva i ärenden och blev rånad och förlorade sina dokument på järnvägsstationen. Hon har anmält stölden, men på ett halvt år har ingenting hänt.

Dokumenten har inte hittats, och några nya papper har hon inte fått. Ändå verkar Lena förvånansvärt lugn.

Så börjar hon berätta hur man klarar sig som hemlös: varje hemlös vet när det är dags att komma fram ur sitt tillhåll, om det nånstans delas ut mat eller mediciner. Är det fullt i natthärbärget kan man sova på flygplatsen, på en järnvägsstation eller i en portgång, berättar hon.

Själv brukar hon åka till flygplatsen, det är mycket bekvämt. Det är lätt att komma in på området, och hon har ett litet kyffe där som är under tak. Man behöver inte vara orolig för att någon ska stjäla ens saker.

Alla har sitt eget öde, alla har vi hamnat här på olika vis.

Lena Kuznetsova, hemlös.

Många hemlösa tillbringar sina nätter på flygplatsen.

Kuznetsova tycker att det är väldigt bra att det finns frivilligorganisationer som hjälper folk. Hon har snart druckit upp sitt te, som egentligen är mest socker.

För en hemlös är det ett stort stöd att få mat och kläder, eller mediciner om man behöver. Det är bra att de frivilliga finns, annars finns det ju en risk för att vi skulle bli kriminella, säger hon lugnt.

Gatans truppavdelning är faktiskt riktigt underhållande

Lena Kuznetsova

Men är ni inte rädd då ni bor på gatan?

- Nej, säger Kuznetsova uppriktigt och skrattar. Gatans truppavdelning är faktiskt riktigt underhållande. Det är på något vi komiskt att hamna så här på gatan. Många kan berätta mycket, här finns folk med högre utbildning, någon är gladlynt, en annan grov i mun. Det är som att hamna mitt i en teater.