Inget kapell och ingen strand finns idag vid Kapellstrand

Kapellstrand på Kirjala i Pargas har en historia som går tillbaka till 1400-talet. Idag firas här främst bröllop.

Historiens vingslag kring Kapellstrand

Hanna Järvinen som idag äger Kapellstrand tillsammans med sin man Markku berättar att det äldsta skrivna materialet om Kapellstrand är från 1400-talet.

Då skänkte Hartvig Dyker Kapellstrand, som då hette Borstböle, till Nådendals nunnekloster. Man tror att det ska ha funnits ett kapell här men några rester av det har man inte hittat.

Någon strand finns inte längre här i och med att vattnet dragit sig tillbaka sex meter sedan 1400-talet, så nu är stranden flera hundra meter borta.

Senare ägare har varit kung Johan III, som skänkte egendomen till sin älskarinna Karin Hansdotter, som han hade fyra barn med. Hennes dotter Sofia gifte sig med krigsherren Pontus de la Gardie och efter det ägdes gården av flera krigsherrar.

Andra bemärkta namn som sammanknippas med Kapellstrand är Piper, Haartman, Bondsdorff, Sjöstedt, Spoof, Reuter och Bremer.

På 1800-talet fanns här en nybyggd herrgård och hit evakuerade sig åbobiskoparna efter Åbo brand 1827.

I parken finns idag en ek med en omkrets på sex meter och den lär Per Brahe ha planterat här på 1600-talet.

En ny era inleddes

Den herrgård som hade uppförts i Kapellstrand på 1800-talet brann ner totalt på valborgsnatten 1989 och det enda som blev kvar var källaren från 1600-talet.

Hanna och Markku Järvinen köpte sedan egendomen 1995 främst för att börja sköta om den gamla parken och trädgården.

De hade ingen tanke på att bygga något hus här men då det kom fram att det i delgeneralplanen fanns inritat ett egnahemshus på 400 kvadratmeter beslöt de att återge Kapellstrand sin gamla storhet och beslöt sig för att bygga ett nytt stort stenhus.

Huset står inte där det gamla huset stod, eftersom man inte fick bygga ovanpå de gamla källarna. Med att vända huset i en annan vinkel behövde de inte såga ner en gammal stor ek som är tre meter i omkrets, så det var eken som vände huset.

Huset är rena hantverket

Det nya huset är byggt i sten och i väggarna finns tio tusen Lammistenar och alla stenar har Hanna och Markku Järvinen själva lyft på plats.

Varje sten vägde minst 24 kilo och arbetet tog två år i anspråk innan väggarna var på plats.

Under processens gång gick båda ner åtta kilo var i vikt och Hanna Järvinen påpekar att det inte var muskler de tappade.

Dessutom har de själva skött det mesta av byggnadsarbetet också i övrigt. Hanna Järvinen säger att hennes man är händig och att hon själv är en villig hjälpare.

Huset är rappat på utsidan men det arbetet har någon annan utfört.

Huset är inte likadant som det hus som brann ner och är något av en blandning av olika historiska hus i Egentliga Finland.

Det som i alla fall skiljer huset från gamla hus är att här inte finns några små rum utan bara stora salar, som går att möblera om enligt behov.

Ekdörrar och ballkonger

Då man kommer in genom huvudingången går man genom två enorma ekdörrar, som är specialbeställda till huset. Likadana dörrar går också från festsalen ut till en av terrasserna.

Dörrarna är så tunga att det behövdes fyra män för att få dem på plats.

Dörrarna är så tunga att det behövdes fyra män för att få dem på plats.

Då man kommer in i huset finns här först en aula med stolar i vikingastil.

I den finns också flera toaletter och klädförvaring och så är huset utrustat med en invahiss, så att vem som helst ska kunna röra sig överallt i huset.

I den stora festalen finns balkonger där det också finns bord för gäster. Här har hållits både mindre och större fester och totalt ryms här 270 personer.

Utanför festsalen finns en gräsmatta som Hanna Järvinen kallar den tredje våningen. Här mellan äppelträden har många par låtit viga sig. Men om det regnar ordnar man vigseln på balkongen inomhus.

Där kan man rulla ut en röd matta och gästerna kan följa med det hela från läktaren.

I festsalen finns hörselslingor och möjlighet att visa filmer via videokanon, vilket gör det möjligt att hålla olika slags möten här.

Det mesta som huset används till är i alla fall bröllop och det första hölls här redan 2009 innan huset ens var riktigt färdigt.

Det var en familjebekant från USA, som hade träffat en finsk man någonstans i världen, och hon ville absolut fira sitt bröllop just här. Det bröllopet hölls i trädgården.

Veckan efter det besökte tio par Kapellstrand och så började bröllopstraditionen här. Numera är så gott som alla sommarlördagar bokade för just bröllop.

I huset finns utdelningskök så vid festerna anlitas olika cateringfirmor som Kapellstrand samarbetar med.

Hanna Järvinen betonar att hon och hennes man inte har varit professionella festfixare men att de har kunnat ta hjälp av sina vänner med specialkunskaper och fina idéer.

Själv har Hanna Järvinen jobbat som överläkare på FPA och sysslat med annat än att hålla reda på hur många vaser det kan behövas till ett bröllop.

Hon betonar också att det i slutändan ändå alltid är brudparet som bestämmer hur de vill ha alla arrangemang. Basutrustning finns i huset men folk får ta med sig det de själva vill.

Mötesrum, bastu och inkvartering

I husets nedersta våning finns flera mötesrum för både större och mindre grupper. De här kan också fungera som backstage för orkestrar vid bröllop.

En liten kuriositet man också hittar i Kapellstrand är ett gammalt utedass med plats för två kvinnor och ett barn och tre män.

Här finns också en bastubyggnad med rum för tio personer i bastun och tjugo i bastukammaren.

På området finns också fyra parhus med totalt åtta lägenheter på sextio kvadrat. Här kan man inkvartera närmare femtio personer.

De här lägenheterna är fullt utrustade med både husgeråd och egen bastu.

Nu under vintern har alla lägenheter varit upptagna sedan i oktober tack vare de byggnadsarbeten som utförs på Qvidja gård.

Sommartid är det ofta bröllopsgäster som övernattar här men också en och annan turist brukar hitta hit. Då handlar det ofta om orienterare eller golfspelare och stugorna har också varit populära bland barnfamiljer.

En trevlig hobby

Hanna Järvinen säger att verksamheten med att driva Kapellstrand mest är en hobby och en mycket trevlig sådan, även om den tar tid.

Alltid då det ordnas någon begivenhet är hon eller hennes man på plats och är också med i planeringsskedet.

Det finns hela tiden något att göra på Kapellstrand och trädgården eller parken fortsätter de att gräva i. Bland annat har de planterat en hel massa rosor för att respektera det förgångna.

Hanna Järvinen säger att hon trivs så bra att hon när hennes tid tar slut tänker fortsätta att spöka på Kapellstrand.