Fem år efter Tahrir har Egyptens ungdom tystats
På måndag har det gått fem år sedan demonstrationerna mot diktatorn Hosni Mubarak på Tahrir-torget i Kairo började. Missnöjet sjuder igen mot militärstyret, men förtryck och besvikelser har tystat den egyptiska ungdomen som tog till gatorna för fem år sen.
– Jag tror inte att någon i Egypten riktigt kan ge ett positivt svar på den frågan, säger Wolfgang Mühlberger, forskare på Utrikespolitiska institutet på frågan om upproret mot diktatorn Hosni Mubarak upplevs ha varit värt uppoffringarna.
Enligt Mühlberger har Egypten under de fem år som gått sedan massdemonstrationerna mot diktaturen började gjort en svår och blodig resa tillbaka till ruta ett.
Den nuvarande presidenten och tidigare generalen Abdel Fattah al-Sisi använde det genuina missnöjet med den folkvalda islamistiska presidenten Mohammed Mursi för att föra militären tillbaka till makten.
Det har byggts demokratiska kulisser men det är utan tvekan militären och dess maktapparat som igen styr och ställer i Egypten.
– Säkerhetsapparaten är nu tillbaka med full kraft efter att ha hållit sig undan en tid efter revolutionen. Stämningen är den samma som under Mubarak. Det råder ett liknande spänt lugn som före Mubaraks fall, men med mera intensiva spänningar.
Oppositionen kväst
Efter att ha kväst den tidigare presidenten Mursis anhängare i Muslimska brödraskapet riktade al-Sisi och säkerhetsstyrkorna sin uppmärksamhet på andra politiska motståndare.
Metoderna har varit de samma som under Mubarak, men hoten, tortyren, de falska åtalen och morden på politiska motståndare, aktivister eller journalister och bloggare är långt fler än under Mubarak.
– Förtrycket är på en helt annan nivå än tidigare. Människorättsgruppen Nadime center har till exempel kartlagt i medeltal två dödsfall i olika häkten per dag. Det är ett högt antal jämfört med Mubaraks tid. Men då har också bara de fall som når medierna räknats och det verkliga antalet är alltså okänt och troligen högre. Samtidigt försvinner aktivister hela tiden i olika häkten. Det finns idag tusentals mänskor som räknas som försvunna, säger Mühlberger.
Då al-Sisi och armén tog tillbaka makten var mottagandet entusiastiskt och till och med euforiskt.
Han hade stort stöd för åtgärderna mot Muslimska brödraskapet, till och med för massakern på Rabaa al-Adawiya.
Militär och polis dödade över 800 mänskor då demonstrationerna till stöd för den avsatta och gripna presidenten Mohammed Mursi kvästes, men under den rådande stämningen stämplades all kritik som fientlighet mot Egypten.
– När han tog makten upplevdes det mycket positivt bland folket, man tänkte sig att det skulle leda till stabilitet och en demokratiprocess. Men framförallt väntades han få igång ekonomin. Trots att han har satt igång stora uppseendeväckande projekt som utvidgningen av Suez-kanalen har det inte gjort mycket för att få fart på ekonomin i stort, säger Mühlberger.
Forskaren tillägger att den egyptiska ekonomin i dag hålls flytande med bistånd från Gulfstaterna.
Förtryckt missnöje
Entusiasmen kring al-Sisi har nu ändå enligt Mühlberger lagt sig, också bland folkets breda lager. Det märktes tydligt då Egypten gick till parlamentsval i december.
Valet skulle vara al-Sisi-regimens stora demokratiuppvisning men blev en flopp.
– Det officiella valdeltagandet blev till slut 28-29 procent, vilket är lågt och kan antas vara högre än det egentliga deltagandet. Deltagandet blev lågt trots att makthavarna starkt marknadsförde det som ett stort steg mot demokratisering och uppmanade folket att delta. Det väcker ju så klart frågan varför?
Mühlberger säger att det finns många orsaker men den viktigaste är att de unga inte röstade.
– Många deltog aktivt i revolutionen, i demonstrationer och i olika grupper. Men så gott som alla grupper som bildades då har förbjudits, och de gamla demokratigrupperna eller religiösa och sekulära aktivistgrupperna också har förbjudits. Förtrycket har gjort det så gott som omöjligt att organisera sig politiskt och det är olagligt att ordna större demonstrationer. Nivån på desillusioneringen bland den här massiva delen av befolkningen, de unga, är häpnadsväckande, säger Mühlberger.
Samtidigt stiger arbetslösheten då det går allt sämre för den egyptiska ekonomin. Al-Sisi har inte heller kunnat råda bot på terrorhotet.
Säkerhetsläget skadar Egyptens ekonomiska halmstrå turismen och gör det ekonomiska träsket allt djupare.
Rädda, trötta och besvikna
Ju större problemen växer sig, desto hårdare har regimen gått åt kritikerna.
– Om man ser på hela den stämning, den framåtanda och hoppet om politiskt deltagande som rådde efter revolutionen, ser man att den nu har krossats systematiskt. Den har krossats med rättsväsendet, säkerhetsapparaten, genom hot om rättsåtgärder som har lett till självcensur och genom regelrätt censur av medierna.
Rädsla, politiskt förtryck, desillusionerade unga, arbetslöshet och ekonomisk nedgång. Samma frågor ledde till folkresningen mot Mubarak, nu är situationen värre på alla punkter än under Mubarak.
Kan man då vänta sig nya massprotester, en ny folkresning? Det tror inte Mühlberger.
– Egentligen har man inte fått någon dividend på uppoffringarna under revolutionen och tiden efter. Det var många unga som offrade mycket då - till och med sina liv. Så många frågar sig vad poängen var och är i ett slags politiskt ide, en del kanske försöker planera inför framtiden, men största delen har helt enkelt tystnat.
– Jag tror inte att de unga som var med om revolutionen ser någon möjlighet påverka, det är för farligt. Med de senaste fem åren i bagaget vill ingen ta riskerna, för riskerna är mycket större nu, säger Mühlberger.
