Barak är asylsökande, irakier och homosexuell

Barak lämnade sitt hemland för att leva ett liv utan rädsla och hot. Vägen ledde till Finland. Trots en del rasistiska upplevelser ser han Finland som sitt nya hemland och hoppas att få bygga en framtid här.

I dag är Barak 26 år gammal. Han ville inte visa sitt ansikte eller använda sitt riktiga namn i artikeln.

För tre år sedan bestämde han sig för att lämna sin hemstad Bagdad. Livet som homosexuell i Irak hade blivit för svårt. Bakom sig lämnade han sin familj, sina vänner och universitetsstudier.

Det irakiska samhället godkänner inte sexuella minoriteter och det är omöjligt att vara öppet homosexuell, berättar Barak. Många lever ett dubbelliv och man kan aldrig vara helt säker på vem man kan lita på.

En känsla av rädsla är närvarande en stor del av tiden, berättar Barak. Många är rädda för sina liv. Under sitt vuxna liv har också Barak upplevt våld på grund av sin sexuella läggning.

- Om man är homosexuell i Irak finns det en stor risk att du blir dödad av din familj eller av främlingar, säger Barak.

Trots att Bagdad är mer liberalt och accepterande än resten av landet, är det vanligt att främlingar offentligt försöker avslöja homosexuella eller andra personer som tillhör sexuella minoriteter. Det är därför man sällan kan lita på någon, berättar Barak.

Det är också ofrivilligt som han kom ut till familjen. Hans ex-pojkvän berättade utan Baraks tillstånd för hans familj att Barak är homosexuell. Det försvårade situationen hemma. Familjen försökte pressa honom att gifta sig med en kvinna. Baraks pappa ville veta varför han hade valt att leva ett liv som homosexuell. Trots flera försök lyckades Barak inte få honom att förstå att det inte är ett val.

Ibland funderar jag på varför jag blev född så här, varför är jag annorlunda än andra människor? Ibland är det svårt att komma ifrån dessa tankar.

Den farliga resan till Europa

Först flydde Barak till Istanbul i Turkiet. Där bodde han i ett tag. Livet i Turkiet var bättre än i Irak, men det var ändå långt ifrån den trygghet som Barak önskade att han hade. Det var svårt att hitta jobb och livet som homosexuell var inte heller lätt.

Det var därför han bestämde sig för att åka vidare till Europa. Han visste att i flera europeiska länder får sexuella minoriteter leva i fred och att de har lagen på deras sida. Han övervägde Tyskland och Nederländerna, men till slut valde han att söka asyl i Finland.

Jag valde Finland för att det är tryggt och trygghet är viktigast för mig. Jag visste att jag kan ha en bra framtid här.

Resan till Europa började för fem månader sedan i den turkiska staden Izmir. Med hjälp av sina kontakter hittade han en grupp människor med samma reseplaner som han. I ett avlägset garage träffade gruppen smugglaren som skulle hjälpa dem att ta sig över till Grekland.

I skymningen tog smugglaren alla till en skog nära havet. Där låg gummibåten som skulle rymma ungefär 53 människor. Båten var kanske 4-5 meter lång. När mörkret föll gjorde gänget sitt första försök att nå Grekland. Båten fylldes snabbt med vatten och de var tvungna att återvända.

Nästa natt lyckades de komma iväg. Barak uppskattar att resan till den grekiska ön Samos tog ungefär fem timmar. När de började närma sig ön började båten fyllas med vatten igen.

- Vi var nära ön då båten började sjunka. Jag var tvungen att simma sista sträckan, säger Barak.

Trots att han hade nått Europa, var Barak ännu långt ifrån Finland. Från Samos fortsatte han till Aten och därifrån vidare till Wien. Resan mellan de två europeiska städerna gjorde han gömd i en lastbil. Från Österrike var det tåg som gällde, hela vägen till finska Lappland och sedan söderut.

- Min långa resa slutade i Åbo. Där gick jag till polisstationen och sökte äntligen asyl, säger Barak.

Livet börjar om i Finland

Flyktingförläggningen i Laitila blev Baraks första hem i Finland. Livet i skåpet fortsatte ändå eftersom han bodde tillsammans med andra asylsökande. Det kändes jobbigt för Barak. Han var fortfarande tvungen att dölja sin sexualitet.

När jag frågar hur myndigheterna har behandlat honom har han endast positiva saker att säga om dem. Han har varit öppen om sin sexualitet från första början när han har varit i kontakt med polisen.

Jag vill ge ett extra tack åt min socialarbetare. Hon har varit genuint intresserad av mitt välmående hela den tiden vi har känt varandra.

Det var också samma människa som för ungefär en månad sedan kontaktade honom om en flyktingförläggning i Helsingfors som hade reserverat några rum åt hbtiq-flyktingar i samband med en utbyggnad. Hon ville veta om Barak skulle känna sig tryggare i den miljön. Barak tvekade inte, utan packade sina väskor och blev flyttad till Helsingfors.

Efter en månad i huvudstaden berättar han att han äntligen har slutat gömma sin identitet.

Rasismen i det finska samhället

Efter en lång diskussion om finska myndigheter och andra asylsökande, frågar jag Barak hur den vanliga finska människan har bemött honom. Han berättar att det till en stor del har varit positivt och att han har fått flera vänner.

Tyvärr har rasismen i det finska samhället visat sig också för Barak. Det har hänt att främlingar har kommit fram till honom och berättat hur de hatar araber och att de tycker att han borde "dra hem härifrån".

En allvarligare incident inträffade när han ännu bodde i Laitila. Han reste till Helsingfors för att gå på en dejt med en finsk kille.

Efter dejten gick vi till hans lägenhet. Jag berättade för honom att jag endast vill vara vänner och ingenting annat. Han blev arg och hotade med att ringa polisen och ljuga om att jag har våldtagit honom. Jag sade att ring bara, jag vet själv att jag inte har gjort någonting.

Till slut ringde mannen aldrig polisen och Barak fick gå hem i fred. Efter den upplevelsen har han undvikit att möta främmande människor inomhus i Finland. Han gör det hellre på offentliga platser för att känna sig tryggare.

Framtidsplaner

Barak väntar på besked om att få stanna i Finland. Hans önskar att hans asylansökan snart är behandlad och han hoppas verkligen att få stanna i landet.

- Finland är mitt nya hemland. Det är här jag ser mig själv i framtiden, berättar Barak.

Om han beviljas asyl vill Barak först lära sig finska. Han tycker att det är viktigt om man vill få jobb och för att visa för finländare att man uppskattar att man får leva i landet. Efter att han har lärt sig finska vill han fortsätta sina studier i företagsekonomi, studierna som han var tvungen att avbryta när han lämnade Bagdad.

Det enda jag vill ha är ett normalt liv. Jag vill inte bli rik eller känd, utan leva ett lyckligt liv utan att behöva dölja någonting.

Läs mer om hbtiq-asylsökande och deras situation i Finland.

Artikel uppdaterad 26.01.2016, 10:55. Flyktingförläggningen i Helsingfors är inte en hbtiq-flyktingförläggning utan en vanlig flyktingförläggning med endast några rum reserverade åt hbtiq-flyktingar.