Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Småbarn är rädda för fantasifigurer, äldre barn för spänning

Från 2016
Uppdaterad 04.05.2016 14:00.
Pojke som ser på tv
Bild: Creative Commons / Vidmir Raic

Ett barn som ser på ett barnprogram glömmer vad som är fiktion och vad som är verklighet - lite som en vuxen som lever sig in i en film. Det säger Satu Valkonen vid Mannerheims barnskyddsförbund.

Hur mycket ser finländska barn på tv?

- Nuförtiden ser man på barnprogram på många olika maskiner, men själva tiden framför en ruta har inte förlängts märkbart. Barn ser i medeltal en timme i dygnet på tv-program. På veckosluten är tiden kanske lite längre eftersom man har mer fritid.

Vad är för mycket?

- Det är omöjligt att ange en exakt tid i minuter. För mycket är om barnet inte har tid för hobbyer, vänner eller allmän tillvaro - det ska bli tid över för att bara vara. Dagen får inte vara fullspäckad med program.

Varför är barnet som fastklistrat vid skärmen när det ser på ett program?

- Barn lever sig in i stunden mer än vuxna. Barn kan inte avgöra om program är nyttiga eller själva tänka ut alternativa sätt att spendera tiden. Tv-program lockar barn på samma sätt som vuxna, men en vuxen tänker mer på andra saker samtidigt som hen ser på tv.

Hur har föräldrars förhållningssätt till tv:n förändrats?

- Nuförtiden är det spel och olika appar som orsakar mer huvudbry än televisionen. Tv:n är som en gammal bekant, som man förhåller sig friare till nu än för något decennium sedan. Spelen är mer främmande och något man oroar sig över av den orsaken.

Barn lever sig in i stunden mer än vuxna. Barn kan inte avgöra om program är nyttiga eller själva tänka ut alternativa sätt att spendera tiden.

På 1980-talet slogs He-Man, på 1990-talet var det MC-mössen från Mars. Är barnprogram för pojkar fortfarande lika våldsamma?

- I dag finns det fler action-serier som är riktade till flickor. Men visst är barnprogrammen ännu indelade i flick- och pojkprogram, åtminstone på den kommersiella sidan. Kommersiella program ser i dag mer verkliga ut. Lego-gubbar är mer realistiska figurer än Gråben och Hjulben.

Hur har barnprogrammen förändrats sedan föräldrarna själva var barn?

- De går snabbare framåt och det görs snabbare klipp. Den gamla animationen Mullvaden går till exempel rätt så långsamt framåt om man jämför med 2000-talets serier. Yngre barn gillar ofta ett lugnt tempo, men äldre barn kräver mer fart. Nu går intrigerna fort framåt också i program som är riktade till yngre barn.

Kan barn tycka att barnprogram är skrämmande?

- Barnets egen livssituation avgör hur barnet tolkar programmet. Därför är det väldigt individuellt hur skrämmande barn tycker att program är. Man vet att barnet lever sig in starkt i programmet och det som händer figurerna. Upplevelserna kan bli starkare om barnet själv just då går igenom något som påminner om händelserna i programmet. Barn kan redan i väldigt ung ålder skilja på verklighet och fiktion, men i den stunden då barnet ser på programmet är det verklighet. Barnet försjunker i fiktionens värld på samma sätt som en vuxen.

Vilka element i barnprogram tycker barn är skrämmande?

- Barn under fyra år är rädda för olika fantasifigurer. Från fem år uppåt är barn mer rädda för olika situationer som figurerna hamnar i. Till exempel berättelser där karaktärerna kommer bort från sina föräldrar kan kännas skrämmande. De farliga situationerna blir allt mer verkliga i ett senare skede. Barn kan ha svårt att förstå att liknande faror är väldigt osannolika i verkligheten eller att sådant inträffar väldigt sällan.

Barn kan redan i väldigt ung ålder skilja på verklighet och fiktion, men i den stunden då barnet ser på programmet är det verklighet.

I gamla sagor är barn ofta i livsfara medan moderna barnprogram inte innehåller lika skrämmande element. Vilketdera är mer skrämmande för barn?

- Böcker har inga åldersgränser, men jag skulle ändå tänka efter innan jag börjar läsa något för barn. Till exempel skulle jag inte läsa Bröderna Lejonhjärta för barn under skolåldern, eftersom berättelsen innehåller tunga teman. Visserligen kan barnet inte själv föreställa sig ohanterligt hemska saker medan det lyssnar på en saga, men sagan kan ändå skapa ångest. Starka bilder på en ruta kan etsas in i minnet hos ett barn och på så sätt kan en enda bild vara skrämmande.

Hur ska man hantera rädslor som ett barnprogram ger upphov till hos ett barn?

- De bästa sätten är att ta barnet i famnen och prata om saken. Prata igenom det så fort som möjligt efter att barnet sett på programmet. När man pratar kan man fråga vad som kändes skrämmande och försöka trösta så gott det går. Barnprogram har allt som oftast ett lyckligt slut, och man kan också ge barnet råd för framtiden. Om det ser något som känns för spännande, kan det gå bort från rutan eller säga åt mamma eller pappa.

Hur insatta är föräldrar i vad barn ser på?

- Föräldrar vet ganska långt vad barnen tittar på för program, för på tv ser man i hemmets gemensamma utrymmen. Spel är däremot en sak för sig. Småbarnsspel är mer bekanta, eftersom föräldrarna ofta hjälper barnet att komma igång. Äldre barns spel är kanske mer okända för föräldrarna.

Jani Parkkari
Ursprungstexten på Yle Vanhemmuus sidor.

Diskussion om artikeln