Björn Wargh - mannen bakom konsten
På konstutställning är det konsten och konstnären som står i centrum. Sällan går tankarna till den personal som sett till att tavlorna hänger rätt, att ljuset är det rätta och så vidare.
Björn Wargh är utställningsmästare på Vasa stads museer, så han är just en sån här "doldis". Den 28 januari fick han priset som årets museiarbetstagare, som erkänsla för det jobb han gör.
- Det kom som en stor chock, jag hade inte förväntat mig nåt sånt, säger Wargh ödmjukt.
Har trivts i 28 år
Björn Wargh halkade in på den här yrkesbanan då han gick i aftonläroverk och samtidigt var anmäld som arbetslös. Staden gav honom då ett jobb på kulturbyrån.
- Jag tänkte att okej, jag kan sitta och vakta utställningar här och läsa samtidigt. Till slut kom jag fram till att jag var på rätt ställe, där jag vill vara.
Efter 28 år är Björn fortfarande kvar, så han trivs helt klart med sitt arbete. Det är omväxlande och spännande.
- Vi byter ju hela tiden utställningar, jag får träffa nya konstnärer och bekanta mig med nya sätt att uttrycka konst. I början var det ju mycket måleri, landskap och blommor. Nu är det mycket video och ljud.
Arbetet går ut på att se till att tavlorna hänger rätt, att ljuset är det rätta, att videoprojektorer och högtalare funkar. Är allt i skick så tänker ingen på det, men är något fel så stör det upplevelsen.
- Det blir nog en ganska underlig upplevelse att gå på en utställning där ingen har jobbat med tekniken, säger Wargh
Noggranna konstnärer
Björn Wargh och hans arbetskamrater bygger upp utställningarna och ser till att konsten presenteras rätt. Ofta är konstnären själv med och ger sin syn på hur utställningen ska vara.
- Konstnärerna är väldigt noga, det ska nog vara ganska exakt med ljussättning och presentation över huvud taget. Man kan inte slänga upp en lampa och säga "där är det nu".
Minns Björn då någon utställning som orsakat stora problem? Jo, såna finns det nog exempel på, men då han ser tillbaka på dem är det bara att skratta åt. I stället tar vi en godbit:
- Jag kommer alltid tillbaka till en utställning: Elisabeth Ohlsons Ecce Homo (som visades i Vasa konsthall hösten 2000). den var fin.
Björn berättar att han själv hängde utställningen, 12 enorma fotografier. Han fick rätt så fria händer att passa in verken i lokalen. Han byggde också speciella högtalare som gjorde att utställningens soundtrack inte hördes från en enda punkt, utan "kastades" runt i lokalen.
- Det fanns inget material för utställningen, så jag täckte in fönstrena och lagade posters genom att skriva text på skrivmaskin, som jag sen lät förstora till jätteformat.
Inga misstag tillåts
Konstverk kan ju vara väldigt dyrbara. Att hantera en värdefull, såsom en tavla eller en skulptur, är ett arbete som kräver försiktighet och precision.
- Det händer oftare på Österbottens museum, där vi har den klassiska, gamla konsten. Då gäller det att vara på sin vakt, så att allt sker som det ska.
