Pia Abrahamsson: Ska vi skippa jobbiga människor?
I böcker, på föreläsningar och på sociala medier möts jag av uppmaningar att avlägsna människor från mitt liv. Människor som inte stöder mig eller som dränerar mig på energi är obehövliga. Men tänk om just dessa människor utmanar mig till att växa som människa?
When you delete the unneccessary people from your life, good things will start happening to you and it won't be a coincidence
www.marcandangel.com
Det här påståendet mötte mig i mitt facebookflöde. "Då du avlägsnar obehövliga människor från ditt liv så kommer goda saker att börja hända dig - och det är inte ett sammanträffande". Andra upprop är "Gör dig av med energitjuvarna i ditt liv!" och "Omge dig bara med människor som stöder din tillväxt"
Och jo jag vet, såsom också du, att det finns människor som är väldigt jobbiga att umgås med. De kan vara bittra och besvikna, oförmögna att prata om annat än hur illa livet behandlat dem. De kan vara upptagna av sina sjukdomar eller annars bara totalt egocentriska. De kan vara besserwissrar som inte lyssnar utan bara föreläser. Eller såna som lever av att snoka och tala illa om folk. Eller sen tar de för stor plats på något annat sätt.
Och jo, visst har jag tänkt att "Oj nej, nu kommer den där människan som bara gnäller och jag kommer att vara helt slut efter att ha pratat med hen". Men måste man kanske få vara besvärlig ibland?
Jag är också stundvis väldigt jobbig, det vet jag. Jag har haft perioder då jag inte orkat intressera mig för andra utan bara velat älta mitt eget. Jag blir lätt entusiastisk och kör på som en ångvält utan att mena något illa. Ofta vill jag berätta allt jag vet om saker som andra funderar på. Jag är rätt mycket ensam, så då jag träffar någon så pratar jag lätt ihjäl stunden. Jag tar mycket plats. Men jag hoppas förstås också att jag har något att ge andra människor. Om inte just nu, så en annan gång.
Du som känns krävande eller kvävande just nu, kanske du utmanar mig att gå utanför mitt bekvämlighetsområde? Kanske du vågar ifrågasätta sådant som bör ifrågasättas? Kanske kommer jag att respektera dig väldigt mycket om en tid? Kanske kan jag vara den som med att jag orkar, hjälper dig att gå vidare? Kanske lär jag mig något viktigt om mig själv när jag stannar och inte går.
Det är klart att ingen kan hjälpa eller orka med alla. Om man känner att man blir dränerad på sin livskraft, gång på gång. Om man möts av ett svart hål som man bara inte kan fylla, så måste man ju skydda sig själv.
Men jag har svårt att tro att lösningen är att man överger en människa som är jobbig. Kanske man kan prata, förklara hur man känner sig och komma överens om spelregler. Och nu menar jag inte att man ska låta sig bli illa behandlad eller utnyttjad. Men jag vill tro på att de flesta i sin jobbighet också vill väl.
Vad tänker du? Håller du dig borta från den jobbiga eller ser du hen som en utmaning?
' /%3E%3C/svg%3E)
