Sabine Forsblom får stort litteraturpris
Sabine Forsblom skriver in Östnyland på den finlandssvenska litterära kartan med sina böcker om fattigt arbetarliv i Borgå och Pernå. Svenska litteratursällskapet premierar henne med ett pris på 14 000 euro.
Sabine Forsblom är glad över att hennes senaste bok Maskrosgudens barn når över klass- och språkgränser.
- Tänk att det lilla folket som jag skriver om har nått fram ända till prisnämnden, till Svenska litteratursällskapet, säger hon.
...en detaljrik fresk som berättar om en förbisedd del av vår närhistoria.
I prismotiveringen sägs det bland annat: ”Bakom den slagfärdiga humorn döljer sig både sorg och ett rättvisepatos, och lapptäcket av skrönor växer till en detaljrik fresk som berättar om en förbisedd del av vår närhistoria.”
- Vilken fantastisk motivering, det låter ju som om jag skulle ha skrivit en jättebra bok, säger Forsblom. Men jo, det är väl just så, som jag har försökt skriva. Jag känner mig hedrad, glad och tacksam, men mest av allt hedrad över priset.
Sabine Forsbloms sätter i Maskrosgudens barn igen smak, doft, skratt och smärta på livet i den lilla staden vid ån. Det här efter en paus på tio år efter debuten med romanen Maskrosguden.
Varför skriver du?
- Jag känner så starkt att jag vill skriva, måste skriva. Det är ett klyschigt svar, men just så är det för mig.
Att skriva handlar för henne långt om att hitta till det man inte vet om att ens finns.
- Tänk att få ha ett parallellt universum att gå in i. Det berikar mitt liv jättemycket att ha två världar att leva och vistas i, säger Forsblom. Det är en otrolig upplevelse och känsla då den skrivna världen börjar växa, leva och skapa sig själv.
Känslan av eufori kan vara väldigt påtaglig.
- Det är som att upptäcka en skatt . Du gräver lite på måfå i myllan i din trädgård. Så slår spaden mot något hårt. Du hittar plötsligt en sjörövarkista full med guldpengar. Så känns det att skriva.
Sabine Forsblom har verkligen grävt djupt i den östnyländska myllan och också under asfalten.
Vad betyder det lokala, det lilla för dig?
- Det betyder allt. Jag är ju uppvuxen ur den här myllan, precis som alla mina förfäder före mig.
Landskapet och mänskorna har format henne.
- Ibland då jag går i Gamla stan i Borgå är det nästan som om jag skulle höra mänskor viska sina historier och berättelser ur väggarna. Det är magiskt.
Också den östnyländska naturen ger färg åt texterna.
- Jag tycker om de djupa skogarna med de mossiga stora stenarna och tystnaden som ruvar längst inne.
Östnyland går förstås bäst att beskrivas på äkta östnyylendskå.
Vad betyder språket för dig?
- Jag har försökt skriva så att man känner att det är en östnylänning som talar på bokens sidor. All litteratur skrivs lokalt och all bra litteratur måste ha sin egen röst och sitt eget språk. Ett språk som är anpassat till de människor det handlar om.
Vi ska tillåta svenskan i skönlitteraturen att vara yvig och frodig.
Forsblom säger att vi ska tillåta svenskan i skönlitteraturen att vara yvig och frodig, visa på att språket lever och har varianter.
Finns det förebilder som har hjälpt dig på vägen?
- En författare som har följt med mig en längre tid och som jag ständigt återkommer till är Runar Schildt, särskilt hans Helsingforsskildringar, säger Forsblom. Hans noveller är så glittrande, genomlysta och klara. Man kan faktiskt känna, andas och höra staden i hans texter.
En annan viktig författare för Sabine Forsblom är vännen och kollegan Mikaela Strömberg.
- Då jag läste hennes första bok Dessa himlar kring oss städs förstod jag att man kan skriva om Östnyland så att det blir bra litteratur.
- Det säger ju något om hur dåligt ställt det har varit med den östnyländska litteraturen, då man reagerar så.
Också Monika Fagerholms Den amerikanska flickan har betytt mycket för Forsblom.
- Det är det mässande språket, besvärjelsen i boken som tilltalar mig starkt. För mig är språket och hur man berättar viktigare än själva berättelsen.
Hur ser du på den långa pausen mellan böckerna?
- Dels hade jag fullt upp med ett givande och kreativt jobb och många projekt, dels fanns det nog en rädsla för att gå in i skrivandet igen. Jag var osäker på om det fanns en bok till i mig.
Nu känns det inte lika svårt att gå tillbaka till skrivandet. En tredje del är under arbete.
- I den zoomar jag långsamt in på huvudpersonen Bettina. I del ett var hon bara en iakttagare. I del två fick hon tydligare konturer. Nu kommer jag närmare henne. Tonen i texten blir väl lite mörkare hela tiden.
Prispengarna gör det möjligt för Sabine Forsblom att fortsätta med skrivandet.
- Jag köper skrivtid för de här pengarna, säger hon. Jag har några böcker som jag vet att jag vill skriva i mitt liv.
' /%3E%3C/svg%3E)
