Tiotusentals flyktingar i norra Finland på 1920-talet - inte så lätt då heller

Finland fick under sina första år av självständighet ta emot tiotusentals flyktingar österifrån. Många av dem som kom hade en annan religion och talade ett annat språk.

Revolutionen i Ryssland satte sina spår också i Finland. En del flyktingar kom åren 1921-1922 till följd av den misslyckade resningen i Östkarelen, och en del kom från Ryssland på flykt undan revolutionen. Också hungern drev många att lämna sitt hemland.

En betydande mängd för Finland

Den totala mängden flyktingar är oklar. Antalet var som störst år 1922 då det fanns uppskattningsvis 35 000 flyktingar i Finland. Hälften av dem var ryssar, resten i huvudsak ingermanländare och karelare.

En del - framför allt ryska emigranter - fortsatte sin resa till tredje land, antingen till Europa eller till Nordamerika.

Mängden flyktingar var i alla fall betydande i Finland - ett land med drygt tre miljoner invånare, där en högre levnadsstandard inte skulle bli aktuell på många år.

Karelska flyktingar etablerade sig i Kemiområdet

Efter det misslyckade upproret mot sovjetmakten i Östkarelen flydde åren 1921-22 ungefär 11 000 människor till Finland. Flyktingarna placerades främst i norr i närheten av Kemi och Uleåborg samt vid östgränsen.

Det exakta antalet karelska flyktingar i Kemi är inte klart. På 1930-talet arbetade uppskattningsvis tusen karelare vid sågarna. Dessutom bodde deras familjemedlemmar på orten.

I krissituationer kunde relationerna mellan finländare och nyanlända karelare bli svåra. Under de omfattande arbetskonflkterna i Kemi år 1926 kunde till och med vapen förekomma. De lokala arbetarna och östkarelarna hade problem med att komma överens. De nyanlända var annorlunda. Det fanns stora skillnader i både språk och religion. Östkarelarna var huvudsakligen av ortodox tro.

De finländska arbetarna var politiskt röda

I området kring Kemi var majoriteten av arbetarna politiskt röda och ofta sympatiskt inställda till Sovjetunionen. Av östkarelarna hade åtminstone en del varit med om det misslyckade försöket att revoltera mot sovjetmakten.
De som kom från östra Karelen hade inte så lätt att finna sig tillrätta i den röda arbetarrörelsen. Arbetarrörelsen betraktade å sin sida karelarna som strejkbrytare och en arbetsreserv för arbetsgivarna.

Flyktingarna hade i sina ursprungliga hemtrakter levat främst på jordbruk. Nu måste de söka sig till industrin där det utlovades åtminstone en minimilön. Inom jord- och skogsbruket fick flyktingarna en betydligt lägre lön än andra.

"Flyktingarna tar jobben och kvinnorna"

De lokala invånarna och flyktingarna konkurrerade om samma arbeten vid sågarna och i hamnarna. Invånarna anklagade flyktingar för att förföra unga flickor och kvinnor på orten.

På 1920-talet var majoriteten av invånarna i Kemitrakten inflyttade från andra områden samt ättlingar till dessa. Småningom förbättrades relationerna mellan de olika grupperna men tvister förekom länge.

I samband med andra världskriget påverkades relationerna mellan finländare och inflyttade karelare också av evakueringar från både Karelen och Petsamo.

Kemi var ända fram till 1970-talet ett inflyttningsområde, dit folk från andra orter flyttade för att jobba. De nyinflyttande hade inte "fått i arv" 1920-talets konflikter.

Yleuutiset / Kimmo Hiltula