Queerlequin – lösgodislitteratur med normbrytande perspektiv
I höstas gav Genusredaktörerna ut de tre första böckerna i serien ”Queerlequin” – en satsning på ”underhållande lösgodislitteratur utan heteronormativt förtryck, patriarkal propaganda, destruktiva stereotyper, exkludering eller gränser.”
Namnet Queerlequin anspelar givetvis mycket medvetet på Harlequin – den mest framgångsrika aktören inom romance-grenren.
En genre som än kallas för tantsnusk eller FNL (flärd-njutning-lidelse), än för mammaporr – den klassiska kärleksromanen har många mer eller mindre smickrande namn.
Under senare år har denna genre fått ett stort uppsving – inte minst tack vare Fifty Shades of Grey-trilogin av E L James som sålde i miljonupplagor världen över och som också filmatiserats.
Verklighetsflykt och kittlande erotik
De som läser s.k. tantsnusk säger sig vara ute efter lättsamt tidsfördriv, verklighetsflykt och romantik samt en dos kittlande erotik.
Mest framgångsrika i romance-genren är det kanadensiska förlaget Harlequin som publicerar över 110 titlar per månad på 34 olika språk i 110 länder.
Under de senaste tio-femton åren har försäljningen av Harlequin-böcker stigit med flera hundra procent här hos oss i Norden. Förutom att Harlequin-familjen består av böcker inom kategorier som Passion, Romantik och Läkarromaner satsar man också på Spänning och Historiska romaner.
Harlequin-romanerna har dock blivit anklagade för att vidhålla och cementera en förlegad och stereotyp kvinnosyn.
Berättelserna handlar ofta om en förmögen man som träffar en söt och späd kvinna som faller pladask för hans snygga muskulösa figur (och feta plånbok) – något som understryks av pärmbilderna.
Omvända roller och andra perspektiv
Men vad händer om man kastar om rollerna och skriver en erotisk berättelse som handlar om en framgångsrik och stentuff affärskvinna som träffar en ung kille på drift som tar dagen som den kommer och försörjer sig som gatumusikant? Om kvinnan är den som befaller och ställer villkor och mannen är den som tvingas underkasta sig?
Eller om man skriver om ett triangeldrama där alla inblandade parter är kvinnor – och inte en man och två kvinnor, eller två män och en kvinna, såsom oftast är fallet i den här typen av kärlekshistorier.
För att inte tala om att göra homosexualitet till norm och heterosexualitet till något udda och närmast osmakligt.
I höstas gav det Malmö-baserade förlaget Genusredaktörerna ut de tre första böckerna i serien ”Queerlequin” – en satsning på ”underhållande lösgodislitteratur utan heteronormativt förtryck, patriarkal propaganda, destruktiva stereotyper, exkludering eller gränser.”
Frida Öst, som är en av sju redaktörer på förlaget, säger att den ursprungliga tanken med Queerlequin-serien var att böckerna skulle erbjuda läsarna allt det som inte ryms i en traditionell Harequin-berättelse, men samtidigt ha kvar allt det positiva med böckerna i denna genre, dvs. en lättsam romantisk historia med lite erotik, en del missförstånd och intriger - och ett lyckligt slut.
Böckerna i serien är skrivna under pseudonymen Noam Frick, och nu i februari ger Genusredaktörerna ut ytterligare tre delar i bokserien författade av pseudonymen V. Florian.
Målsättningen är att man ska kunna släppa sex titlar per år i serien, säger Frida Öst.
Bland sjukgymnaster och toyboys
De böcker som hittills utkommit i bokserien är olika till fokus och till karaktär – även om de givetvis handlar om mänskliga relationer, attraktion och erotik.
Återvändaren handlar om Stephen som tillbringat tio år som hockeyproffs på andra sidan Atlanten. Efter att hans (biologiska) mamma och tillika manager dött och han drabbats av en besvärlig knäskada beslutar han sig för att komma hem till Malmö där han (efter ett antal komplikationer, missförstånd och fnurror på tråden) återförenas med sin andra mamma samt ungdomskärleken Sam. Att Sam är sjukgymnast ser jag som en kul blinkning till de beramade läkarromanerna … Och att man kan vara hockeyproffs och homo – inte helt självklart att homokillar inom supermanliga idrottsgrenar vågar komma ut ur skåpet.
I En gyllene triangel lär vi känna Anna som lever ett struligt och ostrukturerat liv när hon stöter ihop med Hedvig, en gammal klasskompis som hon inte sett på många år. Attraktionen visar sig vara instant och ömsesidig och inom kort blir de ett par. Men vad händer när snygga och störtsensuella Agnes dyker upp och blandar sig i leken? Skuld och svek, otrohet och lögner förbyts så småningom i ett förlösande lyckorus.
Trägen vinner är en berättelse som bär tydliga drag av allt från Femtio nyanser av grått till filmer som den romantiska komedin ”Pretty Woman” och Stanley Kubricks ”Eyes Wide Shut”.
Berättelsen driver skickligt med genrens olika element, och blottar därmed den klyschiga synen på manligt respektive kvinnligt: Agerande subjekt är inte en förmögen, muskulös och ursnygg man, utan fram kliver en självisk och självupptagen kvinna som är van att bestämma och inte bli emotsagd.
Hanne Arhusiander är en av Sveriges mest framgångsrika affärskvinnor, arvtagare till ett stort affärsimperium, ofta anlitad konsult och styrelseproffs. Hanne (namnet i sig en lek med olika varianter av pronomina han/hen) är van att ta det hon vill ha och en dag slår hon blicken i den unga gatumusikanten Julius som blir hennes toyboy.
Att vara toyboy och sexleksak i hemliga orgiastiska sammankomster visar sig dock vara mer än Julius klarar av i längden.
