"Folk tror att jag är dum i huvet bara för att jag sitter i rullstol"
När Tommy Lundström var 24 år blev han rullstolsburen. Det här skedde inte med en gång. Tommy har levt med kronisk smärta sedan tonåren och han gick länge med hålfotsinlägg, korsetter och kryckor. Det har inte satt stopp på Tommy. Hans stora passion är sång och musik. Han är också en god lyssnare som vill hjälpa vännerna med deras bekymmer.
Ingåbon Tommy Lundström är alla kördirigenters dröm, han kan nämligen sjunga allt från bas till sopran. Tommy är faktiskt en av Finlands få sopranister med ett otroligt brett register. Fast nu som 33-åring har rösten blivit lite hesare på grund av de biverkningar som hans mediciner ger honom.
Tommy har sedan barn haft ett dåligt immunförsvar, med många inflammationer. Tyvärr har också ryggen drabbats. Han har också överrörliga, ömma leder och allt detta bidrar till att Tommy blir fort trött och har ont i kroppen. Men han är inte den som beklagar sig. Tvärtom ler han mest hela tiden.
Redan i tonåren bar han ryggkorsett och gick med hålfotsinlägg i sina skor. Småningom var han tvungen att ty sig till kryckor och läkarna varnade att hans rygg skulle bli ännu sämre. Så det var ingen större dramatik den dagen när rullstolen kom in i bilden. Den har han haft sedan 2007.
Bor i radhus
Ett par år innan Tommy blev rullstolsburen flyttade han hemifrån. Tommy ville klara sig själv. Hans nuvarande bostad, en radhuslägenhet en bit utanför Ingå kyrkoby, är delvis renoverad för att Tommy ska kunna ta sig in och ut. Badrummet är också anpassat till rullstol, men till exempel kökets diskbänk och de flesta köksskåpen är på tok för höga för en rullstolsburen. Men Tommy har lärt sig be om hjälp. Genast när jag kommer hem till Tommy får jag sätta på kaffe.
- I början ville också jag bevisa att jag klarar av allt på egen hand. Numera ber jag gärna om hjälp. Varför skall jag köra mig helt slut?
Tommy har märkt att det känns bekvämare för alla om det är han som tar initiativ och självmant ber folk hjälpa honom.
- Många vet inte hur de ska fråga och om de överhuvudtaget vågar erbjuda sin hjälp. Det finns handikappade som blir rosenrasande om man erbjuder hjälp. Det tycker jag också är fel.
Behandlas som mindre vetande
Tommy har en personlig assistent, men det har också lett till obekväma situationer ibland.
När jag besöker butiken vänder sig kassan till taxichauffören eller min assistent.
- Nittio procent av alla finländare tror att man är dum i huvet bara för att man sitter i rullstol. När jag besöker butiken vänder sig kassan till taxichauffören eller min assistent. Hallååå, det är mig de ska tala till, det är jag som är kund!
Tommy berättar också när han köper kläder till sig. Butiksbiträdena frågar assistenten hurdana kläder Tommy kunde tänkas vilja ha.
Dylika incidenter kan man förstås välja att bara skratta åt efteråt, men det krävs en hel del skinn på näsan för att inte tappa modet. Idag har Tommy ett bra självförtroende och han vågar ta plats.
- Jag både hörs och syns numera.
Mobbades hela lågstadietiden
Annat var det när Tommy var barn. Han var blyg och vågade inte ta plats. Det här var kanske en orsak till att Tommy blev mobbad i skolan. Tommy berättar att det streds en hel del hemma och att hans självförtroende sjönk ännu mer. Föräldrarna skilde sig och Tommy och hans syster stannade kvar hos mamman.
- Mamma köpte begagnade kläder. Jag gick också en del i mina farbröders kläder. Jag hade inget emot de här kläderna och brydde mig inte om mode, men det bidrog också till att jag ansågs lite annorlunda.
På grund av allergier ville Tommy inte ha träslöjd i skolan. Dammet i slöjdsalen var illa för Tommys ögon. Dessutom tyckte han bättre om att handarbeta. Hemma hade han lärt sig sticka och sy korsstygn. Lärarna ville däremot att Tommy skulle välja träslöjd, men Tommy var envis.
- Det kan hända att lärarna tänkte att jag skulle bli mindre mobbad om jag valde träslöjd. Men så får man inte resonera. Min tre år yngre syster valde sinom tid träslöjd och det var tydligen mer okej.
Hemma hos Tommy finns bland annat kuddar med korstygnsbroderier. Det är Tommy som gjort dem.
- Min handarbetslärare har lärt mig massor och under hennes lektioner fick ingen mobba mig.
Tommy blev mobbad både fysiskt och psykiskt, av såväl flickor som pojkar. Det här pågick hela lågstadietiden. Tommy mådde väldigt illa.
- Jag gick sista tiden hos en psykolog och var livrädd för vad högstadiet skulle föra med sig.
Mobbningen tog däremot slut med en gång när Tommy började i högstadiet. Skolan var ny och en del av hans mobbare fortsatte i ett annat högstadium. Men Tommy, som fortsatte gå hos skolpsykologen fick också nya uppgifter som ledde till att hans självförtroende växte.
- Jag blev tillfrågad om jag ville bli vänelev. Jag! Tänk!
Tommy gillade att vara vänelev. Han har också gått kurser och bland annat fungerat som vän och hjälpledare på olika läger. Nu som vuxen märker han att folk anförtror sig till honom.
- Jag lyssnar gärna och till skillnad från vad många tror, tar jag ingen stress över andra människors problem.
Vänner runt hela världen
Tommy är utbildad datamontör. I dag är han sjukpensionerad, men det märks att han är bra på datorer. Det är också via egna webbsajter som han har knutit många nya vänskapsband. Facebook är inget för Tommy, han säger att alla ens uppgifter används och utnyttjas. Därför har Tommy sina egna sidor.
- Många av mina vänner finns i Sverige, Danmark, Egypten, USA och Kanada. Vi kan tala om vad som helst, till och med religion. Huvudsaken är att man respekterar varandra.
Tommys bästa vän finns i Ekenäs. Det är Hanna Grandell som sommarpratade i Radio Vega i juli 2015. De lärde känna varandra tack vare musiken och körsången.
- Hanna minns mig från en sångtalangtävling 1995. Tyvärr kommer jag inte ihåg henne från den gången. Men sedan möttes vi igen i början av 2000talet.
Båda sjöng i körer och båda kände Ekenäsbon och kördirigenten Gunilla Josefsson som sammanförde Tommy och Hanna. I dag sjunger de i samma kör. Det är en ungdomskör som Tommy har startat och som han ledde i flera år. Numera är Hanna dirigent för kören. Att vara dirigent är fysiskt ansträngande och Tommy känner att han inte orkar längre med den uppgiften.
- Hanna och jag finns där för varandra i vått och torrt. Tidigare var jag hennes mentala stöd och hon var mina fötter. Idag är hon också ett mentalt stöd för mig.
Sången förenar och ger glädje
Kören har utvecklats under årens gång. I början kallade medlemmarna sig de Färgglada sångarna med hänvisning till alla stämmor. Numera heter kören Vox Mix och består förutom av ungdomar också av medlemmar i en tidigare pensionärskör.
- Där ser man hur sången förenar. Vi lyssnar på varandra och har roligt tillsammans. De yngsta är 20 och den äldsta vi har haft i vår kör hann bli 90 år.
Tommy har också medverkat på Raseborgs sommarteater, Svenskfinlands största friluftsteater. Han sjöng, hade några små biroller och hjälpte till bakom scenen.
- Jag är så glad att jag tog chansen. Då redan gick jag med stora hålfotsinlägg och under kläderna hade jag två korsetter. Ingen visste om det. Några år senare gick jag med kryckor.
Handikappad men kapabel = handikapabel
Med tiden blir Tommy sämre. Han är medveten om det och på grund av sitt dåliga immunförsvar och de mediciner han tar blir Tommy ibland också tvungen att avboka planerade körövningar eller träffar. Medicinerna gör honom tidvis illamående. Det är också uppkastningarna som tär på hans stämband och röst. Men Tommy är ingen pessimist. Tvärtom, solvargsleendet kommer fram genast.
- Jag är numera social, självförtroendet är bra och jag har många intressen vid sidan av sången. Jag tittar mycket på dokumentärer och är intresserad av historia och vetenskap. Visst finns det mörka och tunga dagar. Det är som i Höstvisan, “vägen har varit mycket lång”. Orden beskriver mig i ett nötskal. Alla har en lång väg att gå, alla har tungt på sitt sätt. Men det finns ett hopp också.
När Tommy har sina sämre dagar drar han sig undan. Vännerna vet om det här och lämnar honom i fred. Sedan kommer det bättre dagar igen.
- Vissa läkare tycker att jag måste vara deprimerad eller psykiskt sjuk, men jag är inte det. Jag vet om mina krämpor, jag vet om att jag har ont i ryggen. Jag vet också att jag blir sämre hela tiden. Men jag är med så länge jag orkar. Jag är realist.
Tommy har ytterligare ett ord som beskriver honom:
- Jag är handikapabel.
Du kan höra mera om Tommy Lundström i ett Samtal om livet fredagen den 4 mars kl 11.03 och lördagen den 5 mars kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.
' /%3E%3C/svg%3E)
