Peter Lüttge vs. Joseph Goebbels

Högst troligen har jag varit Joseph Goebbels i mitt tidigare liv. Allt tyder på det.

Därför tvekade jag inte en minut när gruppen som organiserar talkaraoke i Helsingfors tog kontakt med mig och frågade mig om jag inte ville komma och hålla ett tal på tyska.

Självklart, svarade jag. Har ni Goebbels berömda och mest kända tal, Sportpalatstalet? Jag fick ett nej som svar. Men också ett det kan vi fixa.

Sagt och gjort och gjort och talat. Men hur var det nu med mitt påstående att jag har varit Joseph Goebbels i mitt tidigare liv? Är det ett hjärnspöke, eller finns det fog för det?

Att det finns fog! Men läs själv!

Goebbels och Lüttge lika med sant

Han, Joseph Goebbels, föddes (*1897) och växte upp i Mönchengladbach nära den holländska gränsen. Som jag (*1963). Våra barndomshem ligger bara några kilometer ifrån varandra: mitt på Marktfeldstraße, hans på Odenkirchener Straße.

Både mitt och hans barndomshem har överlevt kriget. Ingen självklarhet i en stad som var förstörd till 65%.

Han och jag talar samma rhenländskt klingande mjuka tyska med skorrande r och breda sj-ljud. Varje tysk kan ringa in våra hemtrakter med 50 kilometers noggrannhet efter att de hört oss tala.

Goebbels var inte precis en jätte med sina 165 cm och det är jag inte heller med mina 169 cm.

Våra fädrar var arbetare och våra mödrar hemmamammor.

Jag växte upp i ett katolsk föräldrahem med många syskon (min far var dock protestant, men inte troende) och gick varje söndag till kyrkan. Liksom Joseph.

1917 höll Goebbels studenttalet i sin skola i Mönchengladbach, Hugo-Junkers-Gymnasium. Jag gjorde samma sak 65 år senare, 1982 på Neusprachliches Gymnasium.

Josef är mitt andra namn

Förresten har jag fått mitt andra namn av Goebbels. På sätt och vis. Jag heter nämligen Peter Josef Lüttge. I mina hemtrakter är det kutym att man får sitt andra namn av sin gudfars (om man är en pojke) respektive sin gudmors (om man är en flicka) första namn.

Min gudfar är min mors bror, Josef Stops. Han föddes 1937 i samma stad som propagandaministern. Jag har alltid haft en känsla av att det inte var en tillfällighet att min morbror fick samma förnamn som den tidens mest kända Mönchengladbachbo.

Litteratur, teater, journalistik, retorik

Goebbels studerade tysk litteratur och det gjorde även jag. Han var medlem i en katolsk studentnation, Unitas Sigfridia zu Bonn. Min katolska studentnation heter Guestfalia zu Tübingen. Han doktorerade (Wilhelm von Schütz als Dramatiker, 1922). Det gjorde jag inte, men jag var nära att göra det (Om Jörn Donner, förresten).

Han prövade sig fram som dramatiker, jag var med och grundade en teater (Sirius Teatern) och har jobbat som regissör. En påbörjad pjäs finns i en av mina skrivbordslådor.

Goebbels försökte sig också på journalistik ett tag; jag gör det fortfarande. Han flyttade till Berlin; jag har en lägenhet där.

2 min

Wollt ihr den totalen Krieg? - Spela upp på Arenan

Och till sist: Både han och jag var mycket intresserade av retorik. Goebbels var en bra talare och jag är inte heller fy skam på det område. Jag studerade till och med några år retorik på universitetet i Tübingen, nära Stuttgart. Där lyssnade jag för första gången på några tal av Goebbels och tänkte i mitt stilla sinne: Han låter som jag. Det kunde ha varit jag. En skrämmande tanke.

Summa summarum: OM jag skulle tro på ett tidigare liv hade jag varit Joseph Goebbels.

Hur kändes det?

Nu undrar du kanske hur det kändes att hålla ett Goebbelstal. DET Goebbelstalet.

Inte särskilt konstigt, faktiskt. Medan jag höll talet kände jag mig som en skådespelare. Och det var väl det: Jag spelade talet.

Orden var inte mina. Jag sade dem men kände inte för dem. De var tomma ord i min mun. Ordhylsor. Eller som man brukar säga i Norden: Det var bara retorik!

Jag skulle aldrig kunna skriva eller hålla ett sådant tal. På riktigt. Jag är pacifist och, det allra viktigaste, jag är inte ond!