Apan Anders håller barnsången vid liv
En tidig morgon är Anders Grönroos på väg ut i den åboländska skärgården. Under artistnamnet Apan Anders ska han underhålla dagisbarn i Houtskär.
I mer är tjugo års tid har Anders jobbat på heltid med barnkultur. Allra mest har det blivit sång och musik, men under senare år har också barnteater kommit med i bilden.
Arbetet innebär mycket resande. Det blir omkring 45 000 kilometer i bil och 110 nätter på hotell per år. Dessutom blir det många tidiga morgnar och sena kvällar. Livet på vägen har blivit en livsstil.
- I början var det roligt och spännande att se nya platser, men när våra egna barn var små var det ganska jobbigt att vara borta så mycket. Barnen har vuxit upp med att jag är mycket borta. Nu går det nu väldigt naturligt.
Barn visar och säger genast om de inte gillar det man gör.
Upplägget har utvecklats och hittat sin form under årens lopp. Publikaktivitet med rörelser och samtal varvas med lugna stunder och rofylld stämning.
Trots Anders stora erfarenhet är ändå varje tillfälle unikt. Barn är ingen lättflörtad publik.
- När jag ställer mig framför en barngrupp finns det inga alternativ till att jag skulle ge 100 procent. Barn är en väldigt spontan publik. Barn visar och säger genast om de inte gillar det man gör.
Allt mera hänger på artisten
För att den finlandssvenska barnmusiken ska överleva behöver den någon som skriver nya sånger och artister som för ut dem till barnen. Anders gör både och. Han är också den enda finlandssvenska barnsångsartisten som gör det på heltid.
Enligt Anders har branschen blivit mera professionell, men också mera kommersiell, under årens lopp. I takt med att kulturbudgetarna har skurits ner i kommunerna har behovet av biljettintäkter ökat.
Tidigare fick alla barn vara med. Nu är det oftare de med aktiva föräldrar kommer.
- Vi erbjuds ofta ett utrymme av kommunen, men sedan ordnar vi själv hela evenemanget . Tidigare köpte en kommun eller stad 10-15 föreställningar och så reste vi runt i daghem och skolor och sjöng där. Det betydde ju att alla barn fick vara med om det här. Nu är det oftare de med aktiva föräldrar som kommer.
Barnsånger som beskriver vardagen går hem hos eleverna
Alla finlandssvenska barn får åtminstone en liten dos finlandssvensk barnmusik via grundskolan. Musikpedagogen Marina Lindholm har författat sångböcker för både grundskolan och gymnasiet.
En stor del av sångerna i dem är finlandssvenska. Ursprunget är ändå inte huvudsaken.
- Det viktiga är att det är musik från många olika genrer, säger hon. Det ska vara både folk, pop, rock, schlager och visa. Enligt läroplanen ska vi bjuda på olika sorters musik.
Musikläraren har en stor inverkan på vad som sjungs och spelas i klassrummet och hur roligt det är. Marina Lindholm har märkt att ju mera barnen själva får engagera sig, desto roligare är det. Finlandssvensk barnmusik lämpar sig bra för det här ändamålet.
- Texterna är ofta beskrivande och vardagen i sångerna känns igen, säger hon. Många sånger är som små berättelser. Det är lätt att leva sig in i sångerna och dramatisera dem.
Barnsångsförfattare efterlyses
Marina Lindholm utbildar också blivande musikpedagoger vid Sibelius-Akademin i Helsingfors. Frågan är om det finns en tillräckligt stor mängd finlandssvensk barnmusik att ösa ur i musikundervisningen. Enligt Marina kunde finlandssvenskarna vara aktivare.
- På finskt håll finns det ganska många studerande som har sina egna sånggrupper och band som framför barnmusik. Det borde vi också ha på finlandssvenskt håll. Jag borde kanske få mina studerande att bilda grupper, säger hon.
I musiklärarundervisningen betonas inte det finlandssvenska barnsångsarvet. Man går igenom alla festdagar och traditioner man måste ta vara på som Runeberg, Topelius och Svenska dagen som hör till den finlandssvenska kulturen och traditionerna. I övrigt gör man inte skillnad på musik och musik.
- Vi ska sjunga sånger från hela världen och alla olika genrer. Inte är vi här för att fokusera på det finlandssvenska, säger Marina.
Barnsångerna går i arv
Camilla Cederholm i Jakobstad har doktorerat på den finlandssvenska sångskatten. Enligt henne har föräldrar antagligen alltid sjungit för sina barn som en del av barnens fostran.
- Man tröstar sitt barn, man lugnar sitt barn, man vaggar sitt barn till sömns, säger hon Som tradition i sig är den väldigt gammal.
Att man började skriva sånger specifikt för barn är däremot ett betydligt nyare fenomen.
De äldsta barnsångerna uppstod antagligen som en muntlig tradition till en känd melodi. Ro, ro till fiskeskär är ett exempel på det. Mamman hade kanske flera barn i kjolarna samtidigt som hon gjorde annat.
- Hon kanske uttryckte sin irritation, frustration och stress i texten, men på ett lugnt och varsamt sätt så barnet inte förstod annat än melodin, förklarar Camilla Cederholm.
Innehållet i de finlandssvenska barnsångerna har förändrats under tid. Traditionen har gått från att beskriva uppväxt i en idyll pedagogiska texter till att ge uttryck för värderingar och beskriva känslor och vardag.
Det är ingen självklarhet längre att den finlandssvenska barnsången överlever.
Barnkulturen i dag får allt mera drag av vuxenkultur. Det märks också inom barnmusiken. Huruvida den överhuvudtaget kommer att överleva återstår att se.
- Vi lärare har ett väldigt stort ansvar för vad det blir av det, säger Camilla. De val vi gör, vilken repertoar vi presenterar är avgörande för de traditioner vi vill värna om. Det är ingen självklarhet längre att den finlandssvenska barnsången överlever.
Närbild i Yle Fem, måndag 29.8, kl 20.00.
Sänds även i Yle Fem, tisdag 30.8.2016 kl. 17.25.
' /%3E%3C/svg%3E)
